När jag letade efter uppgifter om Nalco-proven på 1950-talet hittade jag följande meddelande daterat 28 oktober 1955 från Folke Åberg i Norköping (maskiningenjör vid 2 ms) till kollegan Knut Nilsson i Göteborg (maskiningenjör vid 5 ms):
"Sänder härmed för påseende en säkerhetsplugg, som funnits i eldstadstaket i det från 5 ms inlånade Gp-loket 3133. Det erfordras säkerligen en kraftig torrkokning innan den smälter."

Meddelandet vidaresändes till lokmästaren på Göteborg Ö (Marieholm) med följande tillägg:
"Går det att utröna vem som satt in denna säkerhetsplugg på loket. Som framgår av pluggen har denna en bult ingängad i hålet, där det i stället skulle vara lättsmält metall. Sök forska i ärendet tillsammans med Vstm Bergström."

Svaret tillbaka till Norrköping blev följande:
"Med hänvisning till dagens telefonsamtal återsändes säkerhetspluggen för Gp-lok nr 3133. Pluggar av denna typ insattes i fyrboxen i samband med, att loket försågs med "Nalco-matarvattenrening". Tillsatsmedlet verkar frätande på tenn, varför säkerhetspluggen försetts med en ingängad patron av "Starli-metall" enligt Mbr ritning 51679."

Noterade för övrigt att Nalco-användningen var allt annat än problemfri. Inom Boråsdistriktet upphörde användningen av Nalco under 1956. Man försökte komma till rätta med problemen genom en koncentration av ändrade lok så att endast en begränsad personalgrupp hade att handha dem. Inte heller detta tycks ha hjälp. Ett återkommande problem var att loken hade lätt för att jäsa.