Parallella konkurrerande banor? (Bana)

av Kjell Aghult @, Saturday, July 23, 2011, 14:44 (4633 dagar sedan) @ Christer Fredriksson

Tack Christer, för den goda redogörelsen! I godstrafik rådde alltså ingen "huggsexa", samtrafiksvägarna var noga fastställda. Men grundvalen "kortaste väg" kunde ibland slå fel. Kortaste vägen var inte alltid mest ekonomisk (Jfr exemplet Orsa-Östersund). Exempel:

a) Vagnar norrifrån till SWB skulle länge rangeras i Snyten. Man fick alltså
rangering på två stationer 13 km isär. Först 1932 kunde man ena sig om att
samla växlingen till Fagersta C (Då Västanfors).
b) Vagnar norrifrån till Kristianstadsområdet måste dras i korta ångtåg via
Glimåkra. Ännu 1943 hade sträckan Älmhult-Kristianstad även ett fjärrgodstågspar. Hade vagnarna fått gå i den effektivare eldriften till Hässleholm, hade CHJ fått färre tariffkilometer.
c) Samma sak gällde från Malmöhållet, här var hörbylinjen kortaste väg. Även här fanns 1943 ett fjärrgodstågspar.

I persontrafik valde kunden resväg själv. Just Kristianstad-Malmö var
CHJ och ÖSJ konkurrenter, med t o m en period restaurangvagn i ett ÖSJ tågpar.
Ännu 1939 (D v s efter bolagens fusion) hade alla persontåg Kristianstad-Eslöv direktvagnar på Malmö. Sådana fanns inte via Hässleholm.

Ofta kan avtal tolkas olika. Fraktkombinationen NKlJ/TGOJ nämns, en tid
fanns en liknande TGOJ/NBJ (Ståltåg Oxelösund-Degerfors).
1923 bråkade SJ och NÖJ om kolfrakterna Norrköpings hamn - Örebro gasverk.
NÖJ torde ha hänvisat till kortaste väg och frakt i egentrafik, SJ:s argument vet jag inte. Kolet blev emellertid kvar på smalspåret fram till förstatligandet. Då överflyttades det till effektivare normalspårstransport.


Hela tråden: