I rubr. bok får man följa stk Anderssons arbetsliv från åren före förrförra sekelskifte till slutet av trettiotalet vid Stensvattnets station (som sannolikt har Nyåker som förebild).

Vilket slit! Vilket torftigt liv! Vilken pennalism! Vi nu levande kan inte göra oss någon som helst föreställning om hur villkoren var för "vanligt folk" långt in på 1900-talet.

Jag har läst boken fler gånger men först nu - vid "mogen" ålder - inser jag till fullo hur hårt även SJ:s folk fick arbeta.

Boken förmedlar dessutom äkta järnvägsatmosfär vadan jag tillåter mig att varmt rekommendera densamma.

Olle S