Djursholmstågen gick från 1890-talet och fram till 1960 in till centrala Stockholm, närmare bestämt Engelbrektsplan. Första tiden hade man konvojkörning med smalspåriga hästspårvagnar som anslöt till DjB ångtåg vid Stockholm Ö. Elektrifieringen 1895 gjorde att tågen kunde trafikera gatuspåret, och passagerarna fick en direktförbindelse.

1924 ville staden inte längre tillåta tågtrafik i Engelbrektsgatan söder om Karlavägen. Att spårväg skulle dras fram i gatan var en komplikation. Järnvägen tittade då på alternativa lösningar, t ex tunnel. Mer realistiska förslag var att låta spårvagnar och smalspårståg (som för övrigt också körde enligt spårvägskoncession på denna sträcka) dela på ett dubbelspår. På Riksarkivet hittade jag en ritning som visar hur det kunde ha blivit:

Man kunde tänka sig treskensspår, men SRJ ville hellre ha "i varandra liggande" spår, eftersom man då klarade sig utan växlar. Endast "döda korsningar" behövdes.

Nedan detaljbild av Engelbrektsplan:

Nu blev det varken treskensspår eller spårförslingring, utan efter ett halvårs trafikavbrott kom tågen tillbaka - på eget utrymme i kanten av parken. Och jag kunde i slutet av 1950-talet digga den intensiva trafiken på de två parallella elektriska spårsystemen!