Nja. Nu föreslog jag ju inte att "någon annan" (MRO, A-museum) skulle göra grovjobbet. Utan WFJ som kärntrupp är räddningsaktionen givetvis meningslös.
Däremot tyckte jag att "någon annan" skulle ha en mer ledande roll än som idéspruta. WFJ har inget förtroende hos motparten, den som sitter med de åtråvärda resurserna i form av infra. "Någon annan" behövs som förhandlingspart med kommunen enligt min uppfattning. WFJ är enligt min uppfattning i den sitsen att deras enda utväg är om "någon annan" lyckas komma fram till en (ny) överenskommelse istället för den som WFJ misslyckats med/misskött sedan lång tid tillbaka, och att de under den tid det tar att återuppbyga ett eget förtroendekapital hos kommunen är beredda att helt enkelt ta order och gå på signal en tid. Det egna omdömet och förmågan har uppenbarligen brister av situationen att döma, det finns inget snällt sätt att säga det på men det är ju så det är. Det vi ser nu är ju effekter av många års vanskötsel och då menar jag inte den operativa verksamheten i stort, ogräs i perrongerna eller inte. När kommunledningen pekar finger åt en när man ses så har man gjort något fel. WFJ har ett halvår på sig att vända en sådan vind. Jag kan inte för mitt liv tro att det är möjligt. Däremot kan en "ny aktör" spränga in på scenen och begära ett ultimatum. WFJ har ju inte ens fått en öppning, så vad ska en framtidsplan tjäna till när det som står till buds från kommunen inte har något med framtiden att göra? Det går inte att fjäska sig till lags med olika påhitt när motparten inte vill tala om sina förväntningar.
Kommunen måste förmås att ställa ultimatum och beskriva sina krav på verksamheten, annars finns det inget hopp om en diskussion. WFJ kommer aldrig att få chansen att få diskutera dessa frågor under det halvår som är kvar, därför behövs en "diplomat". Och sedan är det de krav som ställs som gäller, om man har sådan tur att man lyckats få kommunen dithän att de talar om vad som gäller.

Conny, du verkar alltid besvärad över mina inlägg om WFJ. Tänker du "stöd det som görs istället för att spekulera i det som borde göras"? OK för det, det är en god tanke. Samtidigt är detta en fråga som engagerar. WFJ är av allmänintresse och tur är väl det. Jag tror inte särskilt starkt på att "locket-på" är det mest framgångsskapande, särskilt inte jämfört med att hålla käft i kris och efter katastrofen sitta med facit och se att jo, det gick ju så illa som väntat. Kan vi verkligen inte diskutera branschfrågor samtidigt som de är aktuella? Vad gör oss veterantågare så väsensskilda från samhället i övrigt i så fall? Tänk om WFJ-frågan vore iskall istället, vore inte det betydligt värre?