Idag för 50 år sedan (Järnväg allmänt)

av Jöran Johansson, Sunday, September 25, 2016, 19:53 (2741 dagar sedan)

Söndagen den 25 september 1966 gick det sista tåget på Vikbolandsbanans kvarvarande del Norrköping Östra - Valdemarsvik. Den gick ju inte över Vikbolandet, men namnet hade fått hänga med efter att den första delen till Arkösund och en snutt till Söderköping blivit klar 1893-95.

Delen Söderköping - Valdemarsvik blev klar 1906 och levde i 60 år. Men den 24 september 1966 gick det sista ordinarie tåget och dagen efter ett specialtåg för Lions Clubs räkning.

Till åminnelse av nedläggningen hade idag en sammankomst anordnats i fd stationshuset i Ringarum. Byggnaden hade köpts av kommunen och viss verksamhet bedrevs under ett antal år. För ett par år sedan tröttnade kommunen på sitt innehav och överlät byggnaden på nybildade "Ringarums stationshus ekonomisk förening". I avtalet ingår att huset ska rustas upp och om det inte är klart till sommaren 2020 återgår byggnaden i kommunens ägo. Den verkar med andra ord bara utlånad så länge.

[IMG]http://i33.photobucket.com/albums/d90/krabat/Hammarkindsskylt-a_zps5zjx60w0.jpg[/IMG]

Sammankomsten rönte så stort intresse att den i och för sig inte särskilt stora lokalen blev fylld inte bara en gång, utan en i hast anordnad repris fyllde lokalen en gång till. Vi som inte fick plats i första omgången hade turen att få besök av den sista "stinsen" i Ringarum. 83-årige "Lasse på station" Andersson var tredje generationens järnvägare vid Vikbolandsbanan. Farfadern hade varit banvakt i Skälboö och farmodern skötte det kamerala. Fadern hade 1916 börjat som elev hos den förste stinsen i Ringarum och skulle med tiden komma tillbaka dit i samma befattning. Lasse Andersson själv var placerad i Söderköping, men fick de sista åren fram till nedläggningen tjänstgöra i Ringarum. Så kom det sig att familjen Andersson på sätt och vis täckte hela stationens historia. Det visade sig att han var en frejdig historieberättare som hade massor av dråpliga händelser från banan på lager, vilka han med synbar glädje delgav oss. Som den då den levnadströtte skomakaren bad Lasses farfar att skjuta honom, och farfadern sa "javisst, gå ut och ställ dig vid magasinet så kommer jag". Varpå han laddade bössan med "hagel" av lingon. Resten får ni tänka er.

Huvudprogrammet var annars en timslång presentation av banans förhistoria, byggnad och trafiktid med många fina bilder. Som avslutning visades även av ihopklippt smalfilm på några minuter inspelad under banans allra sista tid. De sista scenerna visade hus spåret började brytas. Arbetet skedde helt manuellt, både uppbrytning och lastning av räls.

Idag för 50 år sedan

av Kjell Aghult, Monday, September 26, 2016, 09:14 (2741 dagar sedan) @ Jöran Johansson

Söndagen den 25 september 1966 gick det sista tåget på Vikbolandsbanans kvarvarande del Norrköping Östra - Valdemarsvik. Den gick ju inte över Vikbolandet, men namnet hade fått hänga med efter att den första delen till Arkösund och en snutt till Söderköping blivit klar 1893-95.

Fokus började riktas mot banan på 1950-talet. Man bedömde då än att den kunde ha en framtid som godsspår med överföringsvagnar . Större godskunder var Gusums bruk (blixtlås m m) och Lundbergs läder i Valdemarsvik. Det senare Nordens största garveri. Tyvärr gick det omkull 1960 - svensk skoindustri börjat få utländsk konkurrens. Även Gusum kraschade men det var mycket längre fram.

Godstrafiken hade förbättrats med överföringsvagnar 1952. Ett problem var
dock att "rampningen" länge måste ske i Kimstad. Vagnarna sedan gå till Norrköping för inordning i fjärrtrafiknätet. Det tog onödig tid. Denna omväg undgicks också från 1961, då en ny ramp byggts på f d slakthusbangården i Norrköping (Än 1937 körde VB särskilda boskapståg dit en dag i veckan. Detta utöver de vanliga lokalgodstågen).

Styckegodset gjorde liknande tidsvinst, då Svelast tog över det 1958. Också
det hade förut gått via Kimstad, som "underleverantör" till Norrköping C.
Nu kunde godset redan första dagen köras direkt till normalspårsmagasinet vid
Norrköping C.

Persontrafiken i banans hela längd var i princip oförändrad fram till banans
nedläggning. Detta gällde också hållplatsbeståndet. Enda större ändring var att de s k söderköpingstågen 1961 ersattes av SJ Buss (Undantag: Utresetåget kl 17.20).

Nedläggningen beräknades förbättra SJ resultat med nära 1 MSEK/år. Framräknat
med SCB prisomräknare i dag ca det tiodubbla.

Idag för 50 år sedan

av 53 Wadsten, Tuesday, September 27, 2016, 07:58 (2740 dagar sedan) @ Kjell Aghult

Lions var med på sista tåget, det finns en tidningsbild på detta.

... för 50 år sedan

av Granis, Tuesday, September 27, 2016, 11:01 (2740 dagar sedan) @ Kjell Aghult

Rent allmänt var det väl så in på 60-talet att järnvägstrafik skulle bedrivas av staten, d v s SJ, och täcka De Nationella Behoven. Såväl för gods som passagerare. D v s de och det skulle kunna flyttas från A (t ex Haparanda) till B (t ex Ystad) så enkelt som möjligt. Därmed uppfattades smalspår som krångligt och därmed olönsamt, egentligen oavsett trafikunderlaget. Framförallt då ’det regionala’ sådant. Lägg sedan på tron att bilismen -inkl i högsta grad bussar och lastbilar- fortfarande var framtiden så har man scenariot klart för sig.

’Regionala huvudmän’ för kollektivtrafik låg väl fortfarande några (?) år framåt i tiden, och i städer och kommuner körde man buss för att täcka sina lokala och regionala behov. Samt i viss mån spårvagnar (fast det ’dallrade’, även i Göteborg och Norrköping stundtals) och i Stockholm tunnelbana. Därmed hade i stort sett ingen intresse av lokal/ regional järnvägstrafik under dessa år.

Konsekvensen blev att smalspårsbanor lades ned eller breddades. I Göteborg blev det väl extra tydligt i o m att SJ ’utan knorr’ släppte västligaste delen av fd VGJ till lokaltrafiken som breddades och blev spårväg (och nedläggningplanerna för resten konkretiserades). Även för de vältrafikerade delarna av Roslagsbanorna närmast Stockholm fanns ju planer på nedläggning av trafiken och ersätta denna med bussar och tunnelbana, såsom också skedde för de nordliga delarna (längst bort från huvudstaden). Ja, fast enbart med bussar där då.

Och hade inte ’länstrafiken’ i Stockholm tagit över kvarvarande persontrafiklinjer, till en början som en ’provisorisk lösning’ i väntan på tunnelbanan, hade säkert dessa också varit borta idag. Precis som t ex Säröbanan i Göteborg (visserligen normalspårig, men utan (?) godstrafik till skillnad från ’sin Stockholmska motsvarighet’ Nynäsbanan, så..). Och Vikbolandsbanan....

Man kan ju leka med tanken att trafiken till Valdemarsvik fått vara kvar några år till; hade den då fått leva vidare till i dag om en ’länshuvudman’ kunnat ta över? Tja, underlag fanns säkert, inte minst sedan attityden mot bilismen ändrats, och idag finns ju idéer om en ’snabbspårväg’ åtminstone fram till Söderköping. Och troligast hade väl då varit just det, d v s linjen hade breddats och blivit spårväg, precis som Västgötabanan från Göteborg (även om den inte i sin helhet ersatte smalspåret fram till Sjövik).

/ L G