Vid Lomma kyrka fanns en hållplats mellan 1934 och 1966 [Källa: SJK-skriften Järnvägsdata]. Hållplatsen låg ett par kilometer norr om Lomma station, och betjänades bland annat av en del lokaltåg som vände just vid kyrkan.

Jag antar att det är hållplatsplattformen som syns till vänster på bilden nedan.

Dessvärre vet jag inget om vägskyddsanläggningen förutom att den, enligt påteckning på registerkortet med fotona, byggts om den 11 juli 1961. Möjligen är bilderna tagna efter denna ombyggnad; anläggningen ser ju rätt modern ut med enhetsdriv och stora kryssmärkeslyktor. Men fotona kan också vara från slutet av 1950-talet - ombyggnaden 1961 kanske gällde automatisering av anläggningen?

Det hus som syns invid övergången skulle kunna vara banvaktsstugan Oscarsfrid. Kilometeruppgiften på banvakt.se är fem meter från vägen, men banvakt.se uppger också att Oscarsfrid var "Före detta Lomma tegelbruk", men jag uppfattar att tegelbruket låg längre något söderut, närmare Lomma lastplats. Men det fanns väl i och för sig flera tegelbruk? Ett f d tegelbruk norr om Lomma finns avbildat i en artikel i SDS den 14 augusti 1963. Artikeln handlade om en femtonårig mopedist som dessvärre blev dödad av en motorvagn vid en plankorsning utan säkerhetsanordningar. En bidragande orsak till olyckan ansågs ha kunnat vara att motorvagnen hade samma bruna färg som några trälängor vid det nedlagda tegelbruket.

Vägvaktskuren tycks vara rejält tilltagen. På bilden nedan ser man att det också fanns ett förrådsskjul tillhörande banavdelningen. Där fanns bansignaltavlor i beredskap för att kunna stoppa trafiken eller sätta ned hastigheten. De runda röda tavlorna nyttjades om banan måste stängas av helt, och de rektangulära gröna tavlorna för att visa "varsamhet". När tavlorna inte är i bruk är förstås de vita baksidorna med svart kryss vända utåt.

SJ:s tionde trafiksektion tyckte i en skrivelse till signalingenjören den 1 juli 1945 att det vore "synnerligen lämpligt" om den planerade automatiska linjeblockeringen Arlöv - Lomma kunde sträckas ut ända till Flädie, detta särskilt med tanke på de tåg som vände vid Lomma kyrka. Detta skulle dock enligt distriktets signalingenjör mer än fördubbla kostnaden för projektet, dessutom borde elektrifieringen Kävlinge - Lund göra att Lommabanan avlastades. Linjeblockeringen var klar 1951, en av de sista sträckorna som fick den gamla typen av blocksignaler med färgväxlare. För att synas bättre hade signalerna försetts med 24 watts lampor, på andra sträckor var det vanligen 12 watt [3 signalsektionen, dnr 32/50]

Bilder från Sveriges Järnvägsmuseum.