Intressant fråga som jag tror har flera svar.

Om man tittar på flera Svenska järnvägars första vagnsuppsättningar så finns det ett relativt stort antal svängelvagnar. Dessa verkar vara avsedda för timmertransport, min tro är att de är avsedda för hela stockar. Någon gång har sågverksindustrin gått över till att hantera stocklängder som motsvarar vad som ryms på en NN-vagn. Det skulle vara intressant att veta när detta hände och hur långa NN-vagnarna var då. Min gissning är att timmerindustrin i till exempel Schweiz aldrig lämnade idén att man skulle hantera hela stockar.

Sedan fanns säkert ett mindre antal svängelvagnar kvar för transporter av annat längre gods, till exempel rälls, rör och stålprofiler. Hur länge användes dessa?

Olof

Det mesta sågtimret kom väl till svenska sågverk med flottning, behovet av transporter på järnväg var mera begränsat tänker jag mig.

Kortare stockar är väl enklare att hantera för träindustrin i nästan alla led, inte bara järnvägstransporterna (eller för den delen flottningen: längre stockar borde ge större risk för skador i forsar och brötar).

Jag kan tänka mig att industrin tidigt gick över till godsvagnsvänlig längd för alla stockar som skulle bli sågvirke.

Men sedan så finns det ju tillfällen när man verkligen vill behålla stockens fulla längd, el- och telefonstolpar (i synnerhet högspänningsstolpar) av trä har nämnts, men allra tidigast kan jag även tänka sig timmer till skeppsmaster.

Skeppstimmertransporter, om de ens ägt rum, borde väsentligen tagit slut någon gång på 1800-talet. I och för sig byggdes större segelfartyg in på 1900-talet, men jag tror att man då hade börjat använda järnmaster.
Kommersiella seglande lastfartyg gick ju annars på Australien-Europa ända fram till andra världskriget. Och de sista seglade väl i stor utsträckning för Åländska rederier.

SI

Det var ju väldigt små vagnar innan O-vagnarna kom så det var nog rätt behövligt att använda specialvagnar för långa transporter.

Har inga historiska bilder , utan två bilder tagna i sommar.
Sista vagnen är ju lastad med sådant som järnvägen var förknippat med, stolpar för telegraf, telefon och el och hade dom transporterats på 20-talet var det antagligen svängelvagnar man behövde.
Observera att man lastat vagnen med rotändarna åt varsina håll.

M.V.H Anders.k.

För de högsta spänningarna har man nog länge använt master av nitade stålprofiler. Speciellt om man samtidigt hade flera linjer på samma mast. Men vid ca 40-130 kV så fanns/finns linjer med trästolpar av ansenlig längd. När man ser dem får man även räkna med att det finns några meter under markytan. Jag kan mycket väl tänka mig att sådana stolpar förr fraktades på järnväg till närmast lämpliga station och därifrån med speciella lastbilar med svängel och en mindre enaxlig släpvagn efter. På min förra arbetsplats hade vi på 1960-talet just ett sådant ekipage för att köra stolpar (då för 0,4-40 kV-linjer).
PLj