Intressanta bilder från trefas-tiden i Italien. Elmotorerna var av asynkrontyp och med polomkoppling i olika kombinationer för att få ett fåtal fasta hastigheter. Dessutom vattenkylda "start"- motstånd som det ångade om. Vid färd nedför så gick motorerna som generatorer och matade tillbaka energi genom kontaktledningen. Men kontaktledningen var komplicerad vid växlar på stationerna. Därför alltid dubbla strömavtagare med långt avstånd mellan anliggningsdelarna för att överbrygga de nödvändiga isoleringssträckorna i växlarna.
I dagens lok har vi åter trefasmotorer som via modern elektronik matas från en enfas kontaktledning. Utan fasta hastighetssteg.
PLj

Som den mindre kunnige sa` när han läste ; Den där Axel Avstånd från Golvytan han rår visst om varenda vagn, han.
:-) Sune