På den tiden kunde man använda ett och samma tågnummer på olika linjer, bara dessa linjer inte på något sätt berörde varandra.
Allt sköttes ju manuellt på varje distrikt för att sedan sammansättas till en gemensam Tdt.
Det var datoriseringen vid SJ som till sist krävde unika tågnummer, d v s att
t ex 001 kunde finnas bara på ETT ställe i landet. Den stora omnumreringen
skedde vid tågplaneskiftet 1965-05-30.
Även kunde ett och samma tågnummer användas flera gånger på en och samma linje under samma Tdt-period, t.ex. extra persontåg, extra godståg, tåg som bara gick vissa dagar, osv, exemplen är många och av de 100-tals extratågs-tdt jag har är det många som har samma nummer även om det är extra gruståg, dynamittåg, plogtåg, persontåg, osv.
Tågets tidtabell var ursprungligen konstruerad för visst ändamål, t ex persontåg.
Gångtider, uppehåll etc då beräknade efter detta. Tågledaren kunde dock föreskriva ändring av tjänstetidtabellen, t ex höjd sth (Angavs i tdt till 1979). Likaså att vissa uppehåll skulle bortfalla (´genomfartståg B-E´). Detta gick snabbare än att utfärda en helt skräddarsydd tidtabell (S 4). Tågledare har ofta ont om tid och ingen var missnöjd med förfaringssättet.´Huvudsaken
var att kontrollmötena stämde`.