I oktober 1930 anmärkte SJ:s signalchef Ture Hård på att första distriktet installerat/planerat att installera en från signalordningen avvikande signal vid Söder Mälarstrand i Stockholm. Det var vid utfarten från tunneln och för tåg i riktning norrut och gällde en lykta med blinkande vitt eller rött sken.

Signalen var enligt distriktet en "lykta för fällbommar" som skulle visa stopp när bron var öppen för sjötrafik eller bommarna inte fällda. Visserligen skyddades bron och vägkorsningen av en huvudsignal i tunneln (antagligen signal 5v enligt ritningsutsnittet nedan), men signalingenjör Holmqvist tyckte det behövdes en extra barriär ifall ett tåg passerade "tunnelsignalen" i stoppställning.

Blinksignalen var en AGA väglykta (säkerligen av acetylengastyp) och visade alltså rött sken med högre blinkfrekvens än det vita skenet. Detta gillades inte av Hård; förarna var vana vid att inte behöva bry sig om signaler av denna typ, som ju annars riktade sig till vägfarande men förstås kunde vara synliga från förarplatsen. Vitt blinkande sken skulle ju dessutom betyda att nästa huvudsignal visar kör, så även detta var en avvikelse från standard.

Antagligen borttogs signalen, om den nu överhuvudtaget hann tas i bruk

Källa: Skriftväxling i banbyråns ärende 15/29, Riksarkivet