Till vänster på denna bild från södra utfarten i Storå syns vad jag tolkar som en mycket kantig vägsignal, som har drag av TGOJs lika kantiga huvudsignaler från Siemens. Är antagandet rätt och var detta i så fall ett standardutförade hos TGOJ efter CTCn?
Jag tycker mig kunna se att signalen har två ljusöppningar, och jag tror också att det är en tidig form vägkorsningssignal, med en vit och en röd ljusöppning.
I SJ:s Säo från 1947, som också TGOJ tillämpade i grunden, infördes vägkorsningssignalen 1951 genom ett tillägg. Det fanns ingen figur, utan angavs bara i text att signalen kunde visa rött fast sken eller vitt fast sken.
I SJ:s 1959 års säo visades en figur med den i dag kända modellen av vägkorsningssignal/V signal (i dag: vägskyddssignal/V-signal), men i text angavs att det kunde finnas V-signaler med flera ljusöppningar (och det gäller ju än i dag). Troligen var det så att de ursprungligen kunde se ut ”lite hur som helst” och att den nu vanliga modellen med en ljusöppning med färgväxlare kom att utvecklas under 1950-talet.
Den på bilden ser ut att vara ett ”hemmabygge” hos TGOJ. Jag tror inte så mycket på teorin att dess utformning skulle ha någon koppling till de kantiga bakgrundsskärmar som fanns på huvudljussignaler av TGOJ-typ som från 1956 levererades från Siemens.
En annan sak in sammanhanget: För vägkorsningar (nu: plankorsningar) med vägskyddsanläggning utan bommar hade 1947 års Säo något som kallades automatiskt fungerande kontrollsignallykta och som visade gult fast eller blinkande sken när vägskyddsanläggningen varnade vägtrafiken. Företeelsen försvann ur säo 1959 men fanns kvar på TGOJ under 1960-talet i kraft av undantag från säo. Sådana signaler kan nog också ha kommit att kompletteras med ett rött sken för ”stopp”. Det som talar emot att bilden visar ett sådant ”djur” är att vägkorsningen där är utrustad med helbommar.
/up