Vi fortsätter ur kapitel 5, Lokomotivförare (section 5, Regulations for Enginemen):
= = =
85. Hwisselpipan måste alltid anwändas wid annalkandet till en station, spårwexling eller wägöfwergång. Tre skarpa, korta hwisslingar skola gifwas tätt efter hwarandra, när fara misstänkes, och när det är nödigt att göra konduktören uppmärksam på att tillskrufwa bromsarne. Flitigt begagnande af hwisselpipan anbefalles wid dimmig wäderlek.

86. Då lokomotivförare skall stadna ett tåg, bör han wara synnerligen uppmärksam på så wäl wäderlekens beskaffenhet och skenornes tillstånd som tågets längd, hwilket allt är af stor wigt wid bedömandet af den rätta tiden för ångans afstängande; och ej må han på någon station löpa in med så stark fart, att ett wåldsamt anwändande af bromsarne blir af nöden för att stadna. Lokomotivförare, som löper förbi station, skall anmälas.

87. Lokomotivförare måste så afpassa farten, att han inträffar å stationen så nära den derför utsatta tiden som möjligt; och han skall omsorgsfullt söka undwika att fördröja tåget på wägen, likasom att wid någon station löpa förbi eller stoppa så tidigt, att han ej går fram.

Lokomotivförare bör med godståg ej gå fortare än 3 swenska mil i timmen, samt med ballasttåg eller ensamt lokomotiv icke fortare än 2ü swenska mil i timmen.

= = =
85. The Whistle is to be sounded on approaching each Station and level crossing. Three short sharp whistles, rapidly repeated, must be given when danger is apprehended, and when it is necessary to call the attention of the Guards to put on the Breaks. When more than one Engine is attached to the Train, the Signal is to be given by the Leading Engineman; and in case of danger, is to be repeated by the following Engineman, who will forthwith reverse their Engines and attach their Tender Breaks. Frequent use must be made of the whistle in foggy weather.

86. Enginemen in bringing up their Trains, are to pay particular attention to the state of the weather and the condition of the Rails, as well as to the length of the Train; and these circumstances must have due weight in determining when to shut off the Steam. - Stations must not be entered so rapidly as to require a violent application of the breaks, and any Engineman overrunning the Station will be reported.

87. The Enginemen must regulate the speed of their Engines so as to arrive at the Stations as near as possible to the times appointed in the Time Table, and they must be careful to avoid any delay of the Train upon the Line, or the overrunning or stopping short of the Stations.

Enginemen with Goods Trains are never to exceed 20 miles and Ballast Trains & Empty Engines 15 miles per hour.

= = =

I § 85 har vi väl upprinnelsen till ljudsignalen ’tåg kommer’: signal gavs före en station, växel eller vägövergång. I SJ:s Tjr utgåva 1858 var regeln redan utvidgad: ’Hvisslan bör ljuda med längre uthållande jemna toner vid annalkande till stationer, banföreningar, vägöfvergångar eller skarpa curver, der utsigten är bortskymd, så att tåget ej kan varseblifvas förrän nära inpå, och är detta i synnerhet vigtigt att iakttaga under dimma eller då tåget är efter sin vanliga tid, äfvensom då det är ett extratåg, hvars afgångs- och ankomsttid ej är förut långs banan bekantgjord, likaledes då ensam lokomotiv passerar på banan, utan att förut vara tillkännagiven."

Regeln i § 85 om signal vid fara eller bara vid behov av bromsning är väl lite underlig: tre skarpa, korta hwisslingar skola gifwas tätt efter hwarandra, vilket vid en första tanke väl närmast torde tolkas så att den andra och tredje visslingen ska ges tätt efter den första respektive andra. Men i den engelska texten finns den klargörande formuleringen three short sharp whistles, rapidly repeated. Det är alltså fråga om upprepade grupper om tre ljud. I SJ:s 1858 års Tjr är detta förfinat: tre visslingar skulle ges vid behov av bromsning, flera grupper om tre visslingar skulle ges vid behov av hastig och kraftig bromsning.

Hastighetsgränserna i § 87 är intressanta. Ensamt lok skulle framföras långsammare än ett godståg. Det antyder kanske att loket ensamt hade sämre bromsförmåga än godståget; egendomligt, eftersom antalet bromsade axlar per ton tågvikt rimligen borde ha varit lägre i godståget. Det finns ingen hastighetsbegränsning för passageraretåg angiven här, och någon sådan finns inte heller någon annanstans i reglementet. Vad kunde den maxhastigheten vara? År 1858 gällde på SJ hastighetsgränserna 5 mil i timmen för passageraretåg och 4 mil i timmen för godståg, blandat tåg och ensamt lokomotiv.
/up