Spårspärrar kontra Skyddsväxlar (Järnväg allmänt)
Under årens lopp har jag studerat ett stort antal bangårdar på ritningar och i verkligheten och då vill jag nu fråga om följande objekt.
Vid TGOJ-banorna har alla typer av spårskydd använts genom tiderna:
1 a Spårspärrar på en eller två räler i samma spår.
1 b Spärrbommar av kraftigt trä liggande förankrade på rälerna tvärs över ett spår.
Användes på svagt lutande eller horisontella spår för att förhindra fordon i långsam fart att komma ut från det spår de står uppstallda på.
Vid spårspårrar fanns/finnes risken att fordonen går över dessa och fortfarande står på spåren. För tomvagnar stor risk och små skador på fordon och spår samt för lastade vagnar mindre risk men större skador på spår o fordon.
2 a Urspåringsväxlar, enkla eller dubbla.
2 b Skyddsväxlar, som regel hela växlar där spåret slutar i en grushög eller stoppbock.
Användes på spår där fordonen framföres i högre hastigheter, tågvägsspår, eller vid rörliga broar, samt vid sido- / industrispår i kraftigare lutning där fordonen skulle kunna uppnå större hastigheter.
Vid dessa hinder/skydd så skulle mindre skador uppstå på både fordon och räls, men var framför allt mycket säkrare mot annan trafik.
Nu min fråga:
Fanns det eller finnes det några bestämmelser när det ena eller andra skulle användas?