Ett jernvägsmissöde inträffade i lördags kl. 3 e.m. på Norsholm-Bersbo-banans station vid Norsholm, i det ordinarie tåget till Åtvidaberg, som då skulle afgå, invexlades på spåret till lokomotivstallet. Platsen der lokomotivet stod var endast tvenne vagnslängder aflägsen från vexeln och tåget gick sålunda till en början med sagta fart, men i stället för att afstänga ångan, släppte lokomotivföraren, som alldeles tyckes ha tappat hufvudet, då han upptäckte felvexlingen, på densamma, så att tåget med temligen stark fart gick in i stallet. Lokomotivet och fyra godsvagnar blefvo skadade och äfven stallbyggnaden erhöll åtskilliga märken efter besöket. I öfrigt skedde ingen olycka.

Ur Östgöta Correspondenten tisdagen den 11 februari 1879.

Referatet av järnvägsolyckan är i all sin ferroviala vardagstragik en ljuvlig uppvisning av dåtida tidningsspråk! Sakligt och koncist rapporteras om olyckan med ångtåget i Norsholm. Inga öfverdrifter här inte!

Citat:
Lokomotivet och fyra godsvagnar blefvo skadade och äfven stallbyggnaden erhöll åtskilliga märken efter besöket. I öfrigt skedde ingen olycka.

Observera särskilt det av mig fetmarkerade stycket i den citerade texten! Ett underbart stycke understatement! Det är långt från dagens sensationsjournalistik.

Att utan vidare utgå från att olyckan var lokförarens fel är däremot långt ifrån sakligt, särskilt inte när man påstår att lokföraren "alldeles tappade hufvudet".

Allting är förstås relativt. Jag tycker inte att den dåtida journalisten definitivt pekar ut lokföraren som ensamt vållande; han skriver bara om den aktuelle lokföraren 'som alldeles tyckes ha tappat hufvudet' vilket ju är en subjektiv konklusion av en utomstående betraktare utifrån det observerade händelseförloppet.

För övrigt är den dåtida texten en lapidarisk beskrivning av 'jernvägsmissödet'. Jag jämförde underförstått ÖC-artikeln från februari 1879 med hur jag misstänker att dagens mer sensationsartade nyhetsskildringar av en motsvarande händelse skulle sett ut AD 2017!

Om "Då lokföraren alldeles tappade hufvudet" är artikelrubriken så är detta ett utmärkt exempel på både att sensationsjournalistik inte är något nytt påfund och att det sällan var bättre förr!
Idag skulle en dagstidning aldrig publicera något liknande, eftersom källkritik och pressetiska normer tillämpas. Nej, äldre tiders journalistik påminner oftast om dagens "alternativa media" - där allt silas genom de egna ideologiska filtren. Jag tror alla tänkande människor förstår vad jag syftar på!

vänligen
Thomas K Ohlsson
(JHS 1986)

Vad som är sanning i Årsta är bara ett skämt på Kungsholmen

Trevligt att råkas i forumet igen, Thomas! :-)

Jag upplevde det som om att det var TS (Jöran Johansson) som i den här tråden har saxat foruminläggets något redigerade rubrik från ÖC-artikelns brödtext ", som alldeles tyckes ha tappat hufvudet," och att det inte var den ursprungliga tidningsrubriken från 1879. Men jag kan förstås bara gissa eftersom vi inte har tidningstexten i faksimil. Så vi får väl avvakta med bedömingen tills någon postar artikeln in extenso.

Men din konklusion om den dåtida 'sensationsjournalistiken' om den 'huvudlösa lokföraren' versus den nutida nyhetsrapporteringen om järnvägsincidenter kan man nog diskutera; det förekommer trots allt en hel del spekulerande i dagens tabloider också när det händer järnvägsolyckor även om man naturligtvis inte publicerar namn och bild hur som helst vid olycksreportagen!

Det är kanske tur (eller synd) att detta inte är "Tidningshistoriskt forum!

/TKO