Anekdot ang Säby station utanför Landskrona

Jag körde förbi Landskrona häromdagen och noterade något som såg ut som en station ute på en åker och fann att det var Säby Station. Efter lite googlande dök denna artikel upp från Helsingborgs Dagblad den 8 mars 2006:

Elsa Knutsson, Säby station, har avlidit
Elsa Knutsson, Säby, har avlidit i en ålder av 83 år. Hon kom 1946 med make och son från Båstad till Landskrona för att tillträda som stationsföreståndare på Säby station. Hon var då 23 år. Efter Landskrona var Säby den första stationen på Landskrona-Billesholms järnväg.

FAMILJ. Det var en stor utmaning för en ung kvinna att bli "stins" i en mansdominerad värld på ånglokens tid. Det sjudande livet på stationen förändrades med åren och 1961 upphörde tågtrafiken. Den sista rälsbussen anträdde sin sista färd under dundrande salut när Elsa Knutsson i strid med reglementet placerade ut stationens förråd av knallskott längs rälsen, samt klädde rälsbussen med blommor och löv. Elsa Knutsson och maken Uno köpte därefter stationsfastigheten på auktion, där stinslägenheten på andra våningen sedan länge varit deras bostad.
Före järnvägskarriären hade Elsa Knutsson utbildat sig till väverska hos Märta Måås-Fjätterström i Båstad. När stationen i Säby lades ner återupptog Elsa Knutsson sitt gamla yrke. Hon öppnade ateljé i den före detta väntsalen och biljettexpeditionen och blev en eftertraktad väverska som många textilkonstnärer gärna ville arbeta med. Idoghet och noggrannhet i hantverket samt ett gott sinne för färgschatteringar är utmärkande för Elsa Knutssons vävnader, varav flera återfinns i offentliga lokaler i Skövde, bland annat en 90 kvadratmeter stor ridå i gobelängteknik på stadsteatern där.
De senaste 20 åren har präglats av sjukdom särskilt med smärta i rygg och ben. Den förr så dansanta Elsa tvingades överge parketten och ormskinnsskorna till förmån för rollator och fotriktiga skor. Resorna till Landskrona BoIS' kvalmatcher ersattes av tv-tittande. Tack vare makens insatser kunde Elsa Knutsson emellertid bo kvar in i det sista på Säby station.
Närmast anhöriga är maken Uno samt sonen Roland med familj.

[image]

Sista tåget i Säby.

Fin bild!
Finns Elsa Knutsson själv med på bilden? Hon borde varit 38 år vid tidpunkten för fotot.

En gissning kan vara att det är damen som står närmast framför rälsbussen vänd mot "åskådarna". Vilken härlig berättelse! Det är människorna bakom alla lok, vagnar, stationer och spår som behöver lyftas fram lite mer (för den skull inget fel alls med nummerbitare - jag är själv en sådan i viss mån).

Ja Elsa är kvinnan som är vänd mot fotografen. Hon har just lövat rälsbussen inför den sista färden. Jag (hennes son) är den 18-årige ynglingen som är nr fyra från vänster.

[image]
Så här såg det ut den 9 april 2012. Man har fällt dom höga träd som tidigare växte framför stationshuset ungefär i linje med den tidigare plattformskanten och mer eller mindre helt skymde huset från denna sidan.

[image]

En riktigt gammal bild på Säby som jämförelse.

Kul att ni intresserar er för Säby station. Min mor kom hit som stationsföreståndare när hon var 23 år, medförandes mig och min far. Så jag är uppvuxen i stinslägenheten på 2a våningen.

Stationen ritades av Kongl Jernvägsstyrelsens chefsarkitekt Folke Zetterwall, son till den i Lund så berömde domkyrkoarkitekten Helgo Zetterwall. Enligt obekräftade uppgifter ligger stationen där den ligger därför att Landskronas och Sveriges store sockerkung Carl Tranchell ville ha den där. Detta läge passade in i Tranchells logistik, som det inte hette på den tiden. Från Säby anlades nämligen industrispår till Säbyholms sockerbruk på en nästan helt horisontell banvall. Det påstås att Tranchell har bekostat bygget av stationen för att få igenom sina geografiska krav. Tranchell är känd för sina krav på pompa och kvalitet i sina byggnader, bl a Örenäs slott och Tranchellska huset i Landskrona. Detta kan förklara varför Säby station har ett häftigare stuk än de övriga stationerna på linjen.

Huset är tre våningar som mest och byggt i en och en halv stens tegel. Det har en timra som tycks vara gjord för elefanter.

SJ sålde fastigheten på auktion 1961 och far ropade in den ute på perrongen. Nu äger jag den och har håller på att återställa fasaden till 1902 års originalskick. 60- och 70-talets perspektivfönster och teakdörrar är snart utbytta i enlighet med Folke Zetterwalls ritningar. Men nu är mina pengar slut och projektet ligger nere i väntan på bättre tider. Som syns på Lasse M.s bild, så är Säby station nu en byggarbetsplats, men den skall bli fin så fort jag lyckas få hem mer kapital.

Roland Knutsson
Larok@swipnet.se

Ja Lasse, träden som skymde stationen från väster är borta. Mitt emellan de två lönnarna fanns det en stor kastanj som anfäktats av den nu så vanliga kastanjesjukan (virus eller svamp tror jag). Längs med perrongen hade mina föräldrar planterat en granhäck som utgjorde gränshägn. Fel från början och den växte kämpahög.. Jag hade inte tänkt riva upp den förrän stationen blev färdig. Det skulle liksom bli en avtäckning av den nyrenoverade stationen. Men jag tyckte det tog för lång tid och jag ville att byggnaden skulle synas från Västkustbanan och Stenorsvägen. Tycker det ser fint ut nu på avstånd. Mindre fint när man är så närgången som ditt kameraobjektiv.

Roland

2008 - 2023 års Järnvägshistoriska forum

Anekdot ang Säby station utanför Landskrona (Arkiv/forskning/litteratur)