Angående helgens körning Lärje - Sunne - Lärje kan man konstatera att allmänheten gärna ringer in "falska" larm. Man ser mörk rök över skogen och känner kanske lite luft och man skyndar sig att ringa utan att ha sett någon eld. På fredagen hörde vi på tåget rykte om skogsbrand mellan Öxnered och Bjurhem och mellan Åmål och Säffle.
När vi körde hem på söndagen kollade vi banan från Ma-loket och det fanns inte någon stans tillstymmelse till att det brunnit, har det brunnit så finns det spår av detta. Vid kontroll i den nationella databasen som beskriver alla verkliga utryckningar till bränder finns inte heller någon utryckning införd.
Man noterar inte falsklarm.
På grund av dessa "falska" larm blev tåget stoppat i Säffle. BJs var tvunget att vidtaga "åtgärder" för att få fortsätta, efter en förhandling med "Trafikledingens operative chef" i Göteborg, med tömda asklådor fick vi fortsätta med högsta hastighet 40 km/tim köra vidare till Kil och Sunne. Samtidigt hyrde vi ett T43a av TÅGAB för att säkerställa att vi skulle minska risken för brand på Fryckdalsbanan. Vi kom fram till Sunne utan att ha tänt på, lördagens körningar med enbart ånglok gick också utan problem.
På söndagen då BJs skulle köra Sunne - Lärje kom vi med T43an som dragare och ångloken som "midtrain helpers" inkopplade i mitten av tågsättet för att minska skakningarna av de backgåendel loket vi kom till Kil utan problem, vi spände för Ma 403 och körde söderut efter färdplanen.

I infarten till Säffle råkade vi faktisk tända en liten eld i naturen, den är anmäld i den nationella databasen.
Vi fick då tvärstopp i Säffle, vi skulle i princip inte få köra vidare överhuvudtaget, och detta mest på grund av icke händelserna på fredagen, falsklarmen.
Att lämna 2 ånglok på kajen i Säffle kan inte vara en klok åtgärd, då kommer det att spårspringas som flugor kring en sockerbit så länge loken är kvar och risken på påkörning är mycket stor, detta var ingen alternativ för BJs.
Asklådorna tömdes och dampar "murades" igen med sand och sten så att det blev garanterat tätt.
Förhandling upptogs upp på nationell nivå och gick ända upp över nationell operativ chef på Trafikverket till en person som hade kunskap om problemet vi fick köra vidare med STH 40 och vi kom hem utan vidare problem.
Till saken hörde också att då vi skulle bli ytterligare försenade men BJs skulle inte betala någon förseningsavgift för detta, ett system som i detta fall ökar riskerna för bränder. Det är så att ångtågen om man inte ställer till det för andra tåg borde vara befriade från "böter" så att man med kan anpassa körningen till verkliga omständigheter.

Man ser ofta i väder som detta (eller långt innan man kommer till detta)
notiser här om inställda körningar pga brandfaran, och tänker ... what the???

Det är inte så j-a länge sedan som vartenda skittåg på varenda bondbana drogs av vattenkokare. Om läget varit detsamma skulle ju huvudelen av landets befolkning vara brandmän upptagna med att släcka bränder längs järnvägarna, men så var det ju inte, så vad hände???

Inte är väl dagens jvg-personal så in i h-e mycket sämre på att köra ånglok även om man givetvis inte har samma rutin som sina föregångare.
Är det bara sämre banunderhåll, jag läste i boken om Stavsjö järnväg om kgl jvg-styrelsens krav på avverkad och risrensad mark kring banan för att tillåta ångdrift och den kvalitéen har man ju inte idag när slyet understundom piskar mot dieslarnas huvar..

Men, vad säger den samlade expertisen, varför sätter man eld på terränglådan i högre grad i dag än "back in the day". (Räknat i eldsvådor per körd lok-km)

Det kan ju också vara så att acceptansen för ångtågstrafikens baksidor var större i en tid där inga andra sätt stod till buds för att få till de transporter som krävdes för att få industrins hjul att snurra, än vad den är idag, när ångtåg körs för nöjes skull. Museitågsbranschen har inte råd med att ställa till en massa oreda - oavsett om det handlar om att sätta eld på skogen eller att åsamka trafikstörningar för "riktiga tåg".

I detta ingår till exempel att inte planera in ångtågsresor genom halva landet i tider då brandfaran i skog och mark är som störst...