Åmmebergs bangård (Järnväg allmänt)
Hejsan alla,
Är det någon som har en aning om hur bangården såg ut i Åmmeberg?
Gärna en ritning.
-Per
av Per Lind, Friday, October 14, 2016, 11:27 (2723 dagar sedan)
Hejsan alla,
Är det någon som har en aning om hur bangården såg ut i Åmmeberg?
Gärna en ritning.
-Per
av Christer Fredriksson, Friday, October 14, 2016, 11:38 (2723 dagar sedan) @ Per Lind
Vid vilken tid?
Vid anskaffningen av de nya vagnarna och loket så ombyggdes bangården kraftigt för att passa det nya trafikupplägget.
av Christer Fredriksson, Friday, October 14, 2016, 11:41 (2723 dagar sedan) @ Christer Fredriksson
Första utseendet:
av bg, Friday, October 14, 2016, 13:39 (2723 dagar sedan) @ Christer Fredriksson
Fanns Inga rundgångsspår?
av Christer Fredriksson, Friday, October 14, 2016, 11:43 (2723 dagar sedan) @ Christer Fredriksson
Första utseendet:
av Christer Fredriksson, Friday, October 14, 2016, 13:09 (2723 dagar sedan) @ Christer Fredriksson
Dessa båda skisser är med största sannolikhet gjorda 1925 inför trycket av Järnvägsföreningens bokverk om de enskilda järnvägarna.
Sådana skisser insändes till redaktionen för bokverket från, som jag själv sett: TGOJ, SWB, BJ, mfl järnvägar.
av jhje, Friday, October 14, 2016, 11:55 (2723 dagar sedan) @ Per Lind
Sökte på Åmmeberg och fick då upp en Bing-sida med kartor och bilder och där var det en intressant bild som kan vara från Åmmeberg:
https://www.bing.com/images/search?q=%c3%85mmeberg&id=704B852B431D3AD8B00117801A2C2...
av jhje, Friday, October 14, 2016, 13:41 (2723 dagar sedan) @ jhje
Malmen har väl gått till olika platser beroende på vem som är ägare.
Idag skeppas ju malmen ut via Otterbäcken och då med lastbil.
Hade man andra lastplatser tidigare? evt över NBJ?
Ligger Åmmeberg vid en en av Vätterns vikar ? Använde man sig tidigare av båt och via Vättern och kanalen
av Christer Fredriksson, Friday, October 14, 2016, 13:47 (2723 dagar sedan) @ jhje
Malmen ägdes av en och samma ägare som bröt malmen och sedan smälte den i Belgien.
All malm gick på egna båtar från Åmmeberg till Göteborg för omlastning.
Rundspår behövdes ej, det fanns linspel vid Åmmeberg, och vid Zinkgruvan samt Knalla lutade spåren.
av Stefan Skoglund, Saturday, October 15, 2016, 14:14 (2722 dagar sedan) @ Christer Fredriksson
Malmen ägdes av en och samma ägare som bröt malmen och sedan smälte den i Belgien.
All malm gick på egna båtar från Åmmeberg till Göteborg för omlastning.
Njaa, eftersom jag känner några av de personer som ägde och bemannade den lastbåt som var sista (?) båt att gå med slig från gruvan.
Det var Svanefjord jag tänkte på, de sista åren fram till att trafiken flyttades om till lastbil och Otterbäcken gick lasten med ett antal externt ägda lastbåtar.
av Klas Blomberg, Friday, October 14, 2016, 13:52 (2723 dagar sedan) @ jhje
Malmen gick från Zinkgruvan till Åmmeberg - i Åmmeberg maldes den sönder till slig och anrikades, gick sedan med båt via Götakanal och Trollhätte kanal till Göteborg där den lastades om till större båtar som gick till Belgien. Det upplägget höll på fram till 1975, det sägs att det var den sista kommersiella trafiken på Götakanal?
1975 byggde man ett anrikningsverk i Zinkgruvan, och övergick till att frakta med lastbil till Otterbäckens hamn. Eftersom järnvägen blev överflödig då lades den ned och revs några år senare.
Fritt återgivet efter en tidigare anställd i Zinkgruvan.
av Christer Fredriksson, Friday, October 14, 2016, 14:08 (2723 dagar sedan) @ Klas Blomberg
Det är helt riktigt som du säger, ägarna till anläggningarna var och är: Vieille Montagne i Belgien.
av Gunnar Olson, Friday, October 14, 2016, 14:20 (2723 dagar sedan) @ Christer Fredriksson
Det är helt riktigt som du säger, ägarna till anläggningarna var och är: Vieille Montagne i Belgien.
Wikipedia: Till 1994. Sedan 2004 Lundin Mining.
av Christer Fredriksson, Friday, October 14, 2016, 15:31 (2722 dagar sedan) @ Gunnar Olson
Där ser man! Allt skall förändras och naturligtvis kan man inte hänga med över allt!
Jag var i Åmmeberg o Zinkgruvan minst en gång per år mellan 1955 - 1985 och sprang på de båda industriområdena, dvs Zinkgruvan med Knalla samt Åmmeberg.
Det var mycket ålderdomligt och intressant att studera, både om järnvägen och gruvorna samt anrikningsverket i Åmmeberg.
Framför allt järnvägen, där var allt mycket enkelt och primitivt, skall aldrig glömma bromsvagnen med bromsblocken som via en lodrät skruv trycktes ned mot rälerna mellan hjulaxlarna.
av jhje, Friday, October 14, 2016, 16:20 (2722 dagar sedan) @ Christer Fredriksson
På det är jag avundsjuk. Skulle ha varit en upplevelse, å få gå där för en 50 år sedan.
av Christer Fredriksson, Friday, October 14, 2016, 16:25 (2722 dagar sedan) @ jhje
Som uppvuxen och boende på järnvägsstationer vid TGOJ och på nära håll uppleva dåtidens järnvägs-verksamheter och sedan få gå i dessa gamla miljöer med enklaste teknik, var som att vandra i ett levande museum!
Jag önskar verkligen att många skulle ha fått uppleva detta!
Hoppas att befintliga fotografier, ritningar och kartor kan återspegla lite av denna ålderdomliga atmosfär!
av Christer Fredriksson, Friday, October 14, 2016, 14:10 (2723 dagar sedan) @ Klas Blomberg
Vart tog vagnarna vägen? Skrot, trots att de var tämligen moderna?
av Jöran Johansson, Friday, October 14, 2016, 17:38 (2722 dagar sedan) @ Klas Blomberg
Malmen gick från Zinkgruvan till Åmmeberg - i Åmmeberg
... med det här tåget. Om jag minns rätt var det 6 eller 7 vagnar. Obs centralkopplet. Det hade inte ens TGOJ.:-)
Bilden från Zinkgruvan 1974-09-23.
Några bilder från Åmmeberg finns här.
av johanmmolin, Friday, October 14, 2016, 18:44 (2722 dagar sedan) @ Klas Blomberg
Det är riktigt; Vieille Montagne hade egna båtar i trafik, numrerade VIEILLE MONTAGNE I - IV.
De tre första byggdes för bolaget, varav den sista levererades från Motala Verkstad år 1916:
På 1920-talet ersattes "Ettan" av en inköpt lastångare. Det blev förstås väldigt omständigt att skriva deras namn i slussliggare, varför de allmänt brukade kallas "Ville 1-4".
Av intresse för detta forum kan vara att den 1 oktober 1924 transporterade "Ville III" Åmmebergs första lok "Carlsund" från Åmmeberg till Motala Verkstad, där det rullades ombord på en stor järnvägsvagn för att visas på Statens Järnvägars utställning i Stockholm. Vieille Montagne skänkte sedan loket till Järnvägsmuseum. Numera återigen i Motala på industrimuseet. Det finns en tråd på forumet om loket, men jag lyckas tyvärr inte länka till den.
Båttrafiken var synnerligen livlig; i passagelistor från Sjötorp kan noteras nästan en uppgående (mot Vättern) och en nedgående (mot Göteborg) båt per dag!
I mitten på 1960-talet såldes båtarna av; ett par inhyrdes sedan tillsammans med andra för fortsatt trafik. Detta var dock den reguljära kanaltrafikens svanesång; under första halvan av 1970-talet gjordes de sista försöken att få västgötadelen av kanalen utbyggd - i hög grad på grund av zinkmalmstrafiken, men det gick inte, och som nämnts ovan tog lastbilarna över fr o m 1975.
Ett par av båtarna finns kvar än i dag; "Ville III" under artistnamnet Riddarholmen, ombyggd till oigenkännlighet som passagerarcharterbåt i den alltmer Disenylandslika stockholmska båttrafiken.
"Ville IV" ligger faktiskt i igenkännbart skick vid Söder Mälarstrand, dock hetandes enbart Vieille Montagne:
av David Sohlberg, Friday, October 14, 2016, 19:05 (2722 dagar sedan) @ johanmmolin
Det är riktigt; Vieille Montagne hade egna båtar i trafik, numrerade VIEILLE MONTAGNE I - IV.
De tre första byggdes för bolaget, varav den sista levererades från Motala Verkstad år 1916:På 1920-talet ersattes "Ettan" av en inköpt lastångare. Det blev förstås väldigt omständigt att skriva deras namn i slussliggare, varför de allmänt brukade kallas "Ville 1-4".
Av intresse för detta forum kan vara att den 1 oktober 1924 transporterade "Ville III" Åmmebergs första lok "Carlsund" från Åmmeberg till Motala Verkstad, där det rullades ombord på en stor järnvägsvagn för att visas på Statens Järnvägars utställning i Stockholm. Vieille Montagne skänkte sedan loket till Järnvägsmuseum. Numera återigen i Motala på industrimuseet. Det finns en tråd på forumet om loket, men jag lyckas tyvärr inte länka till den.
Båttrafiken var synnerligen livlig; i passagelistor från Sjötorp kan noteras nästan en uppgående (mot Vättern) och en nedgående (mot Göteborg) båt per dag!
I mitten på 1960-talet såldes båtarna av; ett par inhyrdes sedan tillsammans med andra för fortsatt trafik. Detta var dock den reguljära kanaltrafikens svanesång; under första halvan av 1970-talet gjordes de sista försöken att få västgötadelen av kanalen utbyggd - i hög grad på grund av zinkmalmstrafiken, men det gick inte, och som nämnts ovan tog lastbilarna över fr o m 1975.
Ett par av båtarna finns kvar än i dag; "Ville III" under artistnamnet Riddarholmen, ombyggd till oigenkännlighet som passagerarcharterbåt i den alltmer Disenylandslika stockholmska båttrafiken.
"Ville IV" ligger faktiskt i igenkännbart skick vid Söder Mälarstrand, dock hetandes enbart Vieille Montagne:
Det är nog dessutom den sistnämnda som medverkar i Beckfilmen 'Brandbilen som försvann'.
av Klas Eriksson, Friday, October 14, 2016, 20:37 (2722 dagar sedan) @ Per Lind
Inget svar på den ursprungliga frågan men en fundering kring denna udda svenska järnväg:Tog SJ några initiativ att köra den förädlade malmen från t.ex Mariedamm eller Godegård när banan skulle läggas ner?Tack för bilderna som visats.
av Donkeyman, Friday, October 14, 2016, 22:53 (2722 dagar sedan) @ Klas Eriksson
Nu har det sig så att "Vielle Montagne" önskade fortsätta med malmtransport Åmmeberg- Otterbäcken per sjötransport. Medan den Svenska staten önskade att göra om Göta Kanal till en ren turist- och nöjestransportled.
När detta skulle avgöras erbjöd sig VM att stå för kostnaderna för en upprustning av kanalen för en fortsatt sjötransportled samt kostnaden för att hålla kanalens Västra del öppen så länge det var isfritt. Men den Svenska staten törnade ned detta vilket i sin tur ledde till nedläggning av järnväg, hamnar samt rederier och därmed skapades dagens "sommarkanal". Samt också överföring av malmtransporten till lastbil.
av Gunnar Lilienberg, Saturday, October 15, 2016, 08:44 (2722 dagar sedan) @ Klas Eriksson
Inget svar på den ursprungliga frågan men en fundering kring denna udda svenska järnväg:Tog SJ några initiativ att köra den förädlade malmen från t.ex Mariedamm eller Godegård när banan skulle läggas ner?Tack för bilderna som visats.
Jag har hört av någon att ett alternativ med en ny järnväg mellan Zinkgruvan och Mariedamm utreddes. Det är dock bara en hörsägen och jag vet inte om det stämmer.
av Per Lind, Saturday, October 15, 2016, 10:48 (2722 dagar sedan) @ Gunnar Lilienberg
Jodå, det utreddes, men SJ var helt ointresserade att köra malmen från Mariedamm till lämplig hamn, alternativt heltåg till Belgien.
Tack vare höjdskillnaden i Mariedamm skulle det varit enkelt att tippa lasten i vagnar på SJ-nätet.
-Per
av Kjell Aghult, Saturday, October 15, 2016, 14:26 (2722 dagar sedan) @ Gunnar Lilienberg
Inget svar på den ursprungliga frågan men en fundering kring denna udda svenska järnväg:Tog SJ några initiativ att köra den förädlade malmen från t.ex Mariedamm eller Godegård när banan skulle läggas ner?Tack för bilderna som visats.
Det är ofta svårt att prismässigt konkurrera med båtfrakt. Jfr DB och trafiken på
Rhen.
Jag har hört av någon att ett alternativ med en ny järnväg mellan Zinkgruvan och Mariedamm utreddes. Det är dock bara en hörsägen och jag vet inte om det stämmer.
Det utreddes på 1950-talet och skulle då kombineras med normalspår till Askersund (Då Skyllbergs bruk ville slopa trafikrörelsen). Jag känner inte till något senare tillfälle.
av Per Lind, Saturday, October 15, 2016, 22:36 (2721 dagar sedan) @ Kjell Aghult
Sista gången var i modern tid då sträckan Åmmeberg-Zinkgruvan skulle läggas ned.
Huvudorsak var att man behövde lägga en vattenledning i banvallen för att få vatten till det nybyggda anriktningsverket i Zinkgruvan.
Man hade lok, vagnar och räls så man kontaktade SJ för att försöka få till transporter via dom men på den tiden var SJ helt ointresserade av sådan verksamhet så planerna skrinlades.
Nivåskillnaden är ganska stor mellan Zinkgruvan och Mariedamm men inte oövervinnerlig. Hade man dessutom byggt en tippningsanläggning i Mariedamm där Zinkgruvevagnarna tippade malmen för att rutscha ned i vagnar på SJ-nätet skulle det inte varit några problem. Vad jag vet var spåranslutning inget man diskuterade.
Dock finns rykten om en banvall från söder om Mariedamm till Zinkgruvan och enligt dessa rykten skall banvallen använts för att transportera lok, vagnar och byggnadsmaterial till Zinkgruvan.
-Per
av Kjell Aghult, Sunday, October 16, 2016, 11:31 (2721 dagar sedan) @ Per Lind
Sista gången var i modern tid då sträckan Åmmeberg-Zinkgruvan skulle läggas ned.
Huvudorsak var att man behövde lägga en vattenledning i banvallen för att få vatten till det nybyggda anriktningsverket i Zinkgruvan.
Man hade lok, vagnar och räls så man kontaktade SJ för att försöka få till transporter via dom men på den tiden var SJ helt ointresserade av sådan verksamhet så planerna skrinlades.
Nivåskillnaden är ganska stor mellan Zinkgruvan och Mariedamm men inte oövervinnerlig. Hade man dessutom byggt en tippningsanläggning i Mariedamm där Zinkgruvevagnarna tippade malmen för att rutscha ned i vagnar på SJ-nätet skulle det inte varit några problem. Vad jag vet var spåranslutning inget man diskuterade.
Dock finns rykten om en banvall från söder om Mariedamm till Zinkgruvan och enligt dessa rykten skall banvallen använts för att transportera lok, vagnar och byggnadsmaterial till Zinkgruvan.
Vi skriver alltså början av 70-talet. Då krävdes alltså SJ att räknade hem även infrastrukturinvesteringar företagsekonomiskt (Kravet mildrades först då Banverket tillkommit 1988). Troligen gick inte detta.
Min prisjämförelse med den billiga båtfrakten kommenteras inte.
av Per Lind, Sunday, October 16, 2016, 22:25 (2720 dagar sedan) @ Kjell Aghult
Sista gången var i modern tid då sträckan Åmmeberg-Zinkgruvan skulle läggas ned.
Huvudorsak var att man behövde lägga en vattenledning i banvallen för att få vatten till det nybyggda anriktningsverket i Zinkgruvan.
Man hade lok, vagnar och räls så man kontaktade SJ för att försöka få till transporter via dom men på den tiden var SJ helt ointresserade av sådan verksamhet så planerna skrinlades.
Nivåskillnaden är ganska stor mellan Zinkgruvan och Mariedamm men inte oövervinnerlig. Hade man dessutom byggt en tippningsanläggning i Mariedamm där Zinkgruvevagnarna tippade malmen för att rutscha ned i vagnar på SJ-nätet skulle det inte varit några problem. Vad jag vet var spåranslutning inget man diskuterade.
Dock finns rykten om en banvall från söder om Mariedamm till Zinkgruvan och enligt dessa rykten skall banvallen använts för att transportera lok, vagnar och byggnadsmaterial till Zinkgruvan.
Vi skriver alltså början av 70-talet. Då krävdes alltså SJ att räknade hem även infrastrukturinvesteringar företagsekonomiskt (Kravet mildrades först då Banverket tillkommit 1988). Troligen gick inte detta.
Min prisjämförelse med den billiga båtfrakten kommenteras inte.
Infrastrukturen skulle Zinkgruvan betala.
Båttrafiken var inte lönsam då, som tidigare skrivits, staten ville göra om kanalen till en turistled.
Om jag minns rätt så tittade man på båt från Norrköping till Antwerpen, där omlastades det till pråm för den sista biten till Liege där smältverket ligger.
Eftersom SJ inte villa köra och andra dragare inte fanns på den tiden så blev det lastbil till Otterbäcken där båten väntar. Så är det än idag.
-Per
av Kjell Aghult, Monday, October 17, 2016, 06:42 (2720 dagar sedan) @ Per Lind
Vi skriver alltså början av 70-talet. Då krävdes alltså SJ att räknade hem även infrastrukturinvesteringar företagsekonomiskt (Kravet mildrades först då Banverket tillkommit 1988). Troligen gick inte detta.
Min prisjämförelse med den billiga båtfrakten kommenteras inte.
Infrastrukturen skulle Zinkgruvan betala.
Båttrafiken var inte lönsam då, som tidigare skrivits, staten ville göra om kanalen till en turistled.
Om jag minns rätt så tittade man på båt från Norrköping till Antwerpen, där omlastades det till pråm för den sista biten till Liege där smältverket ligger.
Eftersom SJ inte villa köra och andra dragare inte fanns på den tiden så blev det lastbil till Otterbäcken där båten väntar. Så är det än idag.
Både Zinkgruvan-Otterbäcken och Z.- Norrköping är relativt korta avstånd. Som
förut tror jag att SJ inte kunde få lönsamhet i affären. Då skall man också avstå och inte låta förlusten drabba andra kunder.
av Per Lind, Monday, October 17, 2016, 10:14 (2720 dagar sedan) @ Kjell Aghult
Lönsamhet beror väl på hur man räknar. Lämnar man inget pris så är man inte intresserad.
Idag hade det säkert funnits något tågbolag som gärna hade tagit sig an uppgiften.
-Per
av Kjell Aghult, Monday, October 17, 2016, 17:57 (2719 dagar sedan) @ Per Lind
Lönsamhet beror väl på hur man räknar. Lämnar man inget pris så är man inte intresserad.
Idag hade det säkert funnits något tågbolag som gärna hade tagit sig an uppgiften.
Vilka knep skulle detta bolag använt? Det måste ta samma omvägar som dåtida SJ. Till Otterbäcken kör en lastbil "diagonalt" via Askersund-Laxå-Hova. Tåget måste gå längre väg, via Laxå-Strömtorp eller Laxå-Gårdsjö-Lyrestad.
Även till Norrköping skulle bilen haft kortare väg, via t ex Motala-Borensberg-Linköping. Tåget måste gå runt via Mjölby eller Katrineholm. Till båda hamnarna borde bilen också hunnit köras i tvåskift.
SJ Gods sägs ha förlorat ett vedtågsuppdrag Arvidsjaur-Piteå just p g a det
kortare landsvägsavståndet. Bilen tvärade över direkt på Älvsbyn medan tåget måste vinkla ned sig via Jörn. Kisa pappersbruk sades ha exporterat via Västerviks hamn. Då var bilfrakt via Horn-Gamleby kortare väg än tåg via Bjärka-
Säby.
Ser man ingen chans att tjäna på en affär avstår man givetvis från budgivning.
Godsjärnvägsbolag brukar - oavsett ägaren - ha hum om åkeripriserna.
av Christer Fredriksson, Monday, October 17, 2016, 10:21 (2720 dagar sedan) @ Kjell Aghult
Skulle det vara lönsamt i dagsläget när man måste/bör ta hänsyn till miljökostnaderna?
Hur skulle företagsaspekterna ställa sig i förhållandena till nationalaspekterna när det gäller intäkter och kostnader?
Man behöver säkert inte köra ett tågpar per dag, varannan dag skulle helt säkert räcka med tanke på producerat antal ton per dag!
av jean, Saturday, October 15, 2016, 07:55 (2722 dagar sedan) @ Per Lind
Inte svar på ursprungsfrågan men här finns fler bilder från Åmmeberg:
av Kurt G Möller, Saturday, October 15, 2016, 18:39 (2721 dagar sedan) @ jean
Bildserien är väl från gruvmuseet i Z-gruvan? Ångloket lär ha varit i gång ngn dag på 70-talet i SJKs regi - rätt?
1860-talsloket /Motala Vst nr 1!/ fanns visst i drift ända till 1929.
av Kurt G Möller, Saturday, October 15, 2016, 19:37 (2721 dagar sedan) @ Kurt G Möller
Bildserien är väl från gruvmuseet i Z-gruvan? Ångloket lär ha varit i gång ngn dag på 70-talet i SJKs regi - rätt?
1860-talsloket /Motala Vst nr 1!/ fanns visst i drift ända till 1929.
Gruvdriften startade fyra år innan loket köptes - kan man ha rett sig med ngn mera primitiv anrikningsmetod de första åren? Det utvanns visst både zink, bly och koppar...
av Christer Fredriksson, Saturday, October 15, 2016, 20:14 (2721 dagar sedan) @ Kurt G Möller
Då var det bara styckemalm som gällde, dvs de malmstycken som utsorterades vid handskrädningen uppe vid gruvorna.
av Kurt G Möller, Saturday, October 15, 2016, 21:20 (2721 dagar sedan) @ Christer Fredriksson
Tack. Det måtte fortfarande ligga oerhörda mängder av i o f s utvinningsvärda malmer överallt i gamla brott och åsar och upplag och jag vet inte allt...!
av Christer Fredriksson, Saturday, October 15, 2016, 21:37 (2721 dagar sedan) @ Kurt G Möller
Ja så är det!
Den som är sugen, kan ju inmuta den gamla banvallen mellan Boliden och Slind för att åter effektivare anrika det som finnes i denna, dvs all guld-, koppar-, zink-, bly-, mm malm som har runnit ur de otäta bottenluckorna på Mas-vagnarna från driftens början. Det är inga små mängder.
Banvallen Slind - Rönnskär lär väl inte vara inmutningsbar!
av Gunnar Olson, Saturday, October 15, 2016, 21:51 (2721 dagar sedan) @ Christer Fredriksson
Ja så är det!
Den som är sugen, kan ju inmuta den gamla banvallen mellan Boliden och Slind för att åter effektivare anrika det som finnes i denna, dvs all guld-, koppar-, zink-, bly-, mm malm som har runnit ur de otäta bottenluckorna på Mas-vagnarna från driftens början. Det är inga små mängder.
Banvallen Slind - Rönnskär lär väl inte vara inmutningsbar!
Så stark ställning som Minerallagen ger presumtiva gruvexploatörer skulle det inte förvåna mig om även den sträckan är inmutningsbar.