...intressant - tack f detta!!

Har Bengt ngn bestämd uppfattning om hur dessa resultat förhöll sej till torvpulvereldningen några år senare? Var det kanske t o m så, att dessa förhållandevis goda resultat utgjorde själva grunden för beslutet att ö h t prova pulvereldning m torv i stället??

Såvitt jag kunnat se står det ingenstans ngt om hur fint kolpulvret maldes ner, vilket är lite egendomligt. Eftersom pulvret uppenbarligen "blåsts" in i fyren kan man kanske antaga att granulatet låg på ca 1-2 mm storlek? Eller mindre, tros allt? Eller i praktiken t o m ganska starkt blandat.

Obs. att det ingenstans står något om olägenheter av extra nedsmutsning! Anledningen varför bl a tyskarna övergav pulvret uppgavs vara just att detta var "ohyggligt nedsmutsande" - det måste ha betytt väldigt fin malningsgrad = 0,1 mm eller ännu finare...?

Detta med olika koleldningstekniker är oerhört intressant - uppenbarligen kan rätt små åtgärder o ingrepp göra en ofantlig skillnad.

Titta bara på traditionell ånglokseldning modell sista varianten på ex.vis Union Pacific på 50-talet: ärtstora kol, inblåsta m h a ångstrålar en bit ovanför en traditionell (men rätt tät) rost... Bl a med resultatet att en god andel av kolet gick rätt ut genom skorstenarna (på Big Boys och 12-kopplade class 5000) - stybbmattorna längs dom gamla huvudlinjernas stigningar lär fortfarande vara metertjocka...