Ja, föreningen har det tungt och en brant uppförsbacke framför sig...

Därför är det glädjande att konstatera att man har gått "back to basics", dvs man har på ett realistiskt sätt utvärderat läget och börjat ett tålmodigt arbete för att med tillgängliga resurser driva verksamheten vidare med start i Vadstena i syfte att så småningom komma tillbaka till Fågelsta i den takt man orkar med.

Min kunskap om vad som har hänt i Vadstena är mycket begränsad, så ta fortsättningen av det här inlägget mera som en allmän fundering, baserad på andra erfarenheter inom teknikhistorisk verksamhet.

Jag tror egentligen inte att WFJ är direkt motarbetade. Jag misstänker att grunden är att man i tidigare skeenden har misslyckats med att förklara för kommun, grannar och allmänhet i övrigt vad man håller på med och vilka avsikter man har för framtiden. Vi inom "gammeltågsbranschen" tar gärna för givet att omgivningen begriper vad vi håller på med. Det gör man inte. Det måste förklaras om och om igen, i det oändliga. För allmänheten är vi numera verksamma inom "upplevelseindustrin" och vi måste, vare sig vi vill det eller inte, anpassa oss till dess regler om vi vill överleva. Det knepiga är att vi inte heller vill överge våra historiska ambitioner. Det är svårt, men fullt möjligt att kombinera dessa ambitioner.

Den första grundstenen är att övertyga kommunen om att man är ett turistmål, att man drar ett antal besökare till kommunen, i Vadstenas fall kanske en förstärkning av besöksantalet till slottet. Den andra grundstenen är att prata med grannarna. Det räcker kanske att röja diken, trummor och sly längs hela bansträckningen fastän man inte kommer att trafikera den på många år ännu för att undanröja en del motstånd? Det finns fler grundstenar, men detta är en god början.

Som sagt, jag tror att WFJ är på rätt väg, men det kommer att ta en del år innan man har nått målet...