Skånska vägskydd: Kristineberg (Tomelilla - Eslöv) (Signaler/säkerhet)

av Gunnar Ekeving @, tisdag, mars 16, 2010, 22:35 (2774 dagar sedan)

[image]

I oktober 1957 fotograferades den mekaniska fällbomsanläggningen vid korsningen med väg 55 i Kristineberg mellan Skarhult och Eslöv. Den mobila V-signalen har satts upp för att utröna optimal signalplacering vid den planerade nya anläggningen med automatiska halvbommar.

[image]

Från Kristineberg manövrerades även fällbommarna vid Grydby, ca 750 meter från Kristineberg i riktnig mot Eslöv. På bilden nedan syns det dubbla fällbomsvindspelet för båda vägkorsningarna. Det fanns en mekanisk klocka på i varje fall det ena fällbomsstativet, något som inte var obligatoriskt vid lokalt manövrerade fällbomsanläggningar. För signalering mot banan fanns en fristående vridlykta med bomsignalskärm, och mot vägtrafiken röda lyktor på bomrören.

[image]

Halvbommarna togs i bruk den 29 september 1958 kl 15.00. Allmänheten hade varnats genom en tvåspaltig annons i Mellersta Skåne samma dag. Precis en månad tidigare hade tidningen ett tvåspaltigt reportage med bild på vägvakt Karl Johnsson vid vindspelen. Johnsson hade då varit vägvakt i en månad, så det blev antagligen ingen lång vägvaktsanställning vid SJ! Tidningen skriver också "han traskar till banvaktsstugan och vevar för cirka fjorton tåg varje dag". Det framgår inte hur långt Johnsson traskade, inte heller om "banvaktstugan" syftade på den stuga som fanns vid Grydby (kanske vägvakten bodde där?) eller om man avsåg vägvaktskuren vid Kristineberg

När frågan om automatisering var uppe i oktober 1957 hade det inte gått att få tag på någon vägvakt, utan bevakningen sköttes av banarbetare. Detta blev förhållandevis dyrt. Hade Karl Johnsson kunnat engageras i ett tidigare skede hade kanske automatiseringen skjutits upp - det fanns andra av vägvakt bevakade övergångar längs banan där en investering i automatisering skulle få kortare återbetalningstid eftersom vägvakten bara skötte en enda plankorsning och vägtrafiken var såpass obetydlig att man klarade sig med enbart ljus- och ljudsignaler. Ett exempel är Klemedstorp, där automatiseringen antagligen var intjänad efter två - tre år. Återbetalningstiden för automatiseringen av Karl Johnssons vägvaktsarbete var troligen ca sju - åtta år. Halvbommarna beräknades kosta dubbelt så mycket som ljus- och ljudanläggningen vid Grydby. Men om Karl J tröttnade på vevandet och traskandet (han ser på bilden i Mellersta Skåne ut att ha uppnått ganska hög ålder) och banarbetare åter måste sättas in blev automatiseringen förstås snabbt lönsam

Bilder från Sveriges Järnvägsmuseum. uppgifter från tredje signalsektionens arkivhandlingar, dnr 100/57


Hela tråden:

 RSS-feed av trådar

powered by my little forum