Sth för smalspåriga ånglok

Vi fick förra veckan reda på [link=http://www.jvmv2.se/forum/index.php?id=160065]sth för VGJ:s paradlok nr 31[/link], alltså bara 60km/h.

För normalspåriga ånglok tillämpade SJ och dåvarande EJ (enskilda jvg) i stort sett tyska föreskrifter från början av förra seklet, bl a presenterade i "TÅG" någon gång på 1970-talet, där största hastigheten beroende på lokkonstruktionen framgick. Av cylinderplacering, antal kopplade axlar och anordning av speciellt löpaxlar kunde då framgå maximalt tillåtet drivhjulsvarvtal, utgående från kolvhastigheterna i cylindrarna, så att därifrån m h a drivhjulsdiametern största hastigheten kunde räknas fram.
I vissa fall överskreds då den hastighet som de dåtida banorna tillät, varför t ex litt A från 1906 och litt F från 1914 hos SJ bara fick gå i 90, trots "konstruktionshastighet" på över 120, liksom litt B från 1909 som var konstruerat för ca 105. Hos DSB i Danmark, som F-loken sedan såldes till, fick de gå i 110 liksom, har jag för mig i Tyskland P8-loken från urspr preussiska statsbanorna KPEV, vilka anses ha varit förebilder för B-loken. De enda svenska ånglok som ska ha varit tillåtna för sth 100 var BJ:s H3s-lok/SJ litt A8 från 20-talet som med sina 3 cylindrar var konstruerade för också omkring 120 (lite variation beroende på senare modifierade föreskrifter som tillät något högre hastigheter beroende på konstruktionen) och tydligen fick köra 100 på vissa sträckor på BJ. Om detta då berodde på bättre banstandard eller annan signalinstallation vet jag inte, men det vet säkert någon av våra skribenter på rikets framsida. Om dessa lok sedan orkade med denna hastighet i längden är tydligen en annan historia som jag tror det också skrevs om i TÅG en gång i tiden.

Fanns då motsvarande bestämmelser för smalspår hos de dåvarande enskilda banorna som gjorde att bara max 60 tilläts? Detta gällde väl även för Tp-loken från 1950-talet, medan de Hilding Carlsson-tillverkade stålrälsbussarna från ungefär samma tid fick köra max 85. Var detta senare ett resultat av beräknad mindre belastning på spåret eller handlade det då också om ändrade signalavstånd osv? Kanske generellt att motorvagnar fick köra fortare än loktåg, hur var det t ex med de ursprungliga "Hilding-bussarna" och även de lite modernare motorvagnarna hos t ex VGJ och SRJ?

Ibland har man då hört talas om överskridande av de fastställda maxhastigheterna på normalspår vid provkörningar eller ibland inkörning av förseningar, vilka, om de hade inträffat på dagens landsvägar, hade lett till körkortsförlust för föraren.
Finns det motsvarande "rekordprestationer" noterade för smalspårsfordon?

/funderade CEO vid genomgång av senaste tidens foruminlägg

"Stortyskarna" på SRJ hade ju åtminstone sth 69 km/h. Så helt klart har det officiellt körts ånglok i mer än 60 km/h på svenska smalspår.

"Stortyskarna" på SRJ hade ju åtminstone sth 69 km/h. Så helt klart har det officiellt körts ånglok i mer än 60 km/h på svenska smalspår.

Normerande var ju även sth för själva banan. mer än så får man inte köra, och där var ju väg och vatten njugga mot smalspår och satte sth lågt.
Nästan obgripligt njugga var man mot spårvidd 600 som fick så låga hastigheter att banorna blev hjälplösa offer så snart bil och buss kom in på arenan.

"Stortyskarna" på SRJ hade ju åtminstone sth 69 km/h. Så helt klart har det officiellt körts ånglok i mer än 60 km/h på svenska smalspår.

Kan det vara "maskinteknisk sth"? Enligt SRJ linjebok 1958 fick inga ångtåg
framföras med mer än sth 60, elloksdragna tåg däremot med sth 75.

Det lär också ha haft att göra med några försäkringsvillkor. Kanske så att premier höjdes om loket fick gå fortare än 70 km/ h? Så då fastställde man denna till 69... Den "tekniska", såväl för lok som för spår, var då högre. Under "glansdagarna" på 30- 50 talet då. Så även i praktiken "vid vissa tillfällen" kan jag tänka mig. Detta gällande SRJ och "Stortyskarna" i varje fall...

/ L G

...Så även i praktiken "vid vissa tillfällen" kan jag tänka mig. Detta gällande SRJ och "Stortyskarna" i varje fall...

Tdt-enliga gångtiden för vissa tåg Rimbo - Sthlm var tidvis nere på 58 minuter. ÅNGTÅG. För 55,1 km bansträcka. Med div. nedsättningar, bl a över Stocksundsbron. Samt uppehåll i Dj. Ösby på invägen!

Absolut omöjligt att uppnå utan att sth överskreds rejält, det begriper vem som helst. Bl a på Frösundarakan...

...Så även i praktiken "vid vissa tillfällen" kan jag tänka mig. Detta gällande SRJ och "Stortyskarna" i varje fall...

Tdt-enliga gångtiden för vissa tåg Rimbo - Sthlm var tidvis nere på 58 minuter. ÅNGTÅG. För 55,1 km bansträcka. Med div. nedsättningar, bl a över Stocksundsbron. Samt uppehåll i Dj. Ösby på invägen!

Absolut omöjligt att uppnå utan att sth överskreds rejält, det begriper vem som helst. Bl a på Frösundarakan...

sfh - största förekommande hastighet...

SRJ 19, Skenhästen, lär ha kunnat skrämmas upp i spektakulära hastigheter. Vilken bok är det som innehåller skrönan (eldaren berättar) när SRJ 19 med "Vite Anders" vid spakarna blir instoppad i ett tidtabellsläge för motorvagn och de håller tidtabellen?

"Uppgift å lokomotiv, deras konstruktion m.m." vid SRJ och DHJ 1939 anger 63 km/h som sth för de flesta ånglok, stortyskarna 69 och SRJ 35 "Nanna" från 1897 75 km/h. Försäkringsvillkoren borde ju ha skrivit ner även Nannas officiella sth...?
/Jepp

Historien om 48-minutersresan med Vita Nisse på Skenhästen berättas i Ulrika Palmes och min bok "Roslagsbanan. En levande 100-åring" (1984) på s. 59. Berättaren är den vid intervjutillfället sedan länge pensionerade lokföraren Ingvar Berg. Så här berättade han: "Jag har åkt ånglok mellan Stockholm och Rimbo på 48 minuter en gång. Det var Vita Nisse som körde, jag var eldare. De fick inte i gång Austro-Daimlern, som skulle gått i det tåget, så vi fick ta vårt lok, som skulle ha gått i tåget efter. Vi hade lok 19, det kallade de för Skenhästen. Han körde efter tidtabellen, gubben, han körde 75-80, det bara hoppade och skakade. Han sade inte mycket, han stod mest och mumlade psalmverser. Det var det snabbaste jag har åkt med ånglok."
Tom Hedlund

Det rekordet slogs med råge av Lokins H (vanligen normalspårig) mellan Gräfsnäs och Sollebrunn någon av de sista resorna med StLyJ (AGJs föregångare) i slutet på sextiotalet.

Anders S
Som inte var med men som har fått historien relaterad av flera pålitliga proffesionella lokmän

Jag var heller inte med, och ska väl inte heller spekulera/ sprida rykten. Men att åka i den sista tvåaxliga (res?)godsvagnen i tåget lär ha varit "en upplevelse".

/ L G

Fanns då motsvarande bestämmelser för smalspår hos de dåvarande enskilda banorna som gjorde att bara max 60 tilläts? Detta gällde väl även för Tp-loken från 1950-talet, medan de Hilding Carlsson-tillverkade stålrälsbussarna från ungefär samma tid fick köra max 85. Var detta senare ett resultat av beräknad mindre belastning på spåret eller handlade det då också om ändrade signalavstånd osv? Kanske generellt att motorvagnar fick köra fortare än loktåg, hur var det t ex med de ursprungliga "Hilding-bussarna" och även de lite modernare motorvagnarna hos t ex VGJ och SRJ?

Sth för fordonstyper ska i princip inte ha någonting med signalavstånd att göra, utan den typen av egenskaper hos banan avspeglar sig snarare i sth för tåg med hänsyn till bromsförmågan. Huvudvariablerna bakom sth för dragfordon (och för den delen rälsbussar och tillhörande släp) är snarare gångegenskaper/spårkrafter samt motorvarvtal och liknande. Men de multipelkörbara stålrälsbussarna med sin låga vikt och elektropneumatiska broms hade kanske även generellt bättre bromsegenskaper som gjorde en högre sth möjlig ur den synpunkten.

Dock var väl försignaleringen på våra smalspårsbanor som regel så illa utbyggd, att den sällan räckte för 85 km/h ens med dessa rälsbussar. Vilka sträckor fick man egentligen framföra dem i 85 på?

...rälsbussar. Vilka sträckor fick man egentligen framföra dem i 85 på?

Frågan är om det var ens någonstans. Såvitt känt var normal sth högst 75,
med följande undantag till 80:
a) Hultsfred-Braås (Senare sänkt till 70)
b) Halmstad-Vislanda

...rälsbussar. Vilka sträckor fick man egentligen framföra dem i 85 på?

Frågan är om det var ens någonstans. Såvitt känt var normal sth högst 75,
med följande undantag till 80:
a) Hultsfred-Braås (Senare sänkt till 70)
b) Halmstad-Vislanda

Även Kalmar-Berga hade 80, om jag minns rätt från läsning av tjänstetidtabellen från början av 60-talet.

...rälsbussar. Vilka sträckor fick man egentligen framföra dem i 85 på?

Frågan är om det var ens någonstans. Såvitt känt var normal sth högst 75,
med följande undantag till 80:
a) Hultsfred-Braås (Senare sänkt till 70)
b) Halmstad-Vislanda

Även Kalmar-Berga hade 80, om jag minns rätt från läsning av tjänstetidtabellen från början av 60-talet.

Det stämmer, för min del bekräftat i 1965 års tjänstetidtabell.

Även Kalmar-Torsås sth 80 för YBo5p/YP.

Pelle Björkman

Jag tror att 80 var max som YP-motorvagnarna lagligt fick gå i på någon bana, fast fordonets sth är 85. Men som bekant gick det ibland fortare förr i tiden. Jag kommer själv ihåg en gång när jag reste mellan Västervik och Hultsfred i början av 1980-talet och noterade att hastighetsmätaren i rälsbussen pendlade kring 100 på "Venarakan". Ryktesvis lär rekordet med YP på Vikbolandsbanan vara 110,,,

Utan tvivel kunde en del smalspåriga ånglok komma upp i betydligt mer än 60 om man försökte. Men som påpekats ovan, man får skilja på banans och fordonets sth och det är det lägsta av dessa värden som gäller.

...noterade att hastighetsmätaren i rälsbussen pendlade kring 100 på "Venarakan".

Jag upplevde samma sak t ex sommaren 1957, då Pålsboda-Hjortkvarn (för sista gång) nygrusats och justerats (Med grus från Greby på MÖJ).

Som bilist kör jag normalt efter hastighetstavlorna (Varför står de där
annars?). Men är rätt van vid en långtradare eller länsbuss "pressande" i
backspegeln).

...noterade att hastighetsmätaren i rälsbussen pendlade kring 100 på "Venarakan".

Jag upplevde samma sak t ex sommaren 1957, då Pålsboda-Hjortkvarn (för sista gång) nygrusats och justerats (Med grus från Greby på MÖJ).

Som bilist kör jag normalt efter hastighetstavlorna (Varför står de där
annars?). Men är rätt van vid en långtradare eller länsbuss "pressande" i
backspegeln).

Vi har nog alla som åkt tåg förr och var lite extra intresserade för att lägga märke till sådan upplevt "snabbfärder" vid förseningar o.dyl. Det förekom och det gick bra, ingen ATC fanns, men det fanns i stället en djup känsla för fordonen och bra linjekännedom, så jag vill nog hävda att direkt vårdslös chansning var det inte.
(Jo en X9P klarade bra även drygt 90 km/h)

I "Skendöd i Roslagen" kapitel om finlandstrafiken Stockholm Ö-Norrtälje H står på sidan 127 att rederiet ville ha elektriska tåg, men fick som motargument från järnvägen att "sth för elektriska tåg på denna sträcka är 75 och för rälsbusståg 85 km/h." Fick man alltså köra 85 i stort sett hela sträckan? Knappast Stockholm-Djursholms Ösby? Men i övrigt? Och på övriga fd SRJ?

Och tidigare på SRJ? I "Uppgift å motorvagnar och el. lok, deras konstruktion m.m." 1949 står att förbränningsmotorvagnarna 1104 och 1107 hade sth 85 samt 1105, 1108 och 1109 sth 80, men vilka sträckor fick man hålla dessa hastigheter?

/Jepp

I "Skendöd i Roslagen" kapitel om finlandstrafiken Stockholm Ö-Norrtälje H står på sidan 127 att rederiet ville ha elektriska tåg, men fick som motargument från järnvägen att "sth för elektriska tåg på denna sträcka är 75 och för rälsbusståg 85 km/h." Fick man alltså köra 85 i stort sett hela sträckan? Knappast Stockholm-Djursholms Ösby? Men i övrigt? Och på övriga fd SRJ?

Och tidigare på SRJ? I "Uppgift å motorvagnar och el. lok, deras konstruktion m.m." 1949 står att förbränningsmotorvagnarna 1104 och 1107 hade sth 85 samt 1105, 1108 och 1109 sth 80, men vilka sträckor fick man hålla dessa hastigheter?

/Jepp

Jag kan hänvisa till [link=http://www.jvmv2.se/forum/index.php?id=109999]ett tidigare inlägg[/link].

Tackar - den tråden hade jag missat! 85km/h på hela nätet norr om Djursholms Ösby utom FGJ, DHJ och Bärby-Uppsala Ö. Varför det sista kan man ju undra.
/Jepp

2008 - 2023 års Järnvägshistoriska forum

Sth för smalspåriga ånglok (Fordon: lok)