Dessa funderingar roar mig storligen!
Och jag ska försöka mig på några resonemang, som bygger på någotsånär säkra minnen. Men någon dokumentation har jag inte tillgänglig.
En fördel med tyfonen är att den ger en riktad signal, i det här fallet framåt, och det viktigaste syftet med loksignalen torde ju vara att varna framför tåget. Visserligen använde(r?) man någon gång ljudsignal som svar på signal från tågklarerare som kunde stå någonstans längs tåget. I den ljudmiljön kunde man lätt uppfatta en signal trots att den var riktad bort från den som skulle höra den.
Visslan var rundstrålande, d v s gav samma ljudtrycksnivå åt alla håll, vilket möjligen kan ses som slöseri med effekt. I alla händelser gav den kraftigt ljud också i riktningar där det inte behövde tränga igenom lika starkt.
Enligt min uppfattning om ljudestetik var ellokens tryckluftsvisslor en njutning att höra. Jag har en mycket bestämd inre minnesbild av dem, men mitt gehör är inte tillräckligt absolut för att jag ska kunna avgöra vilken frekvens de klingade i. Men de var större och gav därför lägre frekvens än ånglokens visslor. Jag skulle gissa att elloksvisslorna låg i ungefär samma tonhöjd som tyfonerna, vilket enligt uppgift ska ligga mellan ettstrukna a och b - 475 Hz. Visslorna gav ett öppet "u-ljud", ungefär som det korta u-et i "ljum", "tum". Det hände någon gång att de var "hesa" och kunde få "tuppar" som målbrottsynglingar, troligen på grund av att skräp hade fastnat i dem. Men jag tvivlar på att snö skulle störa klangen; den blåste nog bort nästan med detsamma av luftströmmen genom visslan. Möjligen blev tonansatsen lite oren ibland.
Jag vet inte när tryckluftvisslorna på de äldre loken byttes ut mot tyfoner. Det kan mycket väl ha varit under början av 60-talet. Men jag minns tydligt att de nylevererade motorvagnar litt X0a7, som började gå i Borås 1949 hade tyfoner och därför lät mycket annorlunda än Bs-, D- och Ha-loken som gick där. Leveransfoton av X0a5 från 1948 visar på klockstycke för tyfon vid frontstrålkastaren. I Borås gick på 50-talet ett antal Hg-lok ur 600-serien (byggda 1947) och 700-serien (byggda 1951). 600-loken hade visslor, 700-loken tyfoner.
X0a7-orna ersattes i Borås med gamla X0a3, jag tror att det var 1954. X0a3, som hade sitt ursprung i GDG (byggda 1939 och 1946) hade en annan typ av vissla med högre grundfrekvens, något liknande ångvisslans. Troligen var den dubbel med två visslor med skilda frekvenser, som sammantaget klingade ostabilt med svävning på grund av frekvensskillnaden. Det skulle vara intressant om någon kännare av olika GDG-fordon kunde berätta något om visslorna på t ex Bk- och Dk2-/Dr2-loken.
Så min slutsats blir, att de sist levererade fordonen med tryckluftvisslor bör ha varit de sista F-loken från 1949 och att Hg ur 700-serien möjligen var den första loktypen med tyfoner men inte det första elfordonet med sådana.
Sven B

För er som inte känner till,Kockums var uppfinnare, eller i vart fall exploatör, av Tyfon och Super Tyfon. Har för mig att de började dyka upp på fartyg under 1930-talet varför patenten bör ha upphört under 1950-talet. De lämnade bl a licens till Leslie.
Tyvärr verkar det som att de tysktillverkade lok som under senare vunnit insteg på den svenska marknaden använder konkurrenten Makrofon.

Kockums Tyfoner och Super Tyfoner finns för tryckluft och ånga.

Kockums

Kanske någon kan kontrollera om de i Tyskland tillverkade Öresundstågen är utrustade med Kockums Tyfon och inte med Makrofon?
T42 har troligen en Leslie tyfon.

Ursprungligen utrustades lok, liksom segelfartyg och postdiligensen en trumpet som skepparen (etc) blåste i, på större fartyg kompletterad med mistlur. När införde man ångtrumpet på lok? Tror inte att Stockton - Darlington hade det, Manchester - Liverpool? Från sjön visste man att en låg frekvens hördes längre än en hög så varför man på svenska banor valde den höga tonen i visslan återstår att förklara. Jag tror att jag någonstans läst att Oa från början hade en vissla med samma frekvens som den på ångloken men att man gjorde experiment med lägre frekvens och fann att denna hördes längre/bättre (notis i Statsbaneingenjören. Varför bytte man inte på ångloken? Nästan alla andra länders ånglok hade en betydligt lägre frekvens (min okunnighet om noter och musikaliska termer är avgrundsdjup så jag avstår från alla sådana termer)/Sven Fredén

Vill bara meddela att Gullhönan på AGJ fortfarande är utrustad med vissla. Ganska behaglig signal tycker jag iaf :-)

Dessutom ett minne från Polen och fv. Ostpreussen ca år 1992. Hade förmånen få åka på ångloket, troligen Ty2: lokf växlade mellan vissla och något som åstadkom en mycket lägre ton än svensk normaltyfon. Vad detta var och varför han växlade förstår jag fortf inte ...

Det kan kanske vara intressant med en genomgång över vilka termer som har använts i trafikreglerna (Tjr, Sio, Säo, JTF) för en anordning för avgivande av starka ljudsignaler från lok, motorvagnar och manövervagnar.

Fram till 1907 användes termen ångvissla i tjänstgöringsreglementet. I 1907 års signalordning ändrades det till bara vissla.

I 1934 års säkerhetsordning tillkom termen sirén, som alltså användes utöver 'vissla'.

Först i 1959 års säkerhetsordning infördes termen tyfon, som då ersatte 'sirén'. Sedan dess ges alltså ljudsignaler, enligt trafikreglerna, med tyfon eller vissla.
/up