Ravlundabro hade till 1955 års nedklassning den välkända T-semaforen.

Delsvar om bränneritrafiken:
En äldre kollega till mig hade som ung stationskarl arbetat på en skånsk bränneristation. Utfrakterna där gick delvis som styckegods, i plåtfat som liknade mejeriernas spannar. De forslades stående och kördes på handkärra. Längst ned fanns en tömningskran.

Faten återsändes så småningom till bränneriet, likaså som styckegods. SJ hade mycket förmånliga frakter för returemballage, givetvis för att behålla kunder. Fraktsedeln för framtransporten måste dock uppvisas för att den låga frakten skulle erhållas. Annars gällde högre belopp. Här måste godsexpeditören vara konsekvent.

Då faten lossats på bränneristationen "kontrollerades" de före utlämning till kund. Kranen öppnades och lämpligt kärl hölls redo. Sedan vickades faten, något kunde ju finnas kvar i botten...