Järnvägsmuséet i Mulhouse (Signaler/säkerhet)

av Gunnar Ekeving, Sunday, May 14, 2017, 19:52 (2511 dagar sedan)

I Sidospår nr 1 2017 skriver Kurt Karlsson under rubriken Semestertips om detta franska järnvägsmuseum, som numera kallar sig Cité du train. Kurt anser muséet vara väl värt ett besök, och det kan jag hålla med om. Kan tilläggas att det utöver buss även finns en spårvägslinje 3 som på sin väg från centralstationen stannar vid hållplatsen Musées alldeles intill järnvägsmuséet (och elektromuséet Electropolis). Man kan även åka med de förortsspårvagnar (Tram-Train) som trafikerar samma sträcka som linje 3 men sedan fortsätter på järnvägsspår. Spårkarta

[image]
Bilden visar en spårvagn utanför Gare Centrale 2014.

Muséet har två stora hallar, den ena inriktad på att ge en livfull skildring för den stora majoriteten besökare. Den andra hallen är nog mer inriktad på oss nördar, och där kunde man t ex hitta en ställverksapparat för en hydropneumatisk signalsäkerhetsanläggning

[image]
Signaler och växlar ställdes med tryckluft, men kommandon från ställverket till tryckluftsventiler ute på bangården skickades med hydraulik. Den hydrauliska kopplingen gjorde det även möjligt att, precis som vid en mekanisk anläggning, kontrollera att respektive växel etc faktiskt intog korrekt läge.

Just denna ställverksapparat hade varit i bruk vid Dunkerque-Dunes fram till 1981. Totalt fanns ett trettiotal ställverk av denna typ.

För att förenkla manövreringen hade man inte separata ställare för växlar och signaler, utan bara ställare för att peka ut början och slut på tågvägen. Ställarna var placerade i en matris (koordinatsystem) där kolumnerna betecknade början och raderna slutet på tågvägen
[image]
Denna hall skulle behövt lite bättre belysning på sina håll, mer förklarande skyltar och kanske lite allmän städning. Vid mitt besök 2014 gav även utomhusdelen ett lite förfallet intryck. Där fanns i varje fall en semafor för Lartigues blocksystem:
[image]

Detta blocksystem, som fanns i bruk till för några decennier sedan, har blockapparaterna placerade på själva semaformasten. Som synes är det en T-semafor med vingar för båda körriktningarna. Detta ansågs helt acceptabelt även för dubbelspår. De små gula vingarna informerar stationspersonalen om blocksträckans status, de röda vingarna högst upp vänder sig till lokpersonalen.

Järnvägsmuséet i Mulhouse – vem var ställverks-Lartigue?

av Arne, Monday, May 15, 2017, 21:52 (2509 dagar sedan) @ Gunnar Ekeving

I Sidospår nr 1 2017 skriver Kurt Karlsson under rubriken Semestertips om detta franska järnvägsmuseum, som numera kallar sig Cité du train. Kurt anser muséet vara väl värt ett besök, och det kan jag hålla med om. Kan tilläggas att det utöver buss även finns en spårvägslinje 3 som på sin väg från centralstationen stannar vid hållplatsen Musées alldeles intill järnvägsmuséet (och elektromuséet Electropolis). Man kan även åka med de förortsspårvagnar (Tram-Train) som trafikerar samma sträcka som linje 3 men sedan fortsätter på järnvägsspår. Spårkarta

[image]
Bilden visar en spårvagn utanför Gare Centrale 2014.

Muséet har två stora hallar, den ena inriktad på att ge en livfull skildring för den stora majoriteten besökare. Den andra hallen är nog mer inriktad på oss nördar, och där kunde man t ex hitta en ställverksapparat för en hydropneumatisk signalsäkerhetsanläggning

[image]
Signaler och växlar ställdes med tryckluft, men kommandon från ställverket till tryckluftsventiler ute på bangården skickades med hydraulik. Den hydrauliska kopplingen gjorde det även möjligt att, precis som vid en mekanisk anläggning, kontrollera att respektive växel etc faktiskt intog korrekt läge.

Just denna ställverksapparat hade varit i bruk vid Dunkerque-Dunes fram till 1981. Totalt fanns ett trettiotal ställverk av denna typ.

För att förenkla manövreringen hade man inte separata ställare för växlar och signaler, utan bara ställare för att peka ut början och slut på tågvägen. Ställarna var placerade i en matris (koordinatsystem) där kolumnerna betecknade början och raderna slutet på tågvägen
[image]
Denna hall skulle behövt lite bättre belysning på sina håll, mer förklarande skyltar och kanske lite allmän städning. Vid mitt besök 2014 gav även utomhusdelen ett lite förfallet intryck. Där fanns i varje fall en semafor för Lartigues blocksystem:
[image]

Detta blocksystem, som fanns i bruk till för några decennier sedan, har blockapparaterna placerade på själva semaformasten. Som synes är det en T-semafor med vingar för båda körriktningarna. Detta ansågs helt acceptabelt även för dubbelspår. De små gula vingarna informerar stationspersonalen om blocksträckans status, de röda vingarna högst upp vänder sig till lokpersonalen.

Tack för ett bra museitips! Intressant också med förklaringen av ställverkets funktioner inklusive bilder. Ska försöka passa in ett besök vid nästa Frankrikeresa! :-)

PS. Vem var för övrigt denne Lartigue som omnämns i texten? Kan det vara en äldre släkting till den berömde franske fotografen Jacques Henri Lartigue (13 juni, 1894 – 12 september, 1986)? Och för att få upp den här frågan på spåret igen så finns en station med just fotografnamnet 'Jacques-Henri Lartigue' på light rail-spårvägslinjen T2 i sydvästra Parisförorten Issy-les-Moulineaux.

PPS. På franska heter 'museum' som bekant 'le musée' i maskulinum bestämd form singular. Och spårvagnshållplatsen som nämns ovan heter alltså 'les musées' (museerna). Men på svenska använder vi inget akut accenttecken över e-et vid böjningar av ordet museum. Det blir därför 'museet' i bestämd form singular och 'museer', 'museerna' i plural. Kanske en petitess men kan ändå vara bra att veta att vi skriver ordet olika i franskan och svenskan! :-)

Järnvägsmuséet i Mulhouse – vem var ställverks-Lartigue?

av Sune Göthe, Tuesday, May 16, 2017, 08:52 (2509 dagar sedan) @ Arne

Ställverks-Lartigue hette Henry, men han var inte ensam. Han hade en kollega Tesse vid Compagnie du Nord och en konstruktör Proudhomme.Allt enligt den stora boken om franska signaler av Alain Gernigon. Första sträckan som utrustades var St Denis - Creil 1874.

Järnvägsmuséet i Mulhouse -- mer om Lartigues T-semafor

av Ulf Pålsson, Tuesday, May 16, 2017, 12:42 (2509 dagar sedan) @ Gunnar Ekeving

- - - Där fanns - - - en semafor för Lartigues blocksystem:
[image]

Detta blocksystem, som fanns i bruk till för några decennier sedan, har blockapparaterna placerade på själva semaformasten. Som synes är det en T-semafor med vingar för båda körriktningarna. Detta ansågs helt acceptabelt även för dubbelspår. De små gula vingarna informerar stationspersonalen om blocksträckans status, de röda vingarna högst upp vänder sig till lokpersonalen.

Det kan kanske vara värt att påpeka att en sådan här T-semafor inte (som T-semaforer i Sverige) utgjorde infartssignalerna till stationen. Nej, semaforvingarna utgjorde (utfarts-)blocksignal för den följande blocksträckan i respektive riktning.

Det var -- som i Sverige -- vingen till vänster om masten som gällde, för Frankrike har i princip vänstertrafik på järnvägen (bortsett från i det till Tyska riket mellan 1871 och 1919 hörande Elsass/Alsace och Lothringen/Lorraine där det i princip är högertrafik).

Om en sådan signal(-vinge) visade stoppsignal (som på bilden) för ett ankommande tåg med uppehåll på stationen, fick tåget dra förbi i siktfart och stanna på normal stopplats, bortom semaforen. Genom sin placeringen var semaforen ju också i princip synlig bakifrån, så att föraren senare kunde iaktta körsignal för den fortsatta färden, även om tåget stod med sin framände bortom den. (Ett träd med skymmande grenar som på bilden skulle alltså inte accepteras på en "riktig" station.)

Körsignal visades med vingen ordentligt fälld nedåt, cirka 60 till 75 grader.

Nattsignalbilder:
-- "Sémaphore" ("Stopp, blocksignal" ): rött sken efter ca 1937, rött och grönt sken före ca 1937.
-- "Voie libre" ("Fritt spår, körsignal" ): grönt sken efter ca 1937, vitt sken före ca 1937.

Runt år 1937 genomfördes en stor reform med många ändrade signalbilder (både utseende på mekaniska signalbilder och nattsignalsken) till det som kallas code Verlant, efter den ledande signalingenjören Eugène Verlant.
/up