Det är väl en växel i huvudspåret som är förreglad från de två stationerna. Dessa frigör förreglingen ,så att växeln kan läggas om från stickspåret till huvudspåret.Apparaten visar när så kan ske.:-) Sune

Helt riktigt, denna typ av blockapparater användes bl a för att förregla lastplatser i utfartssignalerna vid närliggande stationer. Man behövde då inte ha några huvudsignaler vid själva lastplatsen, vilket var särskilt fördelaktigt innan det på 1910-talet blev möjligt att låta en lastplats normalt vara obevakad med signaler i "kör" för båda riktningarna.

Blockapparater användes även för linjeblockering (hindra att tåg får körsignal för att gå ut på linjen innan blocksträckan frigivits från nästa station eller blockpost) och stationsblockering (samband mellan tågexpedition och ställverk för att bl a styra när körsignal får visas). Apparatkonstruktionen är tysk och är fortfarande mycket vanlig i just Tyskland, och ganska vanlig i andra mellaneuropeiska områden.

Blockapparaterna innehåller s k blockfält, som kan förregla eller frige t ex en signal. Blockfälten påverkas av växelström som alstras med induktorn som drivs med veven på sidan av apparaten. När handtaget (blocktryckknappen) ovanför blockfältet trycks ner och veven vrids förreglas blockfältet, samtidigt som det samverkande blockfältet vid den andra driftplatsen eller i det andra ställverket friges genom att det tillförs växelström med en frekvens av ca 12 Hz. Principen framgår delvis av http://www.stellwerke.de/grund/seite1_4.html och andra sidor på den webbplatsen.

Vid lastplatsblockering brukade det utöver växelströmsblockfält för förbindelse med intilliggande stationer även finnas ett likströmblockfält i förbindelse med en rälskontakt vid lastplatsen. Ett likströmblockfält är inte sammankopplat med något annat blockfält, utan används exempelvis för att låsa en tågväg tills tåget passerat, då likströmsblockfältet utlöses av en rälskontakt i kombination med isolerad räl. Detta för att hindra att växlarna av misstag läggs om för tidigt. Vid lastplatser användes likströmblockfält i förbindelse med rälskontakt för att hindra att lastplatsväxeln kunde läggas om under tiden mellan det att intilliggande stationer lämnat medgivande och fram tills vagnuttagningen nådde lastplatsen. När vagnuttagningen var klar och skulle lämna lastplatsen, låste man växeln i normalläge och förreglade alla tre blockfälten, som hade gemensam blocktryckknapp.

Den vänstra blockapparaten på översta bilden har alltså funnits vid lastplatsen Ryttaren, och den högra vid Sandhem. Bilden nedan, från SJ banavdelning, visar hur säkerhetsanläggningarna på sträckan såg ut 1918. De lodräta streckan som har svarta punkter vid korsningen med vissa stationsstreck markerar blockförbindelser. De svarta punkterna är blockapparater. Det fanns tydligen två lastplatser på sträckan Sandhem - Mullsjö. Blockförbindelsen mellan Mullsjö och Habo tycks däremot inte haft samband med någon lastplats, möjligen användes den för linjeblockering men troligen fanns något annat syfte.
[img]http://www.ekeving.se/hi/grafik/1918_F-N_Sk-Kbg.jpg[/img]
På 1960-talet slutade man använda blockfält för linjeblockering, vid lastplatser, rörliga broar och för stationsblockering levde enstaka blockapparater kvar fram till 1970-talet, undantagsvis kanske längre