Allt detta har ju sina historiska orsaker. Men konsekvensen har ju inneburit att såväl WFJ som JMF har problem (RLJ och TJF lämnar jag därhän av verksamhetsmässiga och geografiska orsaker). Är det för sent att diskutera ev sammanslagningar och fördelar med dessa nu? Nej, det tror jag inte. Mentaliteten bland medlemmarna i båda föreningarna är på det hela annorlunda nu, nya medlemmar har tillkommit som inte fastnar i "gammalt groll". Då är det nog värre med att skapa (politisk?) förståelse för detta och få fram ekonomiska resurser, även om det sistnämnda skulle vara en engångskostnad. Linköpings kommun har ju plöjt ner mycker pengar i muséet i Valla och skulle väl inte släppa det "hur som helst" -framförallt om de skulle behöva betala för det också!? Och Vadstena kommun kan man ju bara ana vad de skulle tycka...

Nej. Här fordras det andra aktörer som både kan "slå näven i bordet" och skapa resurser. Och vad gäller det förstnämnda kanske Arbetets Museum åtminstone har börjat "rulla stenen"? Sen är det bara resten kvar... Den som lever får se och hoppas på det bästa :-)

/ L G

Som jag ser det måste problemet lösas där det började dvs. lokalt. Att ropa på storebror när man själv inte är kapabel att möta motståndaren är ingen bra lösning. Ska Arbetets museum knäppa Tommy P. på näsan och förklara något som VFJ själva inte kan, så ökar bara motståndet de båda parterna imellan. Det går inte att ignorera kommunen genom att tillkalla högre instanser. Som Tommy P. själv skriver i Corren "Han tycker att det är minst sagt märkligt att en ansökan om byggnadsminne görs utan att kommunen ens tillfrågas."

Nej, jag tror att WFJ måste vända opinionen själva, för börjar folk att bli mer positiva till WFJ, så måste även Tommy P ändra sin inställning. WFJ är på väg åt rätt håll. Nostalgiaftnar, internationella arbetsläger m.m Detta ökar intresset hos folk, nu skriver Corren nästan varje vecka om järnvägen, denna publicitet är bra och ökar medvetandet om föreningen. Sen när (om) järnvägen väl är riven, DÅ kan ni räkna med att Vadstenaborna börjar tänka till, man saknar först kon när båset är tomt sägs det.