Stort tack, RL - mycket givande. Egendomligt att dessa försök gick SÅÅ mycket bättre.

Intressant att man här gjorde ett visst nummer av faran för självantändning i pulverbehållarna - kanske efter vissa smärtsamma erfarenheter i stationära kraftverk...?

Kan anledningen varför man inte gick över till pulver i stor skala, på större lok (för det gjordes väl aldrig) ha varit ngt trassel med kolleveranserna...?

Eller fick man "new management", som bestämde sej för att tidigt dieselfiera just VR?

Pulver explosioner var kända redan från kolgruvorna, där man lade ner stor möda på att spruta vatten eller fin stenkross för att försöka hindra att koldammet exploderade. Sanningen är att vilken pulver som helst kan antändas explosivt om syre/pulver blandningen är rätt (något som Bird's i Banbury fick erfara när dom drabbades av en explosion i den del av fabriken som tillverkade vaniljsås pulver...).

VR var en av dom banorna som tidigt beslutade sig för att övergår till dieseldrift, dels därför att det var billigare på de långa sträckorna som deras tåg gick, dels därför att man inte behövde lika mycket personal till trafiken (det var brist på arbetskraft i Australien under många år efter andra världskriget), och dels därför att English Electric erbjöd förmånliga finansiella vilkor.