Knalldosor fanns med i utgåva 11 av säkerhetsordningen. Denna gällde tills utgåva 12 togs i bruk 1973-06-18.

Knalldosa tillhörde gruppen signalredskap och bestod av en med explosivt ämne fylld kapsel som kunde fästas på rälen. När knalldosan kördes över, uppstod en skarp knall.

Betydelse av explosion från knalldosa på rälen: ’stopp’ (fram till 1947: ’stoppsignal’).

Knalldosor fanns i Sverige från järnvägens första tid; före 1877 benämndes de knall-signaler: ’Dessa signaler placeras på railerna, med den tryckta sidan uppåt, och blyremsorne vikne öfver på sidorne om railerne. Då en lokomotiv passerar öfver en af dessa signaler, exploderar laddningen med en skarp knall, och är detta en signal till Lokomotivföraren att stadna.’ (Formulering från 1858.)

Knalldosor användes i första hand för att skydda ofarbart spår på linjen samt för att skydda ett tåg som blivit stående på linjen. (I allmänhet skulle fyra knalldosor läggas ut som stoppsignal.)

1965 ersattes de knalldosor som medfördes på dragfordon, och som användes av lokpersonalen att stoppsignalera med, av bansignaltavlor och kontaktdon. Knalldosor fortsatte att användas av banpersonal till 1973, då de helt slopades och för alla situationer ersattes av stoppsignalering med hindertavla och/eller kortslutning av spårledning med kontaktdon.
/up