AGJ-gnället-eller är det oro för föreningens framtid? (Järnvägs- och Museiföreningar)

av Stig Lundin, Wednesday, May 14, 2008, 03:09 (5798 dagar sedan) @ Per-Olov Carlsson fd ordf i AGJ

Min uppfattning är att det också varit mycket hemlighetsmakeri och stängda dörrar de sista åren. När man sedan läst interna dokument förstår man mycket väl att det finns en agenda inom ledningen och en annan utåt.

Ovanstående är Lampemos text.

Jag blev medlem 1974 och redan då fanns en "elit" som inte direkt lät övriga medlemmar göra sin röst hörd. Föreningen styrdes med järnhand och kapital. När kapitalet i Uppsala talade så blev det oftast som han önskade.

Under min tid som ordförande kände jag oftast att "han i Uppsala" måste få sin vilja genomförd, annars väntade bistra tider för föreningen. När så föreningen fick en stark och demokratiskt tillsatt styrelse börjde det slita och olika grupperingar uppstod. Styrelsen genomled detta stålbad och man fattade en massa kloka beslut, som dock väckte vrede hos vissa medlemmar. Dessa medlemmar gör nu allt för att dra skit över sittande styrelse och avdelningschefer. Inse att årsmötet med acklamation valt styrelse och om man inte tycker att denna gjort vad som göras skall, kan man på nästa årsmöte göra sin röst hörd.

1974 var S-E Björklund ordförande i AGJ. Jag kan inte minnas att man inte lät medlemmar komma till tals. För egen del lyckades jag i alla fall förvärva SRJ Co 69, SRJ F 237 och SRJ Ob 609 som fick komma till AGJ. Likaså en kompressor. Andra medlemmar såg till så att motorvagnen "Gullhönan" kom till AGJ.
Jag blev invald i AGJ styrelse som sekreterare efter B Friberg 1977. Föreningen styrdes inte alls med järnhand utan alla fick komma till tals. Styrelsemötena kunde därför bli ganska långa - ibland alldeles för långa.
Under 1980-talet blev jag "ekonomiansvarig" inom AGJ styrelse, en befattning som jag hade även under 1990-talet. Många gånger kände jag det som att pengar betraktades "som en fri nyttighet" inom AGJ. Flera vägrade att inse att det många gånger inte fanns pengar till allt man ville göra. Det gällde således att försöka öka intäkterna och minska kostnaderna.
Vid några tillfällen lånade jag, som ekonomiansvarig, ut pengar för att vi skulle komma vidare med viktiga satsningar. Det gällde bl a inköp av traktorgrävaren, inköp av Kvarnabohallen, inköp av lokhus från Finspång, inköp av Tp-lok och fullföljande av projekt AGJ.
Vi var några inom AGJ styrelse som målmedvetet arbetade med frågor kring hur man skulle kunna utveckla AGJ och bygden däromkring rill ett upplevelseområde för turister. Vi gjorde ett viktigt avstamp med "AGJ och framtiden" 1984, byggde sedan utställningshallen i Anten, flyttade Björsareds stationshus till Gräfsnäs etc. År 1998 fick vi löfte om 1.6 milj kr från Alingsås kommun och regionen för att utveckla AGJ som en viktig del i upplevelseområdet.
År 2001 fick AGJ en delvis ny "vit styrelse". Flera av ledamöterna hade tidigare varit med i AGJ styrelse under 1990-talet, så när man gnäller på den "gamla styrelsen" gnäller man i flera fall på sig själv. Hur som helst har man nu vridit klockan tillbaka och marginaliserat AGJ till en skugga av sitt forna jag.
Detta var i all hast lite förklarande ord från "han i Uppsala" = Stig Lundin


Hela tråden: