Många (kanske de flesta) av SJ:s persontåg medförde förr ilstyckegods. Dessutom fanns specialla ilgodståg. Senare fraktades ilgods i princip bara i godståg. I resandetåg fraktades då bara expressgods och resgods

1. När slutade Sj frakta ilstyckegods med persontåg? Var det när knutpunktstrafiken för styckegods infördes (1965?) eller var det vid den stora tidtabellsrevolutionen 1968?

Svårt att besvara exakt. Ilgodsvagnar kunde medföras i persontåg dels med
lastning/lossning på mellanstationer, dels utan sådant. I det senare fallet gick vagnarna med av rena planeringsskäl.
Knutpunktstrafiken infördes (under stora våndor) industrisemestern 1964. Vissa etapper släpade också efter länge i väntan på terminalbyggen, t ex i Örebro
1967, Luleå 1970 och Jönköping 1972. Detta p g a trängseln om investeringsmedel.

2. Fanns ilstyckegods som särskilt godsslag med ända tills SJ lade ner styckegodstrafiken?

Nej. Det slopades redan vid tdtskiftet 1970-05-31.

3. På vilket sätt skilde sig hanteringen av ilstyckegods och fraktstyckegods när ilgodset inte längre gick med persontåg?

Ilgodset skulle lastas närmast dörren i styckegodsvagnarna och bli lossat först. Tidsvinsten var dock liten, vilket SJ säljare informerade kunderna
om. Man ville ha bort denna särhantering.