Tre länkar med mer info:
http://sv.wikipedia.org/wiki/De_polska_ub%C3%A5tarna_i_Mariefred
http://www.sverof.org/stockholm/mariefred.html
http://www.svensk-polska.se/index.php?option=com_content&view=article&id=137:po...

Ceremonin på söndag sker inom ramen för årets rikstäckande Kulturarvsdag med temat "I krigens spår".

Efter tyska invasionen av Polen i september 1939 så var 5 polska ubåtar till havs och jagades av tyska marinen. 2 flydde mot England och en av dem sänktes.
De 3 kvarvarande flydde en efter en in på svenskt vatten i Stockholms skärgård och överlämnade sig till den svenska marinen, totalt 16 officerare och 153 sjömän. Även skolskeppet Dar Pomorza flydde till Sverige.
Ubåtarna internerades först i Vaxholm, flyttades sedan till Beckholmen för att till slut, efter invasionen av Danmark och Norge flyttas till Gripsholmsviken vid Mariefred. Detta huvudsakligen för att omöjliggöra utbrytningsförsök, ubåtsbesättningarna ville vidare till England för att underställa sig den polska exilregeringen.
Successivt (efter Stalingrad) lättades restriktionerna för besättningarna och de fick bättre logi med baracker på Marielundsgärdet.
Efter krigsslutet överlämnades ubåtarna till Polen, men bl.a. på grund av kommuniststyret så valde ca. hälften av sjömännen att stanna kvar i Mariefred, skaffade sig jobb och familj.
En av ubåtsmännen, Wadek Sloma tog initiativ till minnesstenen vid Marielunds station och ubåtarnas öde har blivit en stark symbol för det fria Polen efter kommunistdiktaturens fall.
Och vi hissar den Polska flaggan varje trafikdag.
(Det gäller bara att vända rätt sida upp så att den inte blir Indonesisk.)
En av ubåtsmännens söner gjorde en intressant film som visades på TV för en del år sedan.

Dag B

Det kan väl tilläggas att båtarna visserligen flydde men det gjorde dom efter att ha gjort hjältemodigt motstånd mot tyskarna och de hade väl i princip gjort av med alla torpeder och ammunition. Återstod då att se till att båtarna inte kom i tysk ägo och det lyckades man ju med.

Båda U-båtarna som flydde till England kom fram även om den ena (Orzel) gjorde det via Estland och den s.k Orzel-incidenten och även gjorde ett stopp i Sverige för att lämna av de Estniska vakter som skulle bevaka båten i Tallinn och kom fram till Skottland först 14 oktober om jag förstått historien rätt. Den sjönk under patrullering i Nordsjön någon gång mellan 23 maj och 8 juni 1940 under alltjämt ouppklarade omständigheter och vraket är inte återfunnet.
Den andra (Wilk) kom fram redan 20 september och fanns kvar till efter kriget (skrotades 1954) även om den inte var i aktiv tjänst efter 1942.

Jag kan rekommendera boken "Polska ubåtar i Mariefred" av Erik Dahlberg.
ISBN 978-91-7504-196-4.

Där finns hela historien, från de virriga order som U-båtarna lade ut med fram till sammanträffandet i Ålands hav där man beslöt att de större Oceangående båtarna skulle gå mot England för att därifrån fortsätta kriget mot Tysklnad medan de mindre båtarna skulle gå till svensk hamn för att bli internerade här.
Där finns givetvis även fortsättningen med arbete på bruket (Åkers...) för de sjömän som hade de rätta kunskaperna och hur många av dem blev kvar när kriget tog slut, de flesta av familjeskäl, de hade vid det laget skaffat sig svenska familjer.

En del Ubåts-män, osagt om det var några från dessa ubåtar, hamnade visst i trakterna kring Falun :-) .

Allt enligt den kosmopolitiska tidningen DT

http://www.dt.se/dalarna/falun/i-krigens-igenvuxna-spar

Inget sensationellt men ytterligare en del av vår historia :-) ;-) :-D .