Funderade lite nyligen på fenomenet S-tavla. Dessa används ju främst på stationer där mellansignaler saknas för att markera tågvägs slutpunkt. Men hur länge har dessa tavlor använts? Vad gällde innan - hinderpåle?

Lite säo-historia om S-tavla samt om infartstågvägens slutpunkt och tågvägens slutpunkt:

S-tavlan infördes 1916 under benämningen slutmärke, ’för att [vid behov] utmärka slutet av infartsväg’. Det var redan från början en tavla med ett versalt svart S på en vit rektangulär bakgrund, ställd på den korta sidan. 1923 inordnades slutmärket i kategorin ’signalmärken’.

Från 1924 gällde: ’Slutmärke användes för utmärkande av infartstågvägens slut i de fall, då behov därav anses föreligga.’

1929 angavs i säo: ’Vid behov kan å tavlans nedre del anbringas en pil, utvisande för vilket spår slutmärket gäller.’

Från 1941 gällde: ’Vid behov kan å tavlans nedre del anbringas ett svart tvärstreck, horisontellt då märket gäller för spåren å ömse sidor, eljest lutande i 45 grader mot det spår, för vilket märket gäller.’

1973 ändrades benämningen till sluttavla eller S-tavla, som fördes till kategorin 'tavlor'. Bestämmelsen om möjlighet att ha ett horisontellt eller lutande tvärstreck nederst på tavlan slopades (men sådana tavlor förekommer nog fortfarande i praktiken).

1994 infördes den nuvarande benämningen slutpunktstavla eller S-tavla. Tavlan anger på BV:s järnvägsnät inte längre infartstågvägens slutpunkt, utan tågvägens slutpunkt.

= = =
Infartstågvägen hade 1923-1994 vid SJ (BV) sin slutpunkt vid den första av följande punkter:
1923-1924: (infartsvägens slutpunkt) ’vid vederbörande utfartssignal i stoppställning eller vid hinderpålen till utfartsväxeln eller vid särskilt uppsatt slutmärke .... Om tågvägsspåret avslutas med stoppbock, är slutpunkten vid denna eller vid före densamma anbragt slutmärke eller spårspärrsignal’.
1924-1929: utfartssignal i stoppställning; hinderpåle till slutväxel; slutmärke; spårspärrsignal; stoppbock.
1929-1941: utfartssignal i stoppställning; hinderpåle till slutväxel; slutmärke; spårspärrsignal i stoppställning; stoppbock; stationsgränsen.
1941-1947: utfartssignal i stoppställning; slutväxel (hinderpålen eller motsvarande plats); slutmärke; spårspärrsignal i stoppställning; stoppbock; stationsgränsen.
1947-1959: utfartssignal i stoppställning; hinderpåle till slutväxel eller motsvarande plats; slutmärke; spårspärrsignal eller automatiskt fungerande stopplykta i stoppställning; stoppbock; stationsgränsen.
1948-1959 vid SJ:s smalspåriga bandelar: utfartssignal i stoppställning; hinderpåle till slutväxel eller motsvarande plats; slutmärke; spårspärrsignal i stoppställning; stoppbock; stationsgränsen.
1959-1973: utfartssignal eller dvärgsignal i stoppställning eller tänd stopplykta; slutmärke; hinderpåle till slutväxel eller motsvarande punkt; stoppbock; stationsgränsen.
1973-1987: utfartssignal, dvärgsignal eller spårspärrsignal i stoppställning; sluttavla; hinderpåle till slutväxel eller motsvarande punkt.
1987-1994: huvudsignal eller slutpunktsstopplykta som visar ’stopp’; sluttavla; stoppbock; hinderpåle till slutväxel eller motsvarande punkt (bara på vissa stationer med enkla förhållanden); stationsgränsen i utfartsänden.

= = = =
Sedan 1994 används inte termen 'infartstågväg', utan bara 'tågväg'. En tågväg har sin slutpunkt vid den första av följande punkter: stoppbock, S-tavla (dock inte på bevakad station om tågklareraren har gett signal ’körtillstånd’ eller på obevakad station som inte är tågets slutstation), slutpunktsstopplykta som visar ’stopp’, huvudsignal som visar ’stopp’, stationsgränsen i utfartsänden.

(Det ovan nämnda gäller dock inte fullständigt i trafikeringssystemet radioblockering. I trafikeringssystemet förenklad trafik används S-tavla med annan betydelse än ovan.)
/up