Deformation under kombinationen tryck/temp?
Det måste ju vara materialkvalitetsberoende (?), var finns kopplingen till panntrycket?

Krypgränsen varierar självklart med materialet. Har inga värden framför mig nu, men jag vill minnas att krypbrottgränsen för olegerad koppar sjunker väsentligt någon stans mellan 200 och 260'C. Fyrboxkoppar var, iallafall efter slutet av 40-talet arseniklegerad, så krypgränsen på denna dyker nog inte vid riktigt lika låga temperaturer.

Kopplingen mellan tryck och krypgränsen är att ett högre tryck ger en högre temperatur, vilken sänker krypgränsen. Krypgränsen är alltså ingen temperatur utan den spänning varvid materialet kryper vid en viss temperatur. Denna sjunker med ökande temperatur.

Vilken spänning som uppstår i materialet är beroende av dels pannans tryck och stagbultsdelning men även av spänningar pga temperaturutvidgning och möjligen även restspänningar från tillverkningen.

Så länge spänningen som skapas av trycket hålls konstant genom ändrad stagdelning påverkar tjockleken på materialet egentligen bara temperaturskillnaden (och således även av temperturdiffen skapad spänning) samt i liten utsträckning även grundhållfastheten, men det senare är troligen försumbart inom de tjockleksområden som fyrboxplåt varierar inom.

Vill "vi" alltså att pluggen smälter innan krypbrottgränsen, helt oaktat om vi kokat torrt eller inte? (=vilket värde är egentligen dimensionerande, vattennivån eller temperaturen)

Med hänsyn till vad jag skriver om krypgränsen ovan är jag övertygad om att avsikten med säkerhetspluggen är att förhindra överhettning, oavsett vid vilken vattennivå det inträffar.

Jag har en teori att man har valt att välja en tenn/blyblandning för lägre tryck än 12kp/cm2 för att få pluggen att (iallafall vid ordentlig fyr) smälta medan det fortfarande finns tillräckligt med vatten för att släcka fyren ordentligt.
Har dock inget stöd för den teorin, så det kan ju lika gärna vara så att "någon" har fått för sig att det är bra och sedan har det fortsatt som du skriver för "så ska det vaara"...

Däremot skulle inte jag, men hänsyn till krypgränsens beroende av temperaturen, våga byta tennet mot en mer svårsmält metall.

Ärligt talat förstår jag inte riktigt vad problemet är att lägga 30 minuter varje vår på att gjuta om pluggen.

Hur pass långt hade metallurgin kommit kring detta 50 eller 100 år bakåt i tiden, när receptet på smältpluggar skrevs?

Tror att den var relativt välutvecklad även för 100 år sedan, men definitivt för 50 år sedan. Det finns dock läsare av detta forum som kan skriva betydligt mer om metallurgi än vad jag kan.

//Martin