Vertikalmonopol (Järnväg allmänt)

av Anders Ljung, Monday, March 14, 2011, 16:23 (4763 dagar sedan) @ Micke Carlsson.

Jo, men man hade en ägare som kanske inte var så ambitiös. Johnsonkoncernen drevs enligt gamla hederliga självförsöjningsprinciper. Man hade sjöfart, alltså ägde man skeppsvarv. Båtar byggdes i stål så man hade stålverk. Det var motorfartyg, alltså ägde man motorfabrik. Man behövde bränsle, alltså ägde man ett raffinaderi. Man hade ett raffinaderi, alltså behövde man transporter för prdukterna så därför ägde man en järnväg för detta. Nordstjernan och Ax: Johnsonkoncernerna var ett nystan av ömsesidigt beroende mellan 50-100 olika företag som skulle ge både kontroll över resurser och göra så att pengarna stannade i koncernen och kom bäst till nytta där de behövdes. Avesta kunde utan vidare få köpa nya däck åt Linjebuss, om Bergsingenjören gav ordern.

Oj, ett vertikal-monopol av värsta slag. Det ser bra ut på pappret men det gjorde den sovjetiska planekonomin också.

Vad är egentligen problemet med detta? Jo, skeppsvarvet måste ha kapacitet för exakt så många fartyg som rederiet köper. Får varvet en period för stor kapacitet och försöker sälja till ett annat rederi blir det problem; detta andra rederi vill inte göra affärer med sin egen konkurrent. Tvärs om, har varvet överbeläggning kan det egna redereiet knappast få rättvisa offerter från andra varv.

I teorin skulle vertikalmonopolet fungera om alla steg i kedjan alltid kunde förväntas hålla samma takt, något som i praktiken är omöjligt.


Hela tråden: