svar till Johan - rejält sidospår (Järnväg allmänt)

av Conny Sernfalk, Friday, July 04, 2008, 21:44 (5747 dagar sedan) @ Johan Vinberg

Stämmer - främst var det Ove Danneskog med viss hjälp av Gert Ekengren som inledde det arbetet genom att söka upp Uppsala-kommunalråden Hans Alsén och Erik Nilsson. Alsén avfärdade tanken på de då aktuella planerna med en museibana mella Alunda och Faringe. Istället talade han sig varm för sträckan Uppsala Ö-Faringe. Med andra ord pekade Alsén ut färdriktningen som sedan föreningen arbetade efter med bl.a. kommunpolitikern Bengt Karlsson som ordförande och pådrivare.

Följande är personligt ur minnet med reservation för minnesfel:
Jag minns brytningarna mellan viljan att satsa på Rimbo-Finsta. Sedan Faringe-Alunda. Och till slut Uppsala-Faringe. Såsom en person i den lösliga gruppen som då blev benämnd Björnligan minns jag särskilt att vi direkt efter första flytten till Faringe engagerade oss där minst varje helg från våren 1971. Det första som gjordes var en målningsrevision på DHJ F 13. Ingen av oss var positiv till Faringe-alunda projektet utan kastade våra blickar till Uppsala-Faringe som flitigt studerades och plåtades. Vi diskuterade hur vi istället kunde få de styrande inom föreningen att överge FAJ (som banan då kallades) till förmån för Uppsala. En av oss hade någon släkting som i sin tur kände någon lokalpolitiker (kanske det var Bengt Karlsson) som kontaktades och sonderade lite utan styrelsens vetskap. Var en positiv respons till att satsa på Uppsala istället för Faringe-Alunda. Undrar om inte Fjällnora dök upp i denna förutsättningslösa diskussion redan då. Senare under sommaren kom vändningen om jag inte minns fel. Kanske det berodde på Gerts och Oves (mer officiella?)uppvaktning av Hans och Erik. Kanske en mkt negativ tidningsartikel (i Uppsala nya tidning?)bidrog till Uppsalas ljumma intresse för FAJ, där SJ Ba yttrade vilka fantasibelopp det skulle kosta att rusta upp Faringe-Alunda.
Under sommaren röjde vi lokstallsområdet på höga träd och sly och såg till att det blev fri sikt mellan infarten till Faringe och lokstallet. minns även att vi ofta fick besök av en annan känd person i järnvägskretsar - Stig Lundin - Bl.a inmunigades kräftor tillsammans med Stig vid lokstallet. Ganska snart efter kom Uppsala-Faringe alltmer i fókus för föreningen och under hösten 1971 kördes ett extratåg för politiker Uppsala-Faringe som var mkt välbesatt i syfte att intressera dessa för museitågsplaner Uppsala Ö-Faringe. Ungefär samtidigt kom den positiva Uppsalagruppen igång och fick sitt första renoveringsobjekt SRJ Co 26 - Minns att vi såg Uppsalagänget med Ove, Gert, Torbjörn, Kurt m.fl som det mest positiva som då fanns inom SRJmf och något att bygga på. Uppsalagänget hade även goda kontakter med den gamla styrelsen som då var mer Stockholms koncentrerad. Minns att någon av oss försökte få Ove som ordförande på en alternativ årsmöteslista. men Ove var diplomatisk och han och hela Uppsala verksamheten åtnjöt en respekt hos alla inom föreningen.

Ok nu blev detta mycket off-topic men kopplingen till VFJ får bli att det går att utveckla en förening med stora brister och utan ordentligt husrum till något stort (såsom SRJmf då-idag). Men först måste VFJ säkras från avhysning och skapa förutsättningar att på allvar utveckla verksamheten i Vadstena och lyckas på sikt vända Vadstena kommuns inställning. Lyckas inte detta.... ja det är en helt annan fråga....


Hela tråden: