Skånska vägskydd: Kungshult öster (Långebro - Eslöv) (Signaler/säkerhet)

av Gunnar Ekeving, Sunday, July 25, 2010, 21:59 (4985 dagar sedan)

Kungshults station låg mellan Snogeröd och Eslöv och där fanns två vägkorsningar med bommar. Båda sköttes av stationspersonal eller - när stationen var obevakad - av vägvakt.

Vägövergången Kungshult öster låg ca 200 meter öster om stationshuset:

[image]

Bilderna togs antagligen i slutet av 1950-talet. Det finns röda lyktor på bomrören. Signaleringen mot banan sker med en väl avskärmad fristående vridlykta kombinerad med bomsignalskärm (till höger på bilden ovan). V-signalattrappen har ställts upp för att utröna bästa placering av en permanent V-signal.

[image]

Att V-signaler skulle sättas upp vid alla vägkorsningar med säkerhetsanordningar tog i anspråk en stor del av signalväsendets resurser i slutet av 1950-talet. Nyordningen infördes i säo 1959 och skulle vara helt genomförd den siste december 1960. I realiteten fick emellertid ganska många vägskyddsanläggningar dispens för att ha kvar sina vridlyktor och bomsignalskärmar. Detta gällde väl främst nedläggningshotade banor. Men den förvisso nedläggningshotade sträckan Långebro - Eslöv fick tydligen ingen dispens. Där gjordes relativt stora investeringar i V-signaler, utan att säkerheten nödvändigtvis ökade mer än marginellt.

Åke Karsberg på SJ elektrotekniska byrå skrev 1960 en rapport om "Signalutbyggnaden vid SJ, dagens läge och synpunkter på framtiden" [Regnr Ebr 18212]. Där framgår att antalet nya vägskyddsanläggningar (där ingår även ersättning av gamla anläggningar) 1957 var 358, 1958 hade det minskat till 305 och 1959 byggdes 254 anläggningar. Kostnaderna för investeringar och extraordinärt underhåll på vägskydd hade dock ökat avsevärt; utöver V-signalerna hade man även gjort extra insatser för att få automatiska vägskyddsanläggningar okänsliga för jordmagnetiska störningar. Därmed kunde man undvika bevakning under perioder med magnetiska stormar. Detta var säkert en riktig satsning; även automatiska linjeblockanläggningar byggdes om för att spårledningarna skulle bli okänsliga för jordströmmar. Därmed har ett av den svenska järnvägens problem försvunnit. Men i norra Ryssland har man enligt uppgifter nyligen drabbats av liknande trassel som det svenska järnvägsnätet stördes av på 1930-1950-talen. Och brevduvor flyger fortfarande fel i samband med magnetiska oväder. Bättre att transportera posten med järnväg än med duvor:-)

Åtgärderna mot jordmagnetiska störningar samt V-signalsatsningen medförde förstås att många ålderdomliga vägskyddsanläggningar blev kvar längre än om man kunnat satsa alla resurser på modernisering och automatisering. Därav de många diggabla vägskyddsbilderna från slutet av 1950-talet!

Bilder från Sveriges Järnvägsmuseum


Hela tråden: