Det ligger naturligtvis mycket i vad Kjell Friberg skriver. Enkelaxeldrift var förvisso inte någon prioriterad lösning inom SJ, även om det under 20- och tidigt 30-tal konstruerats Ö-lok med axelanordning Bo.

Men ändå tog man fram de tasslagrade Ha, Hb, Öc- och Öd-loken under 30-talet, sammantaget omkring 80 lok. Ha, Hb och Öc hade axellaster under 13 ton. Hd kom 1942 som första prov med hålaxellok vid SJ, och de 41 hålaxelloken litt F och M kom 1942 - 49 resp 1944 - 45. Under 40-talet kom ju också de tasslagrade Hc- och Hg-loken (och Hg2 till SDJ) med axellaster upp till 16 ton.

Men det fanns förvisso en ganska dominerande inställning inom SJ att koppelstångsdrift i allmänhet lämpade sig bäst, och den uppfattningen hade visst genomslag ända till omkring 1970, då de sista Dm- och Dm3-loken levererades. Det fanns på 50-talet till och med uppfattningen att Da-lok med koppelstänger skulle kunna byggas för 135 km/h, vilket dock inte blev verklighet trots prov med Dr-lok i 120 km/h och Dr2-lok från BJ för 110 km/h.

På 50-talet slog enkelaxeldriften igenom på allvar med Ma-loken till SJ och TGOJ, Bt-loken till TGOJ och Hg-loken till SJ och TGOJ och de första Ra-loken till SJ.

Vi ska komma ihåg, att SJ under åren 1945 - 1951 inte skaffade några koppelstångslok, bortsett från ett antal Ub för växling. Men de fick en renässans genom Da- och Ud-loken från 50-talet och Dm/Dm3 från 50-talet och framåt. Jag kan inte SJ interna överväganden, men anskaffningen av Da-loken 1952 - 1957 måste ha givit livliga diskussioner... Vid den tiden stod ju koppelstångs- och enkelaxeldriften tydligt mot varandra.

De enkelaxlade loken litt B och H och Ö skaffades huvudsakligen för banor med lägre axellaster än 17 ton med dynamiska tillskott från "vevande" koppelstänger som länge var det normala på huvudlinjerna. Bg/Bs-loken med hålaxlar och jämnt vridmoment var förvisso fördelaktiga vid den tiden.

Sven B

Loken kanske kan ses som udda av SJ som vid den tiden kräktes blod så fort enkelaxeldrift kom på tal och därför satsade på "beprövad" koppelstångsdrift. Lok i samma generation med uppbyggnad som Bs/Bg fanns i alpländerna och utvecklades där istället för att ses som något katten släpat in. De jag tänker på är de österrikiska 1045/1145/1245 och även 1040 samt de schweiziska Be4/4 vilka överlevde GBJ-loken med marginal. Nu kanske någon protesterar att SJ skaffade H-lok men dessa var en billighetskonstruktion för sämre banor och kan närmast liknas vid förvuxna spårvagnar, undantagandes Hd som hade en annan boggikonstruktion men dessa lok byggdes efter en tid om till det förenklade utförandet med större ofjädrad vikt på axlarna.

Med "schweiziska Be4/4" syftar du de lok som [link=https://de.wikipedia.org/wiki/SAAS_Be_4/4]Secheron byggde åt privatbanorna BT och EBT-gruppen[/link]? (Jag frågor eftersom samma littera kan användas på hlet olika lok vid olika banor, t ex denna [link=https://de.wikipedia.org/wiki/SBB_Be_4/4]SBB Be 4/4[/link] som dock var mycket senare.)