Det krävs en seriös förvaltning av det museala arvet (Järnvägs- och Museiföreningar)

av Per-Åke Lampemo @, Freden, Östad, Monday, May 12, 2008, 01:15 (5800 dagar sedan) @ Stig Lundin

Av vilken anledning skrotade några medlemmar vid AGJ plötsligt svängelvagnen från ROJ? Vagnen var en av de mest värdefulla godsvagnarna vid AGJ och en god representant för en sedan länge försvunnen vagntyp. Vagnen köptes från SJ år 1978 och fanns då i Sävsjöström. Den transporterades med lastbil till AGJ något år senare.
Svängelvagnarna gick oftast i par. Från Landsbro hade vi lyckats förvärva en ej komplett systervagn till vagnen från Sävsjöström, så det fanns förutsättningar att kunna visa två riktiga svängelvagnar med last. Jag skrev om dessa vagnar här på Järnvägshistoriskt Forum något år innan vagnen skrotades.
För mig som är historiskt intresserad, bl a av godsvagnar och godstransporter, framstår det som fullständigt ofattbart hur man kan ge sig till att utan förvarning skära ner en historiskt mycket värdefull vagn. Särskilt som vagnen ingick i AGJs bevarandeplan.
Man frågar sig vilka rutiner som tillämpas vid AGJ. Vid SJ skulle det tidigare finnas skrotningsbeslut innan ett fordon fick skrotas. Något liknande borde finnas vid en museibana. Det viktiga är dock att man pratar med varandra och för en dialog med de som kan tänkas vara intresserade innan man går till verket.
Vid AGJ pågick tidigare en ordentlig katalogisering av fordon och annan materiel, med flera personer inblandade. AGJs sekreterare var dock inte nöjd med det arbete som pågick. Han hade redan gjort upp en "bevarandeplan" på egen hand, så han övertalade styrelsen att anta denna plan istället för det arbete som pågick. De som var seriöst intresserade av AGJs vagnar fick inte längre komma till tals. I efterhand har det påtalats en rad brister och tveksamheter i sekreterarens "bevarandeplan", men man vill inte lyssna till synpunkterna.
Den utrensning av fordon och reservdelar som pågår vid AGJ och där de intresserade inte får vara med torde bli förödande för AGJ. Föreningen avvecklar sig själv.
Bland de vagnar som AGJ sekreterare nu erbjudit till andra föreningar finns flera vagnar som borde behållas vid AGJ. Som exempel kan jag nämna den vagn som är tänkt som underrede till VGJs första tvåaxliga personvagn. Vagnskorgen har funnits vid AGJ i över 30 år, men vagnen saknar underrede. Det känns mycket sorgligt att vi som skaffat och bekostat hemtransporten av det underrede som nu ska säljas inte får komma till tals.
Det är inte så lätt att få klart för sig hur olika vagnar och delar passar ihop. Det är därför beklagligt att det arbete som pågick vid AGJ inte fick fullföljas. Personligen anser jag att arbetet istället borde ha vidgats till en kartläggning av vad som finns på 891-banorna.
/Stig Lundin

Jag tror väl inte att AGJ avecklar sig själv så där direkt...men åtgärden att "utan att blinka" gjort sig av (skrotat, försålt eller sagt upp deposition) med drygt 60 st mer eller mindre historiska värdefulla vagnar "bara så där" känns inte direkt seriöst. Att det hela gått på drygt ett år gör det än mer anmärkningsvärt.
Få har ens uppfatta att nu AGJ halverat sin godsvagnspark. Frågan är vad detta får för konsekvenser i framtiden för AGJ?

Det känns så konstigt när man tänker på hoppfullheten som fanns inför året 2005. Man var ändå på upploppsrakan år 2004 som jag kände det hela. Nu skulle förvaltningen av föreningens vagnar faktiskt kunna få en chans inom AGJ. Vad talade för detta? Jo, AGJ hade en nybyggd verkstad, man hade fått in goda pengar från Kabelplogningen. Nu fanns chansen att äntligen göra som GHJ eller ULJ gjort de sista åren. Bygga en ny större vagnhall! Därmed skulle man nu äntligen kunna på ett bra sätt förvalta/stoppa förfall av stora delar av det värdefulla fordonsbestånd man hade i sina samlingar.

Men en Ny styrelse tillträde med en sekreterare som hade andra visioner om hur AGJ skulle utvecklas. Denna utveckling får man acceptera vare sig man vill eller inte. Jag är helt säker på att många tycker nuvarande utveckling är den bästa möjliga för dagens AGJ. Andra ser hela utvecklingen med stor skepsis och förskräckelse.

Dagens AGJ är på sitt sätt framgångsrikt. Mycket händer som ger goda och positiva vibrationer inför framtiden, det råder det inget tvivel om. Men bakom den fina kullissen... som sagt det finns också stora grundläggande brister. Den seriösa förvaltningen av AGJ´s museala arv har naggats rejält i kanten i och med de stora fordonsavyttringarna. I dessa viktiga AGJ-frågor saknas som vanligt numera dialog, tillit mellan AGJ medlemmar och tyvärr dåligt historiskt kunnande från ansvariga enligt min mening.
I annat fall hade denna olyckliga utveckling inte skett

Att förening avvecklar sig själv tror jag inte. Dock har man medvetet gjort sig av med sina mest värdefulla historiska godsvagnar. Det känns en aning märkligt, minst sagt.
/ Per-Åke Lampemo


Hela tråden: