Banmästare med och utan distrikt

Funderat lite på banmästare. Ni som känner mig vet att min referensram är SRJ oc 39:e drs.
Hela banan var indelat banunderhållsområden (som idagligt tal kallades distrikt) som hade en banmästare som chef.
Var distrikt en lokal benämning eller allmän?
Vid sidan av detta fanns det banmästare utan distrikt som, vad jag f,rstår, ledde större arbeten och i övrigt var banmästarna med distrikt behjälplig.
Var detta ett tack för lång och trogen tjänst lönemässigt och enkonstruerad titel.
Normalt var ju detta banförmännens arbete att leda arbetet vid större jobb.
Vid SRJ, och i övriga jvg Sverige, fanns ju banvakterna zom fick hjälpa till vid större jobb och dessutom lag av mer ambulerande bangubbar.
Vad säger ni andra?
/Roffe S

Eftersom SRJ nämns , så tittade jag i 1948 års matrikel. Det fanns en Överbanmästare. Men han var varken gammal eller i tjänst så länge.
han hette Erik Gustafsson, hade varit vid Sj banarb 31, e bv 35, bv 39,
bfm 41 tf bm 43. Vid SRJ Bm 43 och öbm 44. Han var född 1909 och således 35 år.
Men han var examinerad från Uddevalla stads yrkesskola 29 SJ bm kurs 42 0ch genomgått Stockholms Borgarskolas realskolelinje.
Han tjänstgjorde inne på baningenjörsexpeditionen. De flesta större banor hade förste banmästare och/eller överbanmästare. Till detta valde man naturligtvis kvalificerat folk, som kunde räkna ut kurvor, doseringar, belastningar på broar och andra bantekniska detaljer. Några andra torde knappast göra sig besvär. (Om man inte hade biskopen till morbror, som man brukar säga):-) Sune

Överbanmästaren var placerad i Mörby.
Din beskrivning tackar och bockar jag för.
Det slog mig nu att det satt även en banmästare där som var Öbm behjälplig när så krävdes.
Det märkliga med SRJ:s förstatligande 1959 var att hela banan blev och kallades 39 driftsektion. Således behölls den gamla bolagsorganisationen.
Titlarna och vissa personer byttes ut/klättrade i SJ karriär, för att anpassas i SJ.s lönetariffer.
Men organisationsmodellen var i stort sett intakt.
/Roffe S

Det märkliga med SRJ:s förstatligande 1959 var att hela banan blev och kallades 39 driftsektion. Således behölls den gamla bolagsorganisationen.
Titlarna och vissa personer byttes ut/klättrade i SJ karriär, för att anpassas i SJ.s lönetariffer.
Men organisationsmodellen var i stort sett intakt.
/Roffe S

Roslagsbanan var lättavgränsad och fick den s k driftsektionsmodellen från Gotland. Där fanns 37 drs. På båda ställena saknades lokala ban- och maskiningenjörer, d v s en förenklad organisation. Driftsektionschefen var
trafikman men ansvarade ändå också för två teknikavdelningar. Vid ärenden som
krävde ingenjörskompetens fick han tillkalla sådana från det överordnade I
distriktet i Stockholm.

Mjaaa... stopp lite, Kjell, är du ALLDELES säker på det här?

Dvs vad f d SRJ anbelangar...???!!!

Jag tillåter mej tvivla. Att det kan ha stämt betr. bana-signal-el-tele ja, OK - men inte maskin.

Halldin kom ju från SJ och att man fick "förstärkningar" av all sorter från SJ.
"Skånska Nisse" på personalavdelningen tex.

Halldin kom ju från SJ och att man fick "förstärkningar" av all sorter från SJ.
"Skånska Nisse" på personalavdelningen tex.

Jag vore intresserad av personernas organisatoriska funktioner. H. var vad
jag vet lokmästare (arbetsledare) och sådan fanns även på Gotland. Personalfolk likaså.

Överst på toppen Miö Rydbergh.
Lokins var chefen för lokexpeditionen Östra. Halldin
Lokpersonalen för hela banan administrerades härifrån av en personalledare. Mattinsso
På roslagsbanans lokstationer, Östra, Djursholms ösby, Rimbo oc Gimo fanns det en ansvarig lokmästare. Han var ääven formell chef över verkstäderna även om fvkm var överst i arbetsledningen. Vkm var ansvarig för godsvagnar, ånglok, ellok tex.
(Vkm verkmästare)
Östra och Djursbolms Ösby har ibland varit understationer till Mörby både under SRJ och SJ tid.
Mvh, Roffe S

Tack! Hur var det - Vallentuna (och dessförinnan Täby; nuv. T. Kyrkby) hade ju oxå lokstall... Åtminstone Täby hade sannolikt ett par omg. lokps stationerade där - lokaltågen till Stockholm var rätt många, säj, 1920...

Ang. dom höga gubbarna: Driö (driftingenjör) Wåhlstedt titulerades mej veterligt bara "miö" så fort SRJ blivit statsbolag och Rydberg blivit vd...??!! Cirka 1955 nångång, då gamle chefen Nerell gick i pension.

Jag vet inte hur det var i Kyrkbyn. Vallentuna sköttes från Stockholm. Lokmästare fanns inte eftersom inget reparerades där.
/Roffe
A

... Han var ääven formell chef över verkstäderna även om fvkm var överst i arbetsledningen. Vkm var ansvarig för godsvagnar, ånglok, ellok tex.

Tillhörde Mörby verkstad 1959-1964 39 drs? Då TÖJ förstatligades 1950 inordnades Finspång som filialverkstad under huvudverkstaden i Örebro. Verkstäderna hade starkt samband i materialförsörjningsfrågor. Lokförarna och deras förmän behölls givetvis vid maskinavdelningen (2 ms i Norrköping).
Det vore intressant att veta på vems avlöningslista roslagsbanans högre ingenjörer stod.

Tillhörde Mörby verkstad 1959-1964 39 drs? Då TÖJ förstatligades 1950 inordnades Finspång som filialverkstad under huvudverkstaden i Örebro. Verkstäderna hade starkt samband i materialförsörjningsfrågor. Lokförarna och deras förmän behölls givetvis vid maskinavdelningen (2 ms i Norrköping).

Verkstaden i Mörby tillhörde inte huvudverkstadsorganisationen så som var fallet med exempelvis verkstäderna i Finspång och Västervik.

Det vore intressant att veta på vems avlöningslista roslagsbanans högre ingenjörer stod.

Miö Wåhlstedt ingick i 39 Drs organisation.

Övriga chefer också.
39:e var en egen oranisation skild från SJ. Men under tidigt 60 tal lade sig SJ mer och mer idriften med kraftiga rationaliseringar.De största var avbemanningen av stationer och sist men inte minst nedläggningen av banvakts systemet. Men det skedde väl i hela landet.
Dessutom placerades personal från övriga delar av SJ på 39 som ju ökade trafiken i Stockholmsområdet.
Som jag har fått det berättats ökade SJ centralt sin inblandning så hela banan höll på att försvinna. Det var ju de facto Stockholms läns landsting som med SL räddade banan i princip.
Djursholm och Rimbo försvann ju ändå.
Mvh, Roffe S

Jag tillåter mej tvivla. Att det kan ha stämt betr. bana-signal-el-tele ja, OK - men inte maskin.

Har Du tillgång till någon organisationsplan?

Jag återkommer med organisationen (som jag minns den)

Var distrikt en lokal benämning eller allmän?

Det var nog en lokal term. Bandistrikt fanns vid SJ första gång som reguljär benämning 1964-1973. Det var då bansidans motsvarighet till driftdistrikt, d v s
omfattade två Ã tre län. Termen kom så tillbaka då Banverket bildades
1988. Ett bandistrikt var då gemensam enhet för de fyra bantekniska yrkesgrenarna: Bana, signal, elektro och tele. Ofta omfattade den ett län
och kunde ha personal på flera ställen.

Tack, då var termen distrikt lokal term.
1972 blev ju banan landstingsägd med en annan organisation, men den var snarlik bolagstidens organisation.
Nu är ju allt anbudsanpassat så........
/Roffe S

Gammalt tillbaka fanns banmästaravdelningar under bansektionerna. På 1960-talet infördes benämningen banunderhållsområden, buo, när en ny organisation infördes och bansektionerna avvecklades. Då infördes bandistrikten som buo löd under. Banmästare och överbanmästare var personliga titlar. Ett banunderhållsområde kunde ha en överbanmästare och en banmästare. Överbanmästaren var då banunderhållsområdeschef, buoc.

2008 - 2023 års Järnvägshistoriska forum

Banmästare med och utan distrikt (Bana)