Däremot kan jag säga att som jag upplevt satsning i Karlskoga och på banan från Bofors och dit att det _inte_ har varit föreningen som varit drivande, det är kommunen som drivit denna fråga!

En hel del av dessa EU-bidrag o s v har nog dessutom till stor del skötts "ovanför föreningens huvud", d v s det är kommunerna (via stiftelsen) och div läns- och/eller landstingsorgan som varit drivande, måhända för att ha möjlighet att erbjuda projektanställningar... Jag kan därför tänka mig att vår gode politiker Alf egentligen gör det som politiker gör mest för jämnan, d v s uttalar sig i polemik med _andra_ politiker (i Karlskoga), som är för banan... //Anders

Efter att ha skummat igenom diskussionen i denna tråd, vill jag tillföra en aspekt med koppling till ovantsående inlägg.

Jag har i drygt 30 är varit aktiv medlem i museijärnvägsförening i landet, och har med åren kommit att alltmer vara en av dem som i rollen företrädare för föreningen möter kommunen i många olika sammanhang. Vad som är uppenbart, sett i tidens backspegel, är att "min" förening besitter en personell kontinuitet som vida överstiger kommunens. I föreningen är vi många som varit med riktigt länge, medan det på kommunens sida varit en avsevärd omsättning av såväl tjänstemän som politiker. Och även om det inte är ovanligt med politiker som varit med i lokalpolitiken länge har de sällan engagerat sig inom samma område hela tiden, och känner därför sin kommun men sällan detaljerna kring alla turer som brukar förekomma kring företeelser som tex museijärnvägar. De flesta tjänstemän har därtill bytts ännu oftare. (Det är till och med så att kommunen organsirerat om sin förvaltning flera gånger på denna ganska långa tid. Det alltid lite roligt att påpeka att tex "Tekniska kontoret" bara är XX år gammalt... :-) )

Därför har föreningen en viktig uppgift att tillhandahålla (objektiva!) fakta för att ge ett golv för den fortsatta dialogen. Det här görs bäst INNAN konflikten uppstått. Lämpligt är att regelbundet, helst varje mandatperiod, försöka få ett möte med de mest tongivande politikerna i kommunen. Helst bör man träffa dem en och en för att undvika att samtalet blir fyllt av taktik gentemot en polikerkollega av annan färg eller en partibroder med avvikande uppfattning (sådant förekommer!). Framför allt är det viktigt att träffa dem man vet är avogt inställda till den egna verksamheten.

Till slut skall man inom föreningen ha en (tillräckligt) klar linje som man kan framhålla i dessa möten, och ha som en utgångspunkt den gång det kommer till förhandling. Inventera även föreningens medlemmar på "civil" kunskap. Det finns säkert medlemmar som inte är intresserade av traditionellt aktivt arbete i verkstad eller på tågen, men som är jurister, ekonomer, samhällsplanerare etc och som kan "språket" och "turerna"/"processerna" i en kommun. Det finns fallgropar, och det är dessutom att hela tiden viktigt att vara påläst och uppdaterad på vad som sker i kommunen.

filosoferar Bobo L