En sexaxlig personvagn

Josef Stalins järnvägsvagn står uppställd i hans födelsestad Gori, Georgien som ett skrämmande men fascinerande tidsdokument.
Stalin var maniskt rädd för att flyga och använde järnväg vid sina resor. Den specialvagn som Stalin reste i är utrustad med kök, sov, bad, arbetsrum och en konferensdel. Vagnen som kom i bruk 1941 är förstärkt med pansarplåt och väger hela 83 ton. Enligt uppgift användes vagnen då Stalin for till Potsdamkonferensen 1945 vilket väl bör innebära att boggibyte är möjligt. 6 axlar för att bära upp vagnen.

Vagnen:

[image]

Centralkoppel förstås:

[image]

Badet:

[image]

Mötesdelen:

[image]

Boggi:

[image]

Boggi:

Märkligt, inga balanser för att utjämna axeltrycken.

Stalin åkte till Berlin på spårvidd 1524 mm. Dock bör det ha gått tämligen sakta på det hastigt omspårade spåret.

För att köra på normalspår räcker det med att byta till axlar med hjulen på normalspårsvidd samt modifiera bromsrörelsen.

Stalin åkte till Berlin på spårvidd 1524 mm. Dock bör det ha gått tämligen sakta på det hastigt omspårade spåret.

För att köra på normalspår räcker det med att byta till axlar med hjulen på normalspårsvidd samt modifiera bromsrörelsen.

Det var dessutom väldigt mycket nybyggnad av järnvägen (SS användning av sliperknäckarkrock, flygbombningar och annat) gjorde att det inte fanns så fantastiskt mycket spår att köra på.
Så halv återuppbyggnad från scratch var behövlig.

Det var dessutom väldigt mycket nybyggnad av järnvägen (SS användning av sliperknäckarkrock, flygbombningar och annat) gjorde att det inte fanns så fantastiskt mycket spår att köra på.
Så halv återuppbyggnad från scratch var behövlig.

Tror inte att SS pysslade med "Schienen Wölfe". Det var nog Eisenbahnpionere och möjligen Wehrmacht.

För att nå Tyskland (Berlin) från Sovjetunionen med samma materiel måste man "spika ut" 700-800 km spår med de problem det innebär i bredd och höjd ...och inte minst i tid.
Som oinitierad tycker jag det hade varit enklare med byte av dragkraft/vagnar inkluderande omlastningar.
Varför ändra från normal till bredspår i ett läge där tiden var dyrbar. Som konsekvens blev ju också den "normalt" använda materielen oanvändbar på dessa linjer...Teorier ??

För att nå Tyskland (Berlin) från Sovjetunionen med samma materiel måste man "spika ut" 700-800 km spår med de problem det innebär i bredd och höjd ...och inte minst i tid.
Som oinitierad tycker jag det hade varit enklare med byte av dragkraft/vagnar inkluderande omlastningar.
Varför ändra från normal till bredspår i ett läge där tiden var dyrbar. Som konsekvens blev ju också den "normalt" använda materielen oanvändbar på dessa linjer...Teorier ??

Trivialiteter... om man är diktator och just är på väg att vinna ett krig. (Och fienden har tagit med sig alla normalspåriga fordon på flykten.)

Edit: läs även detta inlägg.

För att nå Tyskland (Berlin) från Sovjetunionen med samma materiel måste man "spika ut" 700-800 km spår med de problem det innebär i bredd och höjd ...och inte minst i tid.
Som oinitierad tycker jag det hade varit enklare med byte av dragkraft/vagnar inkluderande omlastningar.
Varför ändra från normal till bredspår i ett läge där tiden var dyrbar. Som konsekvens blev ju också den "normalt" använda materielen oanvändbar på dessa linjer...Teorier ??

Trivialiteter... om man är diktator och just är på väg att vinna ett krig. (Och fienden har tagit med sig alla normalspåriga fordon på flykten.)

Edit: läs även detta inlägg.

Det här var nog helt nödvändigt för att klara logistiken kring kriget.
Det mesta av normalspårsmaterielen var ju förstört antingen direkt i strid eller sprängt av tyskarna som inte lämnade något användbart efter sig.
Och det gällde alltså att försörja tre armefronter (armégrupper) på över tre miljoner man eller runt 150 divisioner med mat ammunition och alla slags förnödenheter. Som en jämförelse kan ju nämnas att det behövdes 105 tåg för att frakta den s,k division Engelbrecht genom Sverige.
Ovanpå det egna behovet av förnödenheter så tog man faktiskt på sig att efter krigsslutet försörja östra Tyskland med mat och detta trots att det rådde hungersnöd i Sovjet. Det här är lite omskrivet , de ryska trupperna hade plundrat och farit fram fram till krigsslutet, marskalk Sjukov erkände utan omsvep "vi betedde oss väl inte som gentlemän direkt" men vid krigsslutet kom en omsvängning i attityden mot tyskarna som man väl hoppades kunde användas i en allians mot västmakterna om det blev någon fortsättning.
Så bredspåret till Berlin behövdes nog fullt ut kan man tänka.
-----------------------------------
Denna omsvängning i attityd till tyskarna finns f.ö väl dokumenterad i Pravda.
Propagandachefn Ilya Ehrenburg hade eldat på för fullt och målat ut tyskarna som djävulens anhang och liknande men så vid krigsslutet
kom en märklig artikel med rubriken "kamrat Ehrenburg överförenklar" och där fick han ovett och fick veta att tyskarna i grunden var ett hederligt folk som råkat i händerna på banditer. Artikeln var undertecknad med signatur men alla förstod att det bara fanns en som kunde våga sig på att skriva så...

För att nå Tyskland (Berlin) från Sovjetunionen med samma materiel måste man "spika ut" 700-800 km spår med de problem det innebär i bredd och höjd ...och inte minst i tid.
Som oinitierad tycker jag det hade varit enklare med byte av dragkraft/vagnar inkluderande omlastningar.
Varför ändra från normal till bredspår i ett läge där tiden var dyrbar. Som konsekvens blev ju också den "normalt" använda materielen oanvändbar på dessa linjer...Teorier ??

Trivialiteter... om man är diktator och just är på väg att vinna ett krig. (Och fienden har tagit med sig alla normalspåriga fordon på flykten.)

Edit: läs även detta inlägg.

Det här var nog helt nödvändigt för att klara logistiken kring kriget.
Det mesta av normalspårsmaterielen var ju förstört antingen direkt i strid eller sprängt av tyskarna som inte lämnade något användbart efter sig.
Och det gällde alltså att försörja tre armefronter (armégrupper) på över tre miljoner man eller runt 150 divisioner med mat ammunition och alla slags förnödenheter. Som en jämförelse kan ju nämnas att det behövdes 105 tåg för att frakta den s,k division Engelbrecht genom Sverige.
Ovanpå det egna behovet av förnödenheter så tog man faktiskt på sig att efter krigsslutet försörja östra Tyskland med mat och detta trots att det rådde hungersnöd i Sovjet. Det här är lite omskrivet , de ryska trupperna hade plundrat och farit fram fram till krigsslutet, marskalk Sjukov erkände utan omsvep "vi betedde oss väl inte som gentlemän direkt" men vid krigsslutet kom en omsvängning i attityden mot tyskarna som man väl hoppades kunde användas i en allians mot västmakterna om det blev någon fortsättning.
Så bredspåret till Berlin behövdes nog fullt ut kan man tänka.
-----------------------------------
Denna omsvängning i attityd till tyskarna finns f.ö väl dokumenterad i Pravda.
Propagandachefn Ilya Ehrenburg hade eldat på för fullt och målat ut tyskarna som djävulens anhang och liknande men så vid krigsslutet
kom en märklig artikel med rubriken "kamrat Ehrenburg överförenklar" och där fick han ovett och fick veta att tyskarna i grunden var ett hederligt folk som råkat i händerna på banditer. Artikeln var undertecknad med signatur men alla förstod att det bara fanns en som kunde våga sig på att skriva så...

Jag funderar ... i Nostalgia (tror jag det var) skrevs det en gång i tiden om Tysklands serie av krigslok (serie 52) och dess stora numerär inklusive den omfattande tillverkningen i central- och västeuropa. Av den så får man intrycket av att författaren inte förstår hur mycket material som går åt om man ska försörja flera fältarmeer samtidigt inklusive den omfattande inspikningen/ombyggnationen av Sovjetunionens järnvägar som Wehrmacht var tvungna till.

För samtliga krigförande länder var omfattande järnvägstransporter krigsnödvändighet !

Tyskland exv hade inte överhuvudtaget råd att förse sin arme med den mängd lastbilar (och tillhörande bränsle) som nominellt sätt skulle finnas i varje division.
Wehrmachts infanteridivisioner använde nästan enbart hästtransporter i sin tränghantering medans Englands arme avhästades under 20-talet.

USA var beroende av sina järnvägar från 1941 och fram till 1945 - ingen järnväg ingen transport av pansar- och infanteridivisioner från utrustningsplats/utbildningsetablissemang till en Atlant-hamn !

Att då inte förstå varför järnvägstransporter var en strategisk nödvändighet... efterskottbetraktarens blindhet ungefär.

För att nå Tyskland (Berlin) från Sovjetunionen med samma materiel måste man "spika ut" 700-800 km spår med de problem det innebär i bredd och höjd ...och inte minst i tid.
Som oinitierad tycker jag det hade varit enklare med byte av dragkraft/vagnar inkluderande omlastningar.
Varför ändra från normal till bredspår i ett läge där tiden var dyrbar. Som konsekvens blev ju också den "normalt" använda materielen oanvändbar på dessa linjer...Teorier ??

Trivialiteter... om man är diktator och just är på väg att vinna ett krig. (Och fienden har tagit med sig alla normalspåriga fordon på flykten.)

Edit: läs även detta inlägg.

Det här var nog helt nödvändigt för att klara logistiken kring kriget.
Det mesta av normalspårsmaterielen var ju förstört antingen direkt i strid eller sprängt av tyskarna som inte lämnade något användbart efter sig.
Och det gällde alltså att försörja tre armefronter (armégrupper) på över tre miljoner man eller runt 150 divisioner med mat ammunition och alla slags förnödenheter. Som en jämförelse kan ju nämnas att det behövdes 105 tåg för att frakta den s,k division Engelbrecht genom Sverige.
Ovanpå det egna behovet av förnödenheter så tog man faktiskt på sig att efter krigsslutet försörja östra Tyskland med mat och detta trots att det rådde hungersnöd i Sovjet. Det här är lite omskrivet , de ryska trupperna hade plundrat och farit fram fram till krigsslutet, marskalk Sjukov erkände utan omsvep "vi betedde oss väl inte som gentlemän direkt" men vid krigsslutet kom en omsvängning i attityden mot tyskarna som man väl hoppades kunde användas i en allians mot västmakterna om det blev någon fortsättning.
Så bredspåret till Berlin behövdes nog fullt ut kan man tänka.
-----------------------------------
Denna omsvängning i attityd till tyskarna finns f.ö väl dokumenterad i Pravda.
Propagandachefn Ilya Ehrenburg hade eldat på för fullt och målat ut tyskarna som djävulens anhang och liknande men så vid krigsslutet
kom en märklig artikel med rubriken "kamrat Ehrenburg överförenklar" och där fick han ovett och fick veta att tyskarna i grunden var ett hederligt folk som råkat i händerna på banditer. Artikeln var undertecknad med signatur men alla förstod att det bara fanns en som kunde våga sig på att skriva så...

Jag funderar ... i Nostalgia (tror jag det var) skrevs det en gång i tiden om Tysklands serie av krigslok (serie 52) och dess stora numerär inklusive den omfattande tillverkningen i central- och västeuropa. Av den så får man intrycket av att författaren inte förstår hur mycket material som går åt om man ska försörja flera fältarmeer samtidigt inklusive den omfattande inspikningen/ombyggnationen av Sovjetunionens järnvägar som Wehrmacht var tvungna till.

För samtliga krigförande länder var omfattande järnvägstransporter krigsnödvändighet !

Tyskland exv hade inte överhuvudtaget råd att förse sin arme med den mängd lastbilar (och tillhörande bränsle) som nominellt sätt skulle finnas i varje division.
Wehrmachts infanteridivisioner använde nästan enbart hästtransporter i sin tränghantering medans Englands arme avhästades under 20-talet.

USA var beroende av sina järnvägar från 1941 och fram till 1945 - ingen järnväg ingen transport av pansar- och infanteridivisioner från utrustningsplats/utbildningsetablissemang till en Atlant-hamn !

Att då inte förstå varför järnvägstransporter var en strategisk nödvändighet... efterskottbetraktarens blindhet ungefär.

Även västmakterna hade väldiga problem med transporter för offensiven mot Tyskland. När man skulle möta motoffensiven i Ardennerna blev det verkliga problem, järnvägsnätet var i stor utsträckning förstört men man hade lastbilar så det räckte men bränsle till dem (och stridsvagnar ) var ett stort problem.
Det var långa vägar efter som hamnar som Antwerpen var förstörda och det tog tid att avminera och göra i ordning hamnar. Men för att möta Ardenneroffensiven så använde man just taktiken att förstöra tysklands transportvägar med viktiga järnvägsknutar så offiensiven säckade ihop av sig själv när man inte fick fram förnödenheter.
Hur betydelsefullt just bränslet var kanske illusteras av att efter invasionen föreslog Patton att om han fick allt tillgängligt bränsle så skulle hans armé i en snabb offensiv slå rakt mot Tyskland. En kanske inte helt orealistisk idé när Tyskland hade mycket lite försvar åt västhållet.

Det gods Pattons lastbilar transporterade i sin kända rusch mot fronten hade rymts i ett enda godståg. Enligt vad jag läst i någon järnvägsbok.
Lastbilarnas lastförmåga var ungefär 3 ton.

Är det dessa "Deuce and a half" du tänker på ? :

https://en.wikipedia.org/wiki/GMC_CCKW

mvh Rolf Berg

Hur betydelsefullt just bränslet var kanske illusteras av att efter invasionen föreslog Patton att om han fick allt tillgängligt bränsle så skulle hans armé i en snabb offensiv slå rakt mot Tyskland. En kanske inte helt orealistisk idé när Tyskland hade mycket lite försvar åt västhållet.

[/i]

Den kände krigskorrespondenten Cornelius Ryan (The longest day, A bridge too far m.m.) har beskrivit hur populära den gode George S:s presskonferenser var, inte så mycket för vad som sades under konferensen utan mer vad G.S.P. lade till "off the record" efteråt.
Bl.a. lär han ha sagt att "Om bara Ike slutar hålla Monty om ryggen och ger mig det underhåll jag behöver så skall jag gå genom Sigriedlinjen som skiten går genom en gås".
Senare (efter att Market-garden hade rasat sammen) fick han ju chansen också, men det är en annan historia.

Denna omsvängning i attityd till tyskarna finns f.ö väl dokumenterad i Pravda.
Propagandachef Ilya Ehrenburg hade eldat på för fullt och målat ut tyskarna som djävulens anhang och liknande men så vid krigsslutet
kom en märklig artikel med rubriken "kamrat Ehrenburg överförenklar" och där fick han ovett och fick veta att tyskarna i grunden var ett hederligt folk som råkat i händerna på banditer. Artikeln var undertecknad med signatur men alla förstod att det bara fanns en som kunde våga sig på att skriva så...

Marcel Reich citerade i sin doktorsavhandling Stalins uttalande från 1942, att man inte får identifiera det tyska folket med nazisterna, då Hitlertyperna kommer och går, men det tyska folket består. Om denna sats, som spreds av den sovjetiska Propagandan i åratal, skriver Marcel Reich i ett läsarbrev, att den räddade livet på ett otal tyskar i fångenskap.

Samma försonande anda finns även i den av sovjet beställda tyska filmen "Die Mörder sind unter uns" från 1946. Förutom Hildegard Knef i huvudrollen visar ett avsnitt i filmen hur det var att åka tåg i Tyskland 1946.

Äcklet Herman Kant, nyss avliden förresten, beskriver i sin självbiografiska bok Der Aufenthalt, hur han som krigsfånge spikade tillbaka järnvägsspår till normalspår i Polen. Ryssarna hade ju inte direkt någon brist på mänsklig arbetskraft. De visade ju om möjligt än mindre hänsyn än sin motståndare att utnyttja det de kom över. Troligtvis spikade de ut långa sträckor när de drog fram.

Äcklet Herman Kant, nyss avliden förresten, beskriver i sin självbiografiska bok Der Aufenthalt, hur han som krigsfånge spikade tillbaka järnvägsspår till normalspår i Polen. Ryssarna hade ju inte direkt någon brist på mänsklig arbetskraft. De visade ju om möjligt än mindre hänsyn än sin motståndare att utnyttja det de kom över. Troligtvis spikade de ut långa sträckor när de drog fram.

Det klart man spikade in , och spikade ut vilket bägge sidor gjorde efter bästa förmåga. Och man rev upp, sprängde broar och förstörde rullande materiel efter förmåga när man retirerade. Och man byggde nya lok och vagnar efter förmåga helt enkelt för att det var en fundamental sak i kriget att förflytta förnödenheter och transportbehovet var enormt.
Deportationen till utrotningsläger i Polen gav inte upphov till så mycket protester men några höga militärer hade dock invändningar mot dessa transporter med tåg. Inte för att man hade någon större empati med de deporterade utan för att man påpekade det jättelika transportbehovet för armén och det var där lok och vagnar behövdes.
Sverige var med lite i utkanten eftersom vi importerade kol från Tyskland vilket visade sig fungera enbart om vi själva tillhandahöll
vagnar att lasta i. Vagnar som noggrannt målades med svenska flaggan för att synas men ändå försvann en del i röran.

Sverige var med lite i utkanten eftersom vi importerade kol från Tyskland vilket visade sig fungera enbart om vi själva tillhandahöll
vagnar att lasta i. Vagnar som noggrannt målades med svenska flaggan för att synas men ändå försvann en del i röran.

Men det var efter kriget och det var till PKP vagnarna tillhandahölls.
Den enda mig veterliga kolimporten med järnvägsvagnar under kriget var när i Belgien nytillverkade Ibr-vagnar tog en omväg för att lastas med kol i Tyskland.

Inte mycket skrivet om detta , jag har googlat....

Däremot ramlade jag över en goding från 1986, en äkta "kalla kriget" skildring.
Kände jag måste bara spåra ur tråden för att dela denna.

Mystery on the Ost-West express, Ny Times

M.V.H Anders.k.

Visserligen är "svanhalsboggier" nog mer kända, och över hela världen vanligare än boggitypen på bilden. I Tyskland infördes svanhalsboggier ( även kallade för "amerikansk boggi" eller "typ Pennsylvania" ), med balanser mellan lagerboxarna, i både tvåaxligt och treaxligt utförande 1911.

Före 1911 utfördes de treaxliga boggierna som på ritningen:

[image]

Under åren 1904 till 1911 försågs alla sexaxliga snälltågsvagnar hos KPEV, preussiska statsbanorna, med sådana boggier. Det var ca hundratalet sovvagnar och något tiotal restaurangvagnar, samt ett antal sexaxliga vanliga sittvagnar runt 1907 (kanske 50 stycken), samt ett antal salongsvagnar för dels tyske kejsaren och dels de olika delstaternas kungar och dels tjänstevagnar för KPEV. Jag har inte räknat, men det kanske rör sig om trehundra satser (600 st) av sådana boggier.

Så så ovanlig var alltså inte boggitypen. Sen kan man ju tycka, att boggin under Stalins vagn var hopplöst omodern. Men ändå - de treaxliga boggierna under de tyska salongsvagnarna i Hitlers "regeringståg" under andra världskriget var inte heller svanhalsboggier; varje axel var individuellt avfjädrad, men vaggfjädrarna var spiralfjädrar och boggierna var naturligtvis helt igenom svetsade.

Berra

Varför byggde man personvagnar med sex axlar och inte bara fyra ...trafikmöjlighet på klena banor ...eller vad...

Vagnarna var tunga, i staterna hade vagnarna ett tjockt lager av betong i golvet, detta för att ge vagnarna en lugn gång på spåret.

De tyska sexaxliga snälltågsvagnarna var inte tyngre än de fyraxliga (bortsett från den extra tyngd de större boggierna gav). De hade i stort sett identiska korgar. Men man ansåg att treaxliga boggier gav bättre gång. Efter bara ett år byggde man inga fler sexaxliga sittvagnar, men fortsatte med sexaxliga restaurang-, sov- och salongsvagnar.
Berra

2008 - 2023 års Järnvägshistoriska forum

En sexaxlig personvagn (Fordon: vagnar)