Vem kan ännu berätta...

[b]Hur långt tillbaka i tiden kan folk fortfarande ge förstahandsuppgifter om järnvägar och järnvägsmateriel?[/b]
"Jag vet ty jag har sett/varit med."
Det finns väl ingen som har orken kvar att berätta om händelser före andra världskriget?
[link=http://www.sprakochfolkminnen.se/om-oss/nyheter-och-press/nyhetsarkiv/nyheter-2015/2015-10-15-ny-forteckning-over-levande-traditioner.html ]Ny förteckning över levande traditioner[/link]

[b]När började man göra sådan information mer vetenskapligt sökbar och hur långt tillbaka i tiden sträcker sig dessa uppgifter?[/b]
Jag tänker på vanliga frågor i detta forum typ "vilken färg hade skylten på nedre högra sidan", "drog verkligen det loket godståg vintertid norr om västerälven".
En av mina favorittrådar av den typen är den om "Alfred Nobel". Så mycket förstahandsinformation och bra bilder.
[link=http://www.jvmv2.se/forum/index.php?mode=thread&id=168069 ]Tåg man saknar/Sveriges svar på Orientexpressen... [/link]

[b]Särskilt problematiskt är det ju med färgsättningar[/b] eftersom det finns ytterst få färgbilder från äldre tider och ritningar eller beskrivningar av färgsättningar ofta är ofullständiga.
/Curt

Det är bara att kasta ut en ballong på försök...

MÅNGA vet lite grann om en massa massa saker här!!

Jag kan berätta och gör det mer än gärna.

Tack för informationen och erbjudandet.
Det här är ett fantastiskt forum där man kan få svar på mycket.

Men jag har inte sett frågor om händelser och företeelser före andra världskriget besvaras med ett "jag vet ty jag var där"-svar.
Om det har förekommit förr i detta forum, liksom för tio år sedan eller mer, vet jag inte ty då var jag inte med.

Osäkra andra och tredjehandsuppgifter typ "jag vill minnas att jag har läst någonstans" är desto vanligare.

Finns det något annat forum där till exempel pensionerade lokförare och vagnmästare har en dialog om hur det var förr?
Eller är all sådan information bara sökbar i böcker och gamla icke digitaliserade tidskrifter?

/Curt

Tack för informationen och erbjudandet.
Det här är ett fantastiskt forum där man kan få svar på mycket.

Men jag har inte sett frågor om händelser och företeelser före andra världskriget besvaras med ett "jag vet ty jag var där"-svar.
Om det har förekommit förr i detta forum, liksom för tio år sedan eller mer, vet jag inte ty då var jag inte med.

Osäkra andra och tredjehandsuppgifter typ "jag vill minnas att jag har läst någonstans" är desto vanligare.

Finns det något annat forum där till exempel pensionerade lokförare och vagnmästare har en dialog om hur det var förr?
Eller är all sådan information bara sökbar i böcker och gamla icke digitaliserade tidskrifter?

/Curt

Du är för sent ute!

De som hade något att berätta var födda ca 1923 och tidigare.

Tack för informationen och erbjudandet.
Det här är ett fantastiskt forum där man kan få svar på mycket.

Men jag har inte sett frågor om händelser och företeelser före andra världskriget besvaras med ett "jag vet ty jag var där"-svar.
Om det har förekommit förr i detta forum, liksom för tio år sedan eller mer, vet jag inte ty då var jag inte med.

Osäkra andra och tredjehandsuppgifter typ "jag vill minnas att jag har läst någonstans" är desto vanligare.

Finns det något annat forum där till exempel pensionerade lokförare och vagnmästare har en dialog om hur det var förr?
Eller är all sådan information bara sökbar i böcker och gamla icke digitaliserade tidskrifter?

/Curt

Det är väl som Kurt Möller skriver i tråden. Släng ut en fråga som försöksballong och se vad du får för svar! Sedan får man naturligtvis alltid utvärdera svaret/svaren man får på ett forum. Det handlar förstås alltid om att göra sedvanlig källkritik även i järnvägshistoriska sammanhang! Har man tur så får man napp och 'jag var där'-lokföraren återger sina minnen från spåren! Men det är klart att det blir allt färre lokförare kvar från tiden före 1940!

Men det är säkert många andra ögonvittnen - inte nödvändigtvis yrkesjärnvägare alltså! - som kan besvara hur det var förr i världen. Samtidigt så ska man inte heller förakta andrahandskällor; det kan ju vara information som man läst i en memoarbok som man återberättar. Sådan info behöver ju inte vara mindre korrekt än om den pensionerade lokföraren John personligen direkt berättar för dig om hur det var vid den svenska järnvägen på 30-talet före kriget.

Gamla årgångar av Signalen innehåller många tidsdokument om hur det var förr.
Som ett tips alltså.
:-) Sune

Ja Signalen var spännande att läsa och den skapade drömmar och fantasier.
Det var i Signalen, jag fann annonsen, angående stationskarlsasprirant på NBJ. Tyvärr så blev det inget av detta men jag fick en kärlek till NBJ 16 som ligger sönderplockad

Ja Signalen var spännande att läsa och den skapade drömmar och fantasier.

En bra sammanställning är också "Järnvägsminnen", som troligen kan fjärrlånas via
bibliotek. Ingår i Nordiska Museets serie "Svenskt liv och arbete" och utkom
1952. Redaktör den kände Mats Rehnberg. Berättelser från sex järnvägsmän, vid
bana, maskin och trafik. Mycket utspelar sig för nu ca 100 år sedan. Ca 200 A 5-sidor.

Min uppväxt präglades av konduktörskontakter från Landeryd. Farfar hämtade mig i Slu också var det tåg till Landeryd och lång väntan pga att farfar hade fribiljett på HNJ. Av farfar lärde jag mig torvmossarna runt Forsheda då han var ansvarig för transporterna till Lastbryggan i Fhe. Förr gick det en smalspårig järnväg fram till lastbryggan ca 6 km lång. Far min kände många inom HNJ likaså med min farbröder. Konduktörerna från Landeryd blev mina vänner.
Så blev man lite äldre och då var det rälsbussförarna som man tydde sig till.
Lindgren i Gislaved gillade inte när jag rälsbussinformation på den 1/2timma lång uppehållet i G. Det var en 2 axlad HC som drog ett stort släp mellan Limmared-Hestra-Gislaved-Reftele till Värnamo. Så blev farbror min rälsbussförare och hamnade i Varberg och då blev det närstudier av Varbergsbanan och på kvällen på FJ Ullared till metropolen Limmared. Så lärde man känna konduktörer och spesiellt Tågmästarna på HNJ med placering i Halmstad.
Jag är lite osäker på om det fanns tågmästare på VCJ.
Så godstågen som gick sakta med växling, möten och annat.
Hemstation fick tidigt godsbil som gick inom på sträckan Uh-Falköping så man skulle slippa stoppa. Ulricehamsbygden hade ingen tung industri utan det var bara textil med några få undantag då man måste sätta av vagnar med Zetor traktorer som kom på lastvagnar ochså bygdes kunskaperna på när man var nyfiken.
Så lärde man sig alla järnvägsstationer i det avlånga landet och Sveriges kommunikationer var en kär läsning. Att växa upp på en järnvägsstation var en bra grundskola för livet och att man lärde sig posthanteringen var en extra kunskap

...Så lärde man känna konduktörer och spesiellt Tågmästarna på HNJ med placering i Halmstad.

32 trafiksektionen i Halmstad (främst f d HNJ) hade 1956 4 tågmästar- och 9
konduktörstjänster där. 9 och 12 trafiksektionerna (Västkustbanan norr resp. söder om Hd) hade ingen konduktörspersonal där - utan i Göteborg och Helsingborg.

Jag är lite osäker på om det fanns tågmästare på VCJ.

Nej. Landeryd hade 1956 11 konduktörer - tjänsten i lokalgodstågen
drog mycket arbetstid. "Godstågen som gick sakta med växling, möten och annat".
Falköping hade då 12 tågmästare och 27 konduktörer men de tillhörde 8
trafiksektionen i Göteborg - åkte stambanan och Nässjölinjen.

Trafiksektionsindelningen av konduktörspersonal lär ha levt kvar till 1964 års omorganisation - de då nya driftdistrikten var färre och större.

Tågmästare var länge en arbetsledarbefattning, avsedd för större tåg - utgjorde 1956 än bara ca 20 % av totalen. Med löneförhöjningar gick det så småningom
inflation i den - varje lönesteg ha viss titel. Likaså inflatoriska blev stationsförman och förste järnvägsexpedititör (Och utanför järnvägen rektor och
överstelöjtnant).

Mats Rehnberg stod också för Rallarminnen :

http://libris.kb.se/bib/8204167

En lista över Nordiska Museets utgivning av "minnen" , de flesta OT :

http://www.nordiskamuseet.se/samlingar/insamling/fragelistor/sjalvbiografier-och-andra-...

mvh Rolf Berg

Med reservation för att någon redan nämnt detta:

En pensionerad HNJ-förare skrev sina memoarer efter sin pensionerng. De gavs ut av honom själv, eller möjligen någon annan, i en enkel stecilerad/kopierad form någon gång på 1980-talet, tror jag. Det blev två delar, ganska tjocka, där den sista handlade allt mindre om järnvägen och mera om hans filosofiska (och ganska felaktiga, vill jag minnas) funderingar om liv och materia. Intressant på sitt sätt, en oskolad mans sätt att försöka förstå världen på ett sätt som är främmande för de flesta av oss som ju redan från högstadiet fått läsa naturvetenskapliga ämnen (kemi, fysik, biologi).

Mycket intressant läsning är det dock i övrigt om vardagen på järnvägen, skrivet av en av dem som ju var där, mitt i händelserna!

Och det var Eldaren och Lokföraren som Sven gav ut.
Han och jag har en del gemensamt slutarp och Kinnarp.

2008 - 2023 års Järnvägshistoriska forum

Vem kan ännu berätta... (Arkiv/forskning/litteratur)