Tågstäderskor som medföljde tåget

Jag tänker nu inte på ofrivilligt medföljande städerskor utan sådana som åkte med SJ fjärrtåg på vissa sträckor och tömde papperskorgar, dammtorkade mm. I Postvagnen var det nyligen [link=http://postvagnen.com/forum/index.php?mode=thread&id=730746]en tråd om att skyddsombud slår larm [/link] om det måhända ohygieniska i att tågpersonal omväxlande serverar mat och utför vissa städinsatser. Alltså ungefär som kafépersonal eller serveringspersonal på mindre restauranter brukar göra.

Alltnog, detta fick mig att tänka på den gamla sortens dedikerade tågstäderskor. I SJ-nytt 1950 nr 1 1950 fanns en intervju med en sådan tågstäderska stationerad i Katrineholm; Alva Pettersson. Alva hjälpte till både med att hämta mat i serveringsvagnen och att ta hand om barn som insjuknade under resan. Att fylla vattenkarafferna var en av de tyngsta arbetsuppgifterna. Men huvudsysslan var förstås städning. Något som uppskattades av resenärerna.

Är det någon som vet när denna typ av tågstäderskor försvann? Nog fanns de väl kvar i varje fall fram till ca 1970?

Jag har minne av att de fanns kvar på tågen mellan Boden och Kiruna i början av 1960-talet, men var försvunna 1966-67.

Jag har minne av att de fanns kvar på tågen mellan Boden och Kiruna i början av 1960-talet, men var försvunna 1966-67.

och jag har för mig att de fanns kvar på de långväga tågen mellan norra och södra Sverige ännu i slutet av 1960-talet, kanske längre? Någon gång under dagen kunde det dyka upp en dam i städrock och med dammtrasa och sopsäck. Huvuduppgiften var nog att tömma askkoppar och papperskorgar

Hej!

Jag har en säker observation av medföljande bäddpersonal på tåg 94 sommaren 1978, vill minnas att de även tömde papperskorgar och liknande. Om de skall klassificeras som just "tågstäderskor" eller annat kan vi göra en lång tråd om. Dock var de inte klädda i städrock utan vältvättade blåställ och båtmössa.

Kanske utgick de från Bollnäs, osäker där.

Anders S

Hej!

Jag har en säker observation av medföljande bäddpersonal på tåg 94 sommaren 1978, vill minnas att de även tömde papperskorgar och liknande. Om de skall klassificeras som just "tågstäderskor" eller annat kan vi göra en lång tråd om. Dock var de inte klädda i städrock utan vältvättade blåställ och båtmössa.

Kanske utgick de från Bollnäs, osäker där.

Anders S

Bäddpersonalen i Bollnäs utförde även viss städning in på tidigt 80-tal
Bland annat hade man en tur där man åkte "tågstäderska" i tåg 83 Bollnäs-Stockholm för att vända åter som bäddpersonal Stockholm-Ånge (i tåg 84/94) där man hade överliggning, för att sedan åka bäddpersonal Ånge-Bollnäs (i tåg 83/93) nästa dag.

Detta var kanske inte riktigt det Gunnar frågade efter, utan kanske mer en bisyssla.

S 93 och 94 hade bäddpersonal som medföljde mellan Uppsala och Bollnäs, Gunni Kax var en av dessa, ett reportage om henne och kollegorna finns i SJ-Nytt.

Bäddpersonalen i Bollnäs utförde även viss städning in på tidigt 80-tal
Bland annat hade man en tur där man åkte "tågstäderska" i tåg 83 Bollnäs-Stockholm för att vända åter som bäddpersonal Stockholm-Ånge (i tåg 84/94) där man hade överliggning, för att sedan åka bäddpersonal Ånge-Bollnäs (i tåg 83/93) nästa dag.

Detta var kanske inte riktigt det Gunnar frågade efter, utan kanske mer en bisyssla.

jo, det var säkert dessa städerskor jag själv kom ihåg. Jag misstänkte nästan också att det kunde vara bäddpersonal som i ena riktningen - där det inte fanns något behov av bäddning - fungerade som städare.

Tågstäderskan Alva som förekom i SJ-nytts artikel hade en annan typ av kombinationstjänstgöring - varannan dag städade hon stationshuset i Katrineholm

Stämmer, har själv bandet av SJ-nytt 1949-51, där finns artikeln om tågstäderskan med, som även kallades tåglotta.

Hej!

Kallades hon "Tåg-Lotta" personligen liksom vi hade en lokmästare som kallades Lok-Allan på Sävenäs eller kallades funktionen tåglotta på samma sätt som flyglotta?

Anders S

Tågstäderskorna kalledes "Tåglottor" eftersom tjänstekläderna såg ut som
lottakläder, kolla reportaget i SJ Nytt.

Jag minns bara att i barndomen, dvs 1950- och 60-talet så kom det ombord på "Nordpilen" ett gäng med stabila damer som bäddade och fällde ned sängarna. Var de kom ombord minns jag inte men det var ju innan nattsträckan började, dvs kanske i Bollnäs, Ånge eller något sådant. När man reste söderut skedde samma sak. Någon eller några stationer söder om Boden, dvs kanske klockan 20-21 kom samma gäng ombord och organiserade kojerna för natten.

Trots att jag är regelbunden resenär med "Nordpilen" sedan tidigt 50-tal så minns jag inte när man slutade att bädda upp kojerna och i stället övergick till att låta de resande själv fälla ned mellan- och överkoj samt bädda upp underkoj minns jag inte. Men det måste rimligen ha varit någon gång på 1980-talet.

Jag minns bara att i barndomen, dvs 1950- och 60-talet så kom det ombord på "Nordpilen" ett gäng med stabila damer som bäddade och fällde ned sängarna. Var de kom ombord minns jag inte men det var ju innan nattsträckan började, dvs kanske i Bollnäs, Ånge eller något sådant. När man reste söderut skedde samma sak. Någon eller några stationer söder om Boden, dvs kanske klockan 20-21 kom samma gäng ombord och organiserade kojerna för natten.

Trots att jag är regelbunden resenär med "Nordpilen" sedan tidigt 50-tal så minns jag inte när man slutade att bädda upp kojerna och i stället övergick till att låta de resande själv fälla ned mellan- och överkoj samt bädda upp underkoj minns jag inte. Men det måste rimligen ha varit någon gång på 1980-talet.

Jag kan fråga min chef, han borde veta, då det var han som lade ner bäddningen på "Nordpilen" en gång i tiden! :-).

Numera bäddas nattågen på två sätt. "Norrlandsbäddning", där man lägger ligg- och sovvagnar i sittläge från utgångsstationen och "vanlig bäddning" där alla sängar är nerfällda i sov- och liggvagnar. WL4 bäddas dock alltid med den nedre bädden nedfälld, eftersom denna av förklarliga skäl är fast.

Det har under vissa tidtabellsperioder de senaste åren förekommit att städpersonal planenligt följt med tågen från Kiruna till Narvik och bäddat/städat tågen, men det förekommer inte längre, annat än vid trafikstörningar. Hela denna vecka har t.ex nattågen bäddats/städats i Vännäs, av förklarliga skäl.

Tågstäderskorna kalledes "Tåglottor" eftersom tjänstekläderna såg ut som
lottakläder, kolla reportaget i SJ Nytt.

Under finska vinterkriget 1939-1940 skedde tågtransporter av finska barn via Tornio-Haparanda till Sverige för att de här barnen skulle undgå krigets fasor och kunna bo i trygghet hos svenska fosterföräldrar. På dessa barntransporter fanns lottor för att ta hand om barnen och delvis också ordna bespisningen. Denna skedde också på vissa stationer där armélottor skötte matserveringen.

Så här beskrivs dessa barntransporter i en artikel på nätet:

[b]Personal och mat[/b]
[i]Ombord på de svenska tågen fanns två lottor på varje vagn, dessutom medföljde läkare och sjukvårdare varje tåg, som ofta kunde vara svenska arméns sjuktransporttåg. Utspisning ombesörjdes i början vid vissa större stationer av den lokala lotta-kåren. Senare ställde SJ i ordning särskilda vagnar så utspisning kunde ske under gång.[/i], slut citat.

Kan man därför inte tänka sig att det i folkmun var dessa armélottor (vilka tjänstgjorde vid de här transporterna) som kom att kallas för tåglottor? Men att det skulle vara en koppling till de eventuella lottakläderna som städ- och bäddpersonalen hade i mer modern tid vilket skulle vara upphovet och förklaringen till namnet 'tåglotta' verkar vara en efterhandskonstruktion.

När jag på 70-talet och början av 80-talet åkte sovvagnståg till övre Norrland förekom den här i forumet omtalade bäddpersonalen som förutom städningen skötte omställningen av kupéerna från dag- till nattläge. Men jag finns inte att vi kallade de här damerna för tåglottor eller att de hade några speciella 'lottakläder'! :-D

Läs SJ Nytt 1949-51 där står det "Tåglotta" som tågstäderska, denna klev ombord i Katrineholm och gick av i Falköping.

Så sent som 2010 medfördes tågstäderska på X2-tåget Uddevlla-Strömstad.

Läs SJ Nytt 1949-51 där står det "Tåglotta" som tågstäderska, denna klev ombord i Katrineholm och gick av i Falköping.

Jag betvivlar inte att ordet 'tåglotta' förekommer i betydelsen 'tågstäderska'. Men jag är lite undrande över att man får så få riktiga träffar på denna lotta på nätet. Skriver man dessutom istället t.ex. tåg-lotta får man en massa ovidkommande träffar på texter författade av folk som heter Lotta. Och de äkta träffar man får är bl.a. till diskussioner som den här i Järnvägshistoriskt Forum. Om nu det var en allmänt förekommande benämning i folkmun för den här typen av städare ombord på tågen så borde man hitta fler berättelser med mera på nätet.

Jag kan tänka mig att SJ Nytt från åren 1949-1951 kan ha kallat de här städarna ombord på tågen för Lottor. Men det verkar då i alla fall som att det inte slog an hos gemene man. Och jag är fortfarande något undrande över den påstådda kopplingen till de uniformer som lottorna i armén och flyget etc. har haft. Har någon därför någon bild från slutet av 40-talet, början på 50-talet som visar de här tågstädarna i deras 'stridsmundering'? ;-)

Ordet "Tåglotta" har nog SJ-NYTT själva hittat på. Kolla i SJ personalrullor vad de kallades!

Min moder var Lotta samt Lotta-kårschef från 1940-1995 och jag har då aldrig hört den benämningen på Tågstäderskorna eller Bäddpersonalen.

Konduktörerna på natt-tågen informerade ofta vid visering av biljetterna när Bäddpersonalen skulle komma samt när de kom på morgonen för att fälla upp sängarna.

Det fanns Arme-Lottor, Flyg-Lottor samt Bilkårister när det gällde Krigsmakten om jag minns rätt!

Ordet "Tåglotta" har nog SJ-NYTT själva hittat på. Kolla i SJ personalrullor vad de kallades!

I artikeln står avslutningsvis "...tågstäderskorna bär sina smeknamn 'tåglotta' och 'tågvärdinna' med heder. Det säger allt om deras dagliga knog, som ingår som ett viktigt led i SJ:s strävan att ge sina resenärer-kunder bästa möjliga service". Hur mycket "smeknamnet" tåglotta faktiskt användes framgår inte, det kanske mest var något som artikelförfattaren Brunnsjö tyckte lät roligt.

Jag är benägen att hålla med Gunnar här - har aldrig nånsin hört "Lotta" i dessa sammanhang.

Om jag minns rätt, bar en del städerskor åtm. på 50-talet ett slags uniform med kjol, eller i v f båtmössa, med ett SJ-märke som påminde om bussförarnas.

I SJ:s uniformsreglemente stod angivet för tågstäderska "enbart båtmössa"! Man får väl förutsätta att ingen tog det bokstavligt utan att man normalt använde kompletterande "civil" klädsel.

Ordet "Tåglotta" har nog SJ-NYTT själva hittat på. Kolla i SJ personalrullor vad de kallades!

SJ avlöningsstat för 1949 upptar både [b]vagnstäderskor[/b] och [b]tågstäderskor[/b]. De verkar ha haft samma lönegrader så den ena var inte "finare" än den andra. Ingen har börjat (=blivit ordinarie) före 1942. Somliga tillhörde maskinavelningen, andra trafikavdelningen. Jag har kollat på distrikten norr om Krylbo och fått fram följande placeringar och antal (observera att förteckningen endast upptar ordinarie personal):

Vagnstäderskor
Boden 2
Bollnäs 2
Falun 4
Gällivare 2
Gävle 6
Hudiksvall 2
Härnösand 3
Kiruna 2
Luleå 3
Långsele 1
Mora-Noret 1
Rättvik 2
Skelleftehamn Övre 2
Storlien 2 varav en vakant
Storuman 1
Sundsvall 4
Umeå 1
Ånge 2
Örnsköldsvik 1
Östersund 4

Tågstäderskor
Bräcke 2
Jörn 1
Mellansel 1
Vännäs 1

Det tyder på att [b]Vagnstäderskorna [/b]städade tågsetten/vagnarna/vagnen när de kommit fram till slutstationen för tågen/vagnarna/vagnen, dvs städade på en ort/plats.

[b]Tågstäderskorna [/b]städade tågen under gång mellan vissa stationer.

Skall man uppfatta det så?

Läs SJ Nytt 1949-51 där står det "Tåglotta" som tågstäderska, denna klev ombord i Katrineholm och gick av i Falköping.

Det lär nog vara få som har SJ-nytt av de årgångarna i bokhyllan.
Kan du inte återge lite av texten ?

Läs SJ Nytt 1949-51 där står det "Tåglotta" som tågstäderska, denna klev ombord i Katrineholm och gick av i Falköping.

Det lär nog vara få som har SJ-nytt av de årgångarna i bokhyllan.
Kan du inte återge lite av texten ?

Angående städerskornas arbete med att fylla karafferna med friskt vatten: "... i synnerhet under sommaren kan det bli ganska jäktigt när tågen är fullsatta och värmen ångar om passagerarna, som så fort de hinner låter det svala vattnet rinna nerför sina törstande strupar och tömmer karaff efter karaff". Jag undrar just om städerskorna drog omkring stora vattenbehållare för att kunna fylla på karafferna? Detta är i så fall något jag missat, däremot har jag ett svagt minne av att karafferna på långa sträckor kanske byttes ut undervägs. Samt att en konduktör under uppehåll för tågmöte i Harmånger sprang iväg med några karaffer till stationshuset för påfyllning. Men mera ofta att karafferna förblev tomma.

Joo... jag tror mej ha sett nån sorts förrådstank, kanske i en resodsvagn...

Joo... jag tror mej ha sett nån sorts förrådstank, kanske i en resodsvagn...

Och SJ och svenska järnvägar var väl rätt unika som tilhandahöll dricksvatten ombord för resenärerna. Jag kan inte minnas att jag sett det någon annanstans trots flitigt tågåkande lite
"här och där"

Min moder kom från Tornedalen. Därmed hade hon Tornedalsfinska som sitt modersmål, som man hade på den tiden. Hela bygden engagerades på olika sätt i den Finska krigsinsatsen. Tanken den gången var ju att varje Ryss som Finnarna skjuter kommer vi att slippa skjuta när de kommer hit.

Moderns fästman som var Finsk Officer stupade under Vinterkriget. Hon och hennes syster var medlemmar av Lottakåren och deras krigsinsats var att föra Finska krigsbarn från Haparanda till Södra Sverige för att där "lämna över" dem till de lokala organisationerna. Så reste de upp igen och hämtade en ny "flock" med ungar.

Men detta var ju en helt annan sak än den ursprungliga tråden som ju handlar om tågstäderskor. Fast det skulle inte förvåna mig om de kallades för "tåglottor" i folkmun, fast jag hörde aldrig henne säga det.

Tågstäderskorna kalledes "Tåglottor" eftersom tjänstekläderna såg ut som
lottakläder, kolla reportaget i SJ Nytt.

Ja, men det föll ju också på deras LOTT att städa tåget:-D Sune

Från min tid som tågklarerare i Katrineholm åren 1963-1965 kommer jag väl ihåg Alva och hennes kollega som turades om att varannan dag åka i tågen och varannan dag städa expeditionslokalerna i Katrineholm. Alva blev ordinarie tågstäderska 1948.

Ungefär tio år senare kom jag till Söderhamns trafikområde, som Bollnäs då tillhörde. Sovvagnsbädderskorna var en grupp på sex till åtta ordinarie och dessutom några som ställde upp när det fanns ytterligare behov. De gav personalfördelaren en hel del arbete, eftersom han måste följa om extravagnar sattes in. Detta gällde särskilt vid de större resehelgerna. De bäddade på kvällarna mellan Gävle och Ånge efter "passåkning" Bollnäs-Gävle, någon tur började också i Bollnäs, samt bäddade upp på morgonen i motsatt riktning.

Från min tid som tågklarerare i Katrineholm åren 1963-1965 kommer jag väl ihåg Alva och hennes kollega som turades om att varannan dag åka i tågen och varannan dag städa expeditionslokalerna i Katrineholm. Alva blev ordinarie tågstäderska 1948.

Tack för denna information!

Intressant att tågstäderskorna fanns kvar så länge även i södra Sverige. Fanns det 1965 tågstäderskor på Västra stambanans tåg, eller var det enbart på den längre linjen Stockholm - Katrineholm - Skåne som Alva och hennes kollega tjänstgjorde?

I [link=https://ekeving.se/hi/SJdok/SJF/455Rp_1956.pdf]SJ vagntekniska bestämmelser, avd Rp[/link] (år 1956) finns en instruktion för tågstäderska (och motsvarande för vagnstäderskor och desinfektörer). Det är punkterna 52 - 66 som gäller tågstäderskor, och där framgår bland annat att

* Tågstäderskan skulle under tjänstgöring vara iklädd mössa, överdragsrock med krage samt armbindel.

* I varje tågstäderskas utrustning ingick även bl a portör, 20 bollskivor (vad är det?), handdukar för dricksglas, pappersbägare, mugg, skrapa, tång mm mm.

* Tågstäderskan skulle gå runt i vagnarna, dock borde hon undvika att med sin städutrustning passera genom restaurangvagnar.

* Städerskan skulle kunna upplysa resenärerna om exempelvis anslutande tåg. Stationsföreståndaren på hemstationen skulle kolla att städerskan kunde använda anslutningstabellen.

* I varje tågstäderskas utrustning ingick även bl a portör, 20 bollskivor (vad är det?), handdukar för dricksglas, pappersbägare, mugg, skrapa, tång mm mm.

Mer exakt vad för typ av städutensilie en [i]bollskiva[/i] utgör, är ju frågan - men det står lite mer på [link=https://www.jarnvagsmuseet.se/fordjupning/jarnvagshistoria/jarnvagens-yrken/tagstaderska]Järnvägsmuseums webbsida om yrkesgruppen "Tågstäderska"[/link], där dokumentet "Instruktion för tågstäderska" från 1943 refereras som källa. Där finns en liknande uppräkning som den du nämner i ditt inlägg.

2008 - 2023 års Järnvägshistoriska forum

Tågstäderskor som medföljde tåget (Järnvägspersonal)