Enligt [link=http://www.steamindex.com/people/contengr.htm]den här sidan[/link] var det samme man, Richard von Helmholtz, som konstruerade Krauss-Helmholtz-boggin och gjorde modifieringen av Walschaerts slidstyrning.

Något förvirrande finns det en amerikan, Henry Helmholtz, som tillsammans med en C. C. Bertram tog patent på en "[link=http://www.google.com/patents/US1208554]Mechanism for operating valve-gear of locomotives[/link]". Av beskrivningen framgår dock att det är en helt annan mekanism.

På några loktyper på tidiga 1900-talet (SJ litt L & M) användes Helmholtz slidstyrning. Denna skiljer sig från Walschaert/Heusinger von Waldegg genom att den har rak kuliss istälet för böjd. Annorlunda länkupphängning ger rätt geometri.
1904 anges dock att såväl L, M & N har HvW medan det 1927 anges Helmholtz för L/M medan N anges till HvW. På ritningen 1904 ser kulissen på litt N rak ut men detta kan ju ändrats senare.

Men vem var denne Helmholtz? Det finns ju även Krauss-Helmholtz boggie. Det finns några namn men det verkar svårt att peka ut vem som skapade denna variant. Upphovsmännen bakom de båda andra är lättare att identifiera.

Var det så att de tidiga N-loken hade Helmholtz styrning men att de senare fick W/HvW? N-loken tillverkades ju under en relativt lång period (1900-1920) och kan ha ändrats under tiden medan L/M tillverkades under en kortare period (1904-1908 resp 1902-1907).

Kan det vara denna man?
https://de.m.wikipedia.org/wiki/Richard_von_Helmholtz

Detta är lite intressant, för länge sedan (2005) skrev jag på något av forumen om Nohabs problem med Krauss-Helmholtzboggin och sedan (2008) visade BD ett brev i ärendet.
I brevet från 1895 så varnade Krauss, Nohab för patentintrång vad gäller Helmholtzboggin och fick därefter inte konstruera några lok med sådan.
Alla svenska lok med sådan boggi konstruerades sedan av Motala, men kunde sedan byggas även av andra. Nohab fick nöja sig med sin egen avart av samma boggi med vridcentrum bakom första koppelaxeln. Vilket inte var någon bra konstruktion och ledde till bl.a. urspårning på SWB.

Kan misstänka att Nohab på grund av detta även hamnade i onåd vad gäller Helmholtz slidstyrning. Om jag förstår det rätt så var det Motala (som alltså hade Krausslicens) som levererade de första loken av typerna L, M och N. Och därmed bör ha haft konstruktionsansvaret för dessa. Men som med boggin så levererade sedan andra verkstäder lok enligt Motalas konstruktion.

Att slidstyrningen benämndes Walschaert (eller Heusinger) berodde nog på att den betraktades som en udda variant av grundkonstruktionen. Loken byggdes aldrig om och det mest korrekta är att benämna slidstyrnignen med eget namn.
Som har diskuterats förut så är den korrekta svenska benämningen på grundkonstruktionen: Walschaert. Benämningen Heusinger är en ren tysk chauvinism.

Sedan dalade populäriteten snabbt för Helmholtzstyrningen när man fick fram verktygsmaskiner som kunde fräsa och slipa den kurvformade kulissen på Walschaertstyrnignen. Den var ju mer exakt.
Medan Helholtzboggin var en effektiv konstruktion som fortsatte att användas.

Dag B

Helmholz var överingeniör has Krauss i München vilket även Carl Gustaf Carlqvist var.

[IMG]http://i25.photobucket.com/albums/c63/bengts/pers/Cqt/Cqt.jpg~original[/IMG]