Vad gäller hjulprofil, så borde den bara ha påverkan på maskinens gångegenskaper. Spårlägesmätningen styrs av särskilda små mäthjul, som fälls ned mot rälsen i arbetsläge. Om gångegenskaperna kan också sägas att de är tämligen dåliga, då hjulaxlarna bara har en chevron-liknande fjädring, dvs inga metallfjädrar.

Spårvagnar har en annan hjulprofil än järnvägsvagnar, flänsen är tunnare och lägre (med andra ord, A-måttet är ett par centimeter större trots samma spårvidd). Anledningen är att man ska klara sig med en smalare ränna i gatan som mindre störande för andra trafikanter (t ex cyklister) än järnvägsrännskena med sin breda ränna. De smala flänsarna gör att moträlerna i spårvägsväxlar sitter med

Om man kör med järnvägshjul i spårvägsrännskenor och spårvägsväxlar går det t r ö g t eftersom flänsen inte kommer ner ordentligt i rännan och man riskerar att skada flänsrännan och moträler och korsningar i växlar. Om man å andra sidan kör med spårvagnshjul i en järnvägsväxel finns en viss urspårningsrisk i korsningen eftersom moträlen inte styr ordentligt.

Det finns kompromissprofiler med en tunn fläns nere i flänsrännan men som "tjocknar" längre upp så att A-måttet blir järnvägsmässigt. Sådana profiler används bl a på Tvärbanan och på duospårvagnarna i Karlsruhe.

/Leif

PS. Naturligtvis har det funnits en massa undantag under historiens lopp med spårvägar som använt järnvägsprofil och andra kompromisser.