Just striderna i Narvik var rätt komplicerade. Engelsmän och fransmän hade planer på att själva invadera norra Norge och Sverige för att slå ut LKAB:s export av malm. Detta hade placerat såväl Norge som oss i axellägret. 9 april var därför ett tyskt försök att hinna först vilket gick rätt bra även om Norge blev en komplicerad operation. Wehrmacht våren 1940 var inte fullt utbyggt ännu, flottan höll som bäst på att sätta sina större fartyg i skick (vara flera gick förlorade i Norge-operationen) och det var väl mest Luftwaffe som hade hyfsad slagkraft. Om man jämför med den stora armé som rullade in i Sovjet sommaren 1941 så var detta en ganska liten krigsmakt, även om den växte snabbt.
I Narvik kom en allierad undsättningslandstigning till stånd vilket slog hårt mot tyskarna; ett antal jagare sänktes av det brittiska slagskeppet Warspite och den tyske generalen Dietls alpjägare tvingades utrymma Narvik och dra sig undan upp på fjället. Med följde ett antal flottister som fått bli infanterister sedan deras jagare sänkts. Den tyska enheten satt intill den svenska gränsen och fruktade ett allierat angrepp, det fanns då planer att korsa den svenska gränsen och gå i internering i Sverige. Detta behövdes inte; den tyska invasionen av Holland, Belgien och Frankrike i maj 1940 ledde till att fransmännen och britterna utrymde Narvik och en förvånad alpjägardivision kunde konstatera att fienden plötsligt givit sig av. Narvik var då tämligen förstört men malmexporten kom som bekant snabbt igång igen.