Jag minns slopandet av knalldosorna och vad som gjordes för att bli av med dessa. De lades i en lång rad på rälsen och sedan kördes en rälsbuss över de små röda plastdosorna. Så skedde i Arvidsjaur och säkert också på andra ställen.
Knalldosorna var spännande grejer för järnvägspojkar och jag minns från min egen barndomstid i Jörn att några grabbar fick tag på knalldosor, lade den ena efter den andra på en sten och släppte en annan sten på dosorna så det small. Det bar sig dock inte bättre än att en av pojkarna fick en skärva från dosan i benet och blodvite uppstod. Då blev det räfst och rättarting och pojkens mor, motorvagnsförarhustru, gav sig på överbanmästaren, min far, för att knalldosorna förvarats alltför slarvigt. De fanns i en gammal motordressin som väntade på skrotning och låg i den speciella typ av läderväskan för knalldosor och som fanns i järnvägens fordon.