En video tillägnad Pa 27 - 2008 - 2023 års Järnvägshistoriska forum

En video av René Sjöstrand tillägnad Pa 27.

[size=large][b][link=http://youtu.be/Od1l68VE4sI]Video[/link][/b][/size]

Mycket trevlig film!

Men jag måste ställa mig frågande till en uppgift som speakerrösten meddelar mot slutet. Jag betvivlar inte att man av något skäl spärrade de tre högsta körlägena på de fyra D-lok som tillfördes Malmbanan omkring år 1930, men motiveringen att det skulle ha att göra med den lägre frekvensen hos kontaktledningsspänningen (15 Hz istället för 16 2/3 Hz) tycker jag låter märklig. Ännu märkligare är påståendet att detta skulle ge upphov till så mycket högre sekundärspänning från loktransformatorerna att det var just därför man införde begränsningen.

Med den reglerteknik (tämligen grovhuggna mekaniska varvtalsregulatorer med hydraulservo) som fanns i de svenska kraftverken på den tiden, var frekvensvariationerna i både Porjusnätet och Vattenfalls "Centralblock" som senare utvecklades till det svenska stamnätet, så stora att skillnaden mellan 15 Hz och 16 2/3 Hz mest bara var av akademiskt intresse.
Frekvenshållningen förbättrades i slutet av 30-talet då modernare mekaniska regulatorer med s k friktionsfri stålbandspendel infördes i en del av de största vattenkraftverken, och först omkring 1950 då elektroniska varvtalsregulatorer togs i bruk, blev frekvensen så stabil som vi är bortskämda med idag.

Kan det ha funnits någon annan anledning till att de högsta körlägena spärrades på D-loken? T ex större spänningsvariationer eller problem med övertoner och dålig kurvform hos kontaktledningsspänningen på Malmbanan?

Mycket trevlig film!

Men jag måste ställa mig frågande till en uppgift som speakerrösten meddelar mot slutet. Jag betvivlar inte att man av något skäl spärrade de tre högsta körlägena på de fyra D-lok som tillfördes Malmbanan omkring år 1930, men motiveringen att det skulle ha att göra med den lägre frekvensen hos kontaktledningsspänningen (15 Hz istället för 16 2/3 Hz) tycker jag låter märklig. Ännu märkligare är påståendet att detta skulle ge upphov till så mycket högre sekundärspänning från loktransformatorerna att det var just därför man införde begränsningen.

Med den reglerteknik (tämligen grovhuggna mekaniska varvtalsregulatorer med hydraulservo) som fanns i de svenska kraftverken på den tiden, var frekvensvariationerna i både Porjusnätet och Vattenfalls "Centralblock" som senare utvecklades till det svenska stamnätet, så stora att skillnaden mellan 15 Hz och 16 2/3 Hz mest bara var av akademiskt intresse.
Frekvenshållningen förbättrades i slutet av 30-talet då modernare mekaniska regulatorer med s k friktionsfri stålbandspendel infördes i en del av de största vattenkraftverken, och först omkring 1950 då elektroniska varvtalsregulatorer togs i bruk, blev frekvensen så stabil som vi är bortskämda med idag.

Kan det ha funnits någon annan anledning till att de högsta körlägena spärrades på D-loken? T ex större spänningsvariationer eller problem med övertoner och dålig kurvform hos kontaktledningsspänningen på Malmbanan?

Det var inte så att loken var konstruerade för lägre linjespänning?

Jag vill minnas att märkningen på trafon anger 14000v och malmbanan hade väl 16000v och övriga nätet var på 15000v från början.

I Axel Larssons "Elektroteknik" från 1928 står det 16000 V både i texten om Malmbanans transformatorstationer och VSB:s omformarstationer. Det står dock ingenting alls i den ganska kortfattade texten om vilka spänningsvariationer man kunde vänta sig.

Att det står 14000 V på loktransformatorn (eller kanske i själva verket 14400 V) kan ha orsakats av gammal svensk praxis att man schablonmässigt räknade med 10 % spänningsfall i en högspänningsöverföring. Vattenfall och en hel del privata kraftbolag angav spänningen i kraftverksänden som nominell spänning på sina ledningar (t ex 6,6 kV , 55 kV , 132 kV) medan exempelvis Sydkraft benämnde ledningarna efter förbrukningsspänningen (6 kV , 50 kV, 120 kV). Men det var i praktiken samma spänningsnivåer. Och idag ligger spänningen på 120 / 132 kV -ledningarna i allmänhet på lite drygt 140 kV.

I Axel Larssons "Elektroteknik" från 1928 står det 16000 V både i texten om Malmbanans transformatorstationer och VSB:s omformarstationer. Det står dock ingenting alls i den ganska kortfattade texten om vilka spänningsvariationer man kunde vänta sig.

Att det står 14000 V på loktransformatorn (eller kanske i själva verket 14400 V) kan ha orsakats av gammal svensk praxis att man schablonmässigt räknade med 10 % spänningsfall i en högspänningsöverföring. Vattenfall och en hel del privata kraftbolag angav spänningen i kraftverksänden som nominell spänning på sina ledningar (t ex 6,6 kV , 55 kV , 132 kV) medan exempelvis Sydkraft benämnde ledningarna efter förbrukningsspänningen (6 kV , 50 kV, 120 kV). Men det var i praktiken samma spänningsnivåer. Och idag ligger spänningen på 120 / 132 kV -ledningarna i allmänhet på lite drygt 140 kV.

Läs gärna mitt inlägg, om du inte gjort det redan, under Kornsjö 13 augusti i år, och om de åtgärder man vidtog för att höja linjespänningen i Kornsjö och Ekevings koppling till Teknisk Tidskrift, samma dag, där det står lite mer att läsa om trafon man satte upp i Kornsjö. D loken behövde 12 á 13000 V och 150 á 200 A i Halden för att klara stigningen upp mot Tistedalen - 22 promille.Redan i Mon kunde spänningen vid belastning ner mot Mellerud falla till 11-12000 V . :-) Sune

Det inlägget, och inte minst Ekevings länk, är läst och uppskattat :)

Mycket trevlig film!

Men jag måste ställa mig frågande till en uppgift som speakerrösten meddelar mot slutet. Jag betvivlar inte att man av något skäl spärrade de tre högsta körlägena på de fyra D-lok som tillfördes Malmbanan omkring år 1930, men motiveringen att det skulle ha att göra med den lägre frekvensen hos kontaktledningsspänningen (15 Hz istället för 16 2/3 Hz) tycker jag låter märklig. Ännu märkligare är påståendet att detta skulle ge upphov till så mycket högre sekundärspänning från loktransformatorerna att det var just därför man införde begränsningen.

Jag fick åka på ett av dessa lok i början av 50-talet, i hytten fanns ett anslag om att det tolfte körreläet var det sista om loket gick utanför malmbanans matningssystem, det stod lite om orsaken också men det kommer jag inte ihåg men begränsningen till körrelä 12 etsade sig fast i hjärnan.

Very nice video! Thanks for sharing :)