Godsbetalining (Järnväg allmänt)

av jhje @, tisdag, maj 16, 2017, 12:00 (41 dagar sedan)

Förr i den gamla tiden fanns det möjlighet att sända gods med lokaltågen, det kunde vara blommor , ett och små leveranser från staden och dess hovleverantör.

Resgods betalade i tillägg på biljetten men så hade man märken som sattes på fraktsedeln, både för smågods och fraktgods men så en revolution då kom Frankatorn, de va grejer det.
Så frågan är: När upphörde frakt märkena och det måste väl vara samma tid som Frankatorn infördes. Fick de stora först och vi på 32:a fick vänta länge

Godsbetalining

av Kjell Aghult @, tisdag, maj 16, 2017, 15:03 (41 dagar sedan) @ jhje

.....

Resgods betalade i tillägg på biljetten men så hade man märken som sattes på fraktsedeln, både för smågods och fraktgods men så en revolution då kom Frankatorn, de va grejer det.
Så frågan är: När upphörde frakt märkena och det måste väl vara samma tid som Frankatorn infördes. Fick de stora först och vi på 32:a fick vänta länge

Kanske vet någon filatelist? I gamla SJ Fritidsförbund fanns en liten grupp
fraktmärkessamlare. I vart fann EN av dem sålde sin samling i frimärkshandeln.

Godsbetalining

av mormorsgruvan @, tisdag, maj 16, 2017, 15:35 (41 dagar sedan) @ Kjell Aghult

Fraktmärken (fraktfrimärken) har varit uppe i en äldre tråd.
En bok "svenska järnvägsfraktfrimärken" kom ut år 1975.
Jag tror att det bara var vissa privatbanor som hade sådana.

Godsbetalining

av Lennart Strömquist @, tisdag, maj 16, 2017, 16:18 (41 dagar sedan) @ jhje

Frankeringsmaskinen i Sundsbruk på Digitalt museum

Frankeringsmaskinen kom i börjat på 1950-talet. Bilden (Från Sundsvalls museum) är från 1954 och visar esp. i Sundsbruk. I "vänliga fönstret", som glasrutan som ersatte biljettluckan kallades, expedieras en kund från Ankarsviks AB av trafikbiträdet Bengt Hammarberg och vid "tågex" bordet sitter min pappa Gustaf Strömquist och utväxlar tåganmälan. Frankeringsmaskinen står på det närmaste bordet och kom förmodligen kring 1950.

Mvh

LSq

Godsbetalining

av jhje @, tisdag, maj 16, 2017, 18:45 (41 dagar sedan) @ Lennart Strömquist

Det var viktigt hur man placerade fraktsedeln och inställning.
Posten "slog man ihop" varje dag kl 1800. Kassorna räknades och så skulle man "lacka" postbrevet med då ganska mycket pengar som gick med postkupen upp till Falköping och övernattade där och kom tillbaka på morgonen.
Frankatorn stämdes väl av en gång i veckan, lite osäker

Godsbetalining

av Lennart Strömquist @, onsdag, maj 17, 2017, 10:05 (40 dagar sedan) @ jhje

Hej,

vad jag minns från min uppväxt på två småstationer (Jättendal respektive Sundsbruk), dock utan post, var den dagliga proceduren med hopräkning av kassan, ifyllande av en vit remsa där man fyllde i dagskassan beträffande biljetter respektive gods, remsan stoppades tillsammans med pengarna i ett brunt kuvert med tryckt text SJ Kontrollkontor (kanske också med texten Tomteboda). Jag tror att det förseglades med lack och sigill). Proceduren kallades "Remissen", kuvertet avlämnades i sin helhet på poststationen där expeditören skrev ut ett REK kvitto på försändelsen, så förmodligen sändes dagskassan som värdepost till Stockholm där man sprätte upp kuverten och hanterade kontanterna. Långt från dagens internettbetalningar således.

De största godskunderna hade så kallad fraktkredit varförför de stora och inkomstbringande beloppen aldrig hanterades på detta sätt. Hur ofta man stämde av kassaapparaten vet jag inte. Jag var mer intresserad av remissen eftersom den i bland gav mig förtroendeuppdraget att vandra till norra växeln, gå till posten och lämna nämnda remiss och åter vandra hem med postens kvitto. Då kände man sig betydelsefull och som en viktig kugge i samhällsmaskineriet.

LSq

Godsbetaling

av jhje @, onsdag, maj 17, 2017, 11:03 (40 dagar sedan) @ Lennart Strömquist

Har man växt upp på en "station" så har man fått god inskolning av "tågen".
Det mesta var spännande men en sak var jobbig: De gamla stationerna hade ingen centralvärme utan det skulle eldas i kamin och till detta använde man koks.
Vintertid så skulle det eldas i väntsal, expedition och kök. Det skulle vara varmt till 1.a tåg.
Snöskottning så folk kom fram och mitt i stressen så kom posten.
Det var spännande och växa upp i denna miljö och jag är glad på ålderns höst att jag fick vara med om detta:-)

Godsbetaling

av Lennart Strömquist @, onsdag, maj 17, 2017, 11:44 (40 dagar sedan) @ jhje

Håller helt med att det var en lärorik och intressant uppväxtmiljö, inte olik den som mina tidigare förfäder vid banan upplevt på sina stationer och i sina olika positioner vid banan. Likt bondens år gav en kontinuitet till böndernas barn och barnbarn gav livet längs linjen en slags kontinuitet till järnvägens barn och barnbarn. Till skillnad från bondens kedja så är den nu definitivt bruten vad det gäller oss, järnvägens barn som uppenbarligen blev den sista generationen! Jag vet inte om jag är speciellt järnvägsintresserad (med tanke på littera, lok, vagnsnummer mm. av "trainspotterintresse";) utan snarare är mitt eget privata järnvägsintresse att betrakta som ett slags hembygdsintresse, men utan hembygd. Hembygden är dessutom internationell då jag i samband med olika arbeten i "exotiska" länder genast känt igen mig och känt mig hemma när jag besökt tågexpeditionen på någon småstation på savannen trots den exotiska omgivningen. Järnvägen är således hembygden, med allt vad det innebär, inte minst erfarenheterna från de som befolkar eller har befolkat den.

Eftersom detta forum drivs av vänföreningen till ett statligt museum vore det intressant att, om någon därifrån läser detta inlägg, få höra lite om samlingarna av föremål i detta museum förutom lok, vagnar, bilder, ritningar och telgrafapparater. Kanske Jvm rent av rymmer en frankeringsmaskin?

Mvh LSq

Godsbetaling

av Lars Ågren @, torsdag, maj 18, 2017, 09:55 (39 dagar sedan) @ Lennart Strömquist

Lennart Strömquists inlägg speglar också mycket av mina upplevelser som uppväxt vid järnvägen och olika järnvägsstationer. När någon frågar var jag kommer ifrån, brukar jag ibland svara från järnvägen. För vad skall jag säga, när jag innan 20 års åldern flyttade hemifrån hade bott på fem platser. På något ställe i bara två år. Sedan började jag också vid SJ och hade inom tre-fyra år placeringar på fyra olika stationer. Det är järnvägen som är min hembygd, även om jag nu har bott på samma plats i 34 år. Tiderna och vårt samhälle förändras. När man nu som pensionär tänker tillbaka kan man känna sig lite som ett museiföremål.

Godsbetaling

av jhje @, torsdag, maj 18, 2017, 11:29 (39 dagar sedan) @ Lars Ågren

jag reser av och till numera och då sitter jag å ser efter de gamla stationerna som numera är rivna, dårligt skötta eller har blivit bostadshus men då bruker linjen va riven.
På IB finns det en station som förr i tiden. Vi hade stopp där och då passade jag på å hålla ett föredrag om biljetter och en del annat. Det var som å komma hem igen

Godsbetalining

av Kjell Aghult @, torsdag, maj 18, 2017, 15:45 (39 dagar sedan) @ Lennart Strömquist

....ett brunt kuvert med tryckt text SJ Kontrollkontor (kanske också med texten Tomteboda). Jag tror att det förseglades med lack och sigill). Proceduren kallades "Remissen", kuvertet avlämnades i sin helhet på poststationen där expeditören skrev ut ett REK kvitto på försändelsen, så förmodligen sändes dagskassan som värdepost till Stockholm där man sprätte upp kuverten och hanterade kontanterna. Långt från dagens internettbetalningar således.


Jag är okunnig i ämnet, men vill ändå minnas att rutinerna ändrads vid 1964 års omorganisation. Då skapades de nu försvunna trafikområdena (to): De fick särskild
redovisningsfunktion, gemensam för person och gods. Förut hade vissa
redovisningsfrågor legat på biljett- och godsexpeditionsföreståndarna. Funktionen blev en- eller tvåmans, under den s k redogöraren.

Kontanterna inbetalades nu till lokalt post- eller bankkontor. Postalt gottskrevs de troligen pg 4969-2, SJ allmänna inbetalningskonto. Resp. kassörs dagliga säljnota sändes till redogöraren. Avstämdes där med den summa, som med personreferens sänts till kassa.

Efter ca tio år samlades redovisningen till regionala centraler. I princip en på varje trafikdistrikt. På Örebrodistriktet man tänkt lägga den i Laxå. Där fanns ett övertaligt hus från platsens tid som storstation (Såldes senare och blev Polishus). Dessutom på dagpendlingsavstånd från Hallsberg, med annars rätt dåliga befordringsmöjligheter för vissa personalgrupper.

Tyvärr blev planerna inte av, utan Örebrodistriktet lades under redovisningscentral
Gävle. "Första varsel om nedläggning", som en spåman sade. Han fick rätt 1988.

RSS-feed av trådar
powered by my little forum